Äntligen tog jag mig tiden att läsa ut den fullkomligt spektakulärt underbara Jane Eyre. I och för sig borde jag kanske, för den snygga statistikens skull ha sparat några sidor till nyårsafton så att jag kunnat avsluta året med en fullpottare i mitt inofficiella betygssystem. På så vis hade jag kunnat avsluta 2010 med en (nästan) lika stor läsupplevelse som jag inledde med (Wolf Hall förstås). Men bra böcker kan inte vänta hur länge som helst så nu blev den i alla fall utläst. Och nu vill jag helst läsa om den genast – på originalspråk, gärna i utgåvan som syns på bilden (vilken tyvärr inte står hemma i bokhyllan och väntar på mig)…
Som vanligt är det svårt att tycka till om en bok som man tycker mycket om och särskilt när det är en riktig klassiker. Så det blir ingen ”riktig” recension det här utan mer av en lista över allt jag tycker om med den här boken.
Språket – inte på ett enda ställe hakar det upp sig eller känns fel. Nu har ju jag läst en (bra) översättning men jag är väldigt sugen på att läsa den i orginal också.
Karaktärerna – framförallt Jane och Rochester som är flerdimensionella, fula, irriterande och älskansvärda rakt igenom. Det finns en hel del att störa sig på hos de flesta personer som förekommer i boken men just det gör dem vardagliga och fina.
Känslan – En av de saker jag ofta tänker på är att boken känns väldigt modern samtidigt som den naturligtvis (och tack och lov) också bär sin historiska prägel. Jane Eyre är i mycket ett politiskt brandtal för en stark kvinnas rätt att vara sig själv. Det gillar jag förstås väldigt mycket tillsammans med allt det andra.
Platserna – Alla platser är så väl beskrivna att det känns som att jag också är där.
Mysfaktorn – Fåtölj, filt, te + Jane Eyre = komplett njutning
Finns det då något som inte faller mig i smaken med den här boken? Njae, slutet är väl inte helt… hundra. Jag gillar ju att det går som det går men inte direkt hur det går till. Jag tänker inte avslöja något för de fåtaliga som ännu inte läst genom att säga så mycket mer än så men helt nöjd är jag inte. Jag överser dock gladeligen med det och utnämner Jane Eyre till 2010 års mest långvariga läsupplevelse (jag började läsa den här någon gång i våras) och en av de starkaste.
~Albert Bonniers förlag, 2001~
Appropå slutet så måste du nästan läsa ”The Eyre Affaire” nu då. Jasper FForde har nog funderat lite över slutet med..
Japp, den ska läsas så snart tid gives 🙂
Åh, men vilken julläsning det skulle vara!! Och vilken FANTASTISKT snygg utgåva. Och nej, man får inte köpa böcker man redan har i fler utgåvor bara för att de är snygga, det är nog ett nyårslöfte i vardande.. Om det inte är Shakespeare förstås. Vad härligt att du fick en sån fullpottare mitt i julstöket i alla fall!
Jag tänker då inte avge några sådana hemska löften, självklart får man köpa snygga utgåvor av böcker man har i alla fall om man kan tänka sig att göra sig av med de tråkigare varianterna, eller? Jane Eyre måste förövrigt vara själva definitionen av bra julläsning.
Den boken är verkligen bra!! Läste den för många år sedan, så borde läsa den på nytt – kanske upplevelsen blir ännu mer magnifik då, vem vet =)
Jag tror att det här kan vara en bok som växer av att läsas många gånger. Jag tänker i alla fall läsa om någon gång.
Ja, fast Bokomaten, Jane Eyre är väl precis lika undantagen som Shakespeare?!
Men Helena, här i kommentarsfältet måste du avslöja vad du inte gillade med slutet. Hur skulle det kunnat sluta annorlunda och ändå varit lyckligt? Om Rochester inte blivit blind menar du eller?
Jag håller med, Jane Eyre borde helt klart räknas in bland undantagen.
Ä jag är väl lite gnällig men jag tycker att det där med branden blev lite snabbt berättat och när det gäller blindheten så har jag inte så mycket emot att han blir blind som jag stör mig på att han sen kan se igen…
Ok, jag försöker övertala mig själv här att sätta ngon form av restriktioner på mig själv.. Men ok, ja, jane Eyre kan väl räknas in till undantagen… blir kanske en snygge-beställning trots allt….. suck… Så lite pengar och tid, så många böcker….=)
Jag älskar Jane Eyre, en av mina absoluta favoritklassiker – och verkligen en bok som man kan äga i flera upplagor. Måste säga att den där upplagan var riktigt snygg, nästan i klass med Penguinupplagan jag har 🙂
åh jag har också hört att den här ska vara så himla bra, men är skeptisk efter att så starkt ha ogillat Svindlande höjder av systern att jag inte ens kunde avsluta den… man ska förstås inte dra en hel familj över en kam. 😉 tycker du jag ska ge jane eyre en chans ändå?
Jag läste Jane Eyre och Svindlande höjder efter varandra för några år sedan och precis som dig så avskydde jag Svindlande höjder, men älskar Jane Eyre, så jag tycker att du kan ge den en chans. Jag tycker att karaktärerna har ett annat… djup i Jane Eyre. Det är mer handling och mindre tjafs i den.
Har någon läst något av Anne? Hon är den enda Brontë-syster jag har kvar att läsa och jag har hört att det sägas att hon ska vara överlägset bäst.
Överlägset bäst tycker jag inte att Anne är, men Agnes Gray är väl värd några timmar.
För övrigt tror jag man lätt gör misstaget att tänka att Wuthering Heights är skriven av samma författare som Jane Eyre, men så är det ju faktiskt inte. Böckerna är både lika och olika, och jag kan förstå att man kan gilla den ena och inte den andra (även om jag själv gillar båda). Det finns för övrigt en riktigt dålig svensk översättning av Svindlande höjder som många har läst, och den borde förbjudas. Det som är allra intressantast med den är ju att trots att den verkar rätt spretig, så är den oerhört strängt strukturellt uppbyggt kring en absolut mitt. Det är häftigt när man får veta det, och då kan man läsa den fram och baklänges flera gånger bara för att kolla hur det stämmer.
Då måste jag bara tipsa om Jane Eyre-spinoffen ”Wide Sargasso Sea”, som är skriven av Jean Rhys och gavs ut på 60-talet. Mycket intressant bok som handlar om den första Mrs Rochester (den galna kvinnan på vinden) och hennes uppväxt på Jamaica. Postkolonialt så det förslår.
Rasande snygg bok det här. Nyutgiven?
Jag tror att den har funnits ett tag, jag har i alla fall suktat efter den i ca 1 år 😉
Åh! Jag lånade och skulle läsa den i somras, men det blev aldrig av…
Kanske få bli ett nyårslöfte att läsa den under 2011, känns som ett måste!