The Woman in Black

Jag är mörkrädd. Bara så ni vet, riktigt mörkrädd. Det var värre när jag var yngre men jag är fortfarande rätt lättskrämd. Något märkligt kan tyckas med tanke på att jag läser skräck och vampyrer i långa rader och forskat om barnamord i typ 10 år… Tänk er dessutom följande scen så förstår ni att jag inte dragit lärdom av denna rädsla (eller låter den hindra mig om vi ska tolka det snällt): Mulen lördag i december. Maken är bortrest, barnen vill inte veta av mig utan leker glatt i hela huset. Jag har just läst ut en tjock bok och ska hitta något mer behändigt. Gärna något engelskt eftersom jag ska till London om några veckor. Jag scannar bokhyllan efter någon av alla de där böckerna jag köpt men inte hunnit läsa. Hittar till slut en tunn och behändig liten sak. En spökhistoria. Som jag ägnar hela eftermiddagen åt. När mörkret sänker sig över landskapet. Och den handlar alltså om spöken och övergivna hus. På den högst läskiga engelska landsbygden. Och den är dessutom bra = skitläskig. Och jag saknar vuxet sällskap. Inte så klokt kan tyckas…

Tack och lov blev jag bara temporärt traumatiserad och kan nu berätta för er att ni nog måste läsa den här högst kusliga bok. Och se dessutom så fin den är så förstår ni ännu bättre. En advokat skickas till en liten stad för att reda upp den pappersrelaterade röran efter en kvinnas död. Han åker ut till hennes nu tomma (eller?) hus för att utföra arbetet så snabbt som möjligt. Men naturligtvis händer det oförklarliga saker i det här huset. Har ni läst Främlingen i huset så förstår ni känslan men det här är obehagligare, betydligt mer skrämmande och dessutom alldeles oerhört sorgligt. Slutet är obeskrivligt läskigt, det var nog där jag trots allt blev lite mer uppskrämd än vad som är helt nyttigt.

The Woman in Black är en sidvändare av det kortare slaget varför man med fördel kan läsa den över en helg vilket jag också tror att den vinner på. Den klaustrofobiska känslan som kan infinna sig när man läser riktigt intensivt är bara till fördel när man läser en så tät berättelse som denna. Att den är snabbläst betyder dock inte att man släpper den i första taget. Tro mig, jag hör fortfarande skriken över den avlägsna ödemarken vissa kvällar…

Så jag blev naturligtvis relativt vettskrämd efter att ha läst ut boken och kvällens läskigaste ögonblick var när barnen somnat och jag ensam skulle ta mig ut ur deras rum på den nedsläckta undervåningen till övervåningens ensamma mörker. Mysbelysning? Skulle inte tro det…

~Vintage, 1998~

19 Replies on “The Woman in Black

  1. Hu! Jag förstår precis hur du kände dig när mörkret sänkte sig och barnen låg och sov. Slutet på The Woman in Black, alltså sista kapitlet (du vet vad jag menar..) är på allvar det läskigaste jag läst sedan Stephen Kings Det. Drömde mardrömmar i flera veckor efteråt och natten då jag läst ut den blev det inte många timmars sömn vill jag minnas… Hills senaste korta, fina spökhistoria, The Small Hand, är mer åt det mysrysiga hållet, även om det bjuds på en del ruggigheter där också. Gör sig också ypperligt att läsas i ett svep en lagom gråkall vintereftermiddag.

    Har du hört att The Woman in Black ska bli film – med Daniel “Harry Potter” Radcliffe i huvudrollen? Är milt sagt skeptisk till den castingen…

    1. Det låter ju minst sagt lite märkligt (med filmen alltså). Är överhuvudtaget osäker på om berättelsen skulle göra sig på film och Daniel Radcliffe är ju inte direkt den person jag tänkt mig i huvudrollen… Slutet är oerhört läskigt, oväntat och alldeles självklart på samma gång. The Small Hand står i bokhyllan redan och det är inte omöjligt att jag läser den i jul. Jag har en förkärlek för tunna böcker med stort innehåll och Hill verkar ju skriva sådana. Mysrys låter dock bra som omväxling, tänker också se till att omge mig med vakna människor för säkerhets skull 🙂

    1. Det låter bra, den är ypperlig kvälls- och mysläsning om man bara ser till att ha sällskap och ljus omkring sig 🙂

      1. Det blir jag uppkrupen i sängen samt två svarta katter som dunsar runt i den mörka lägenheten. 🙂

        Jag må låta kaxig nu, men för några kvällar sedan vågade jag knappt gå och lägga mig efter en dokumentär om Jack the Ripper… Dokumentär! Inte dramatisering. Så jag har höga förväntningar om att få skiten skrämd ur mig av den här boken.

        1. Ha ha, jag tror nog att den ska göra jobbet för dig 😉 Katter är nog både till för och nackdel i det läget – om de ligger och spinner i knät på en är det bra men plötsliga busattacker och oförklarliga ljud i lägenheten är å andra sidan inte helt bra…

    1. Det kan ju tyckas lite onödigt förstås men det är nog det som gör den så bra är jag rädd. Du kanske skulle kunna läsa den någon synnerligen solig dag så framstår den kanske inte som lika skrämmande…

  2. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHH! Vad härligt att du väckte dagens största megasug i mig! Den är satt på favoriter till nästa beställning som jag känner måste ske snart. och du har rätt, räcker med att titta på omslaget så blir man sugen.;) Kan lätt ha den stående med framsidan utåt.:)

  3. Rysningar av bästa slag efter att ha läst vad du tyckt. Jag känner mig så tursam som köpte den för ett par veckor sedan, (men den hade ett annat omslag som inte var lika snyggt som ditt). Jag trodde inte att Hills bok skulle vara så läskig, så nu måste jag planera noga inför läsandet. Inte vara ensam. Ha det ljust. Helst kunna vara vaken tills dagen ljusnar.

    1. Det låter klokt med läsplanering i det här fallet tycker jag. Jag har sett andra omslag på boken som iofs också är snygga men jag betalade nog i ärlighetens namn några kronor extra för att få just det här bara för att det är så himla snyggt…

  4. Pingback: BokBild

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.