November har varit en period fylld av prestationsångest, total ångest, avslappning och oerhörd lättnad. Allt som skett har skett i skuggan av disputationen som nu i alla fall är överstökad, avklarad och över. Läsning har jag ägnat mig åt i relativt hög utsträckning för att fly från all press som lurat runt mig. 10 böcker har jag hunnit läsa.
Som vanligt så kan ju inte alla böcker vara toppnoteringar men jag har ändå tyckt mycket om majoriteten av alla novemberböcker. Angelologi och Vänta, blinka var besvikelser men i övrigt är jag nöjd. Till och med Förgörelsen (del två i The Strain-trilogin) var ju hel ok sett till mina låga förväntningar och det faktum att den fick äran att eskortera mig genom själva disputationsveckan. Ingenting lindrar nerverna så som lite mindless vampyrsmitta.
Bäst? Oj, oj – jag har många bästa den här månaden. En dag var ju väldigt fin. Världens lyckligaste folk, Ut ur skuggan, Svenska kulter, Dimmornas lek, Låt den rätte komma in och Jag vill inte tjäna (recension kommer snart) följer tätt därefter. En hel hög oerhört fina böcker med andra ord.
December ska delvis ägnas åt att läsa ut böcker som påbörjats för ett bra tag sen. Det ska bli lite Paul Auster, lite Margaret Atwood och så förstås älskade Jane Eyre.
Hur var er läsnovember? Vilken var månadens bästa/sämsta/märkligaste/intressantaste bok?
Håller med om att Angelologi var något av en besvikelse, jag hade nog för höga förväntningar på den. Kul att höra att du gillade Svenska kulter, en bok jag tänkt stoppa näsan i.
Stoppa näsan i den genast för det är en förträfflig bok för vinterkvällar. Ruskig och otäck och på alla sätt finfin! När det gäller Angelologi så var mina förväntningar också orimligt höga från början, nu såhär i efterhand förstår jag inte riktigt varför 😉