Ögonbindeln

Jag idkade parallelläsning med denna och Paul Austers Illusionernas bok och har glatt kunnat konstatera att det fungerade alldeles ypperligt. Deras ofta kringelikrokiga sätt att nå fram till en viss punkt överrensstämmer liksom den ofta febriga stämningen. Ögonbindeln är Siri Hustvedts debut och eftersom det är också min läsdebut när det gäller romanförfattaren Hustvedt så kan jag inte säga så mycket om hur den förhåller sig till resten av hennes produktion. Jag får helt enkelt nöja mig med att säga något om boken i sig.

Iris Vegan är litteraturstudent med problem. Hon lider brist på pengar och ett fungerande förhållande samtidigt som hon också har sjukdomsproblem. Vi möter henne först när hon förtjänar sitt uppehälle genom att hjälpa en man att beskriva en död kvinnas föremål. Stötvis utvecklas historien och beskrivningarna av Iris mystiska och ofta märkliga möten och upplevelser till att handla om beröringspunkten mellan inre- och yttre liv. Och om ständiga och förvirrade försök att hitta fram till sig själv.

Hustvedt slänger sin läsare fram och tillbaka i tiden och det är först mot slutet man anar hur allt hänger ihop. Om ens då. Det här är en bok med fler frågor än svar och det gillar jag ju som vanligt väldigt mycket. Det finns förstås någon slags slut men det är på intet sätt definitivt eller förklarande. Ögonbindeln har definitivt gett mersmak och jag kommer med all sannolikhet läsa hela hennes produktion i sinom tid. Jag tror att jag ska läsa i kronologisk skrivordning och således ge mig på Lily Dahls förtrollning härnäst.

~Tidens förlag, 1992~