Årets första bok blev Sara Stridsbergs oerhört omtalade och (nästan sönder-) älskade Darling River som nu har kommit i pocket. Själva utgåvan med en sorts strukturerat omslag gjorde mig extrasugen att läsa den förutom alla andras hurrarop naturligtvis. Annars är jag ju barnsligt obstinat när det gäller överhyllade böcker. En sådan roman plockar jag vanligen upp med en stor dos skeptisism och en bestämd känsla av att ”jag ska minsann inte gilla det här” men det gör jag ju för det mesta. Man är ju inte så unik som man gärna vill tro… Och så inte heller i det här fallet. Såklart gillar jag Darling River.
Handlingen… Ja, det handlar om Lo som reser oändliga bilresor genom en brinnande skog med sin far, det handlar om Dolores som färdas i en bil genom Alaska på väg mot sin undergång, en mor reser genom världen i flygplan påväg bort och en man försöker få en apa i bur att rita. Allt hänger ihop även om jag inte ens såhär i efterhand är helt och hållet säker på hur…
När jag förra året läste Drömfakulteten kände jag mig som utslängd i ett okänt landskap. Stridsbergs sätt att skriva är ganska säreget och framförallt episodiskt och fragmentariskt vilket tog ett tag att komma in i och förstå sig på. Jag gillade den väldigt mycket när jag väl knäckte koden. Nu, inför Darling River är jag dessutom oerhört tacksam att jag läste Drömfakulteten först så att jag redan hade nycklarna i handen. Jag tycker om att inte få allt serverat, att inte få svaren och kopplingarna utan att själv tvingas och vilja skapa dem. Jag är väldigt svag för den sortens förtroende från en författare. Det är också det jag tycker allra bäst om med boken. Darling River är en sån där bok som växer med tiden, också efter att läsningen är avslutad. Ett förträffligt sätt att inleda läsåret 2011 med andra ord.
~Bonnier pocket 2010/ Recensionsexemplar ~
Tack för det tipset! =) Låter som en intressant bok – måste lägga den på att-läsa-böcker!
Gör det! Intressant är verkligen ett passande ord för den eftersom det är en bok att upptäcka än läsa faktiskt.
Jag tyckte ju också jättemycket om den här. Def en av årets bästa böcker i alla fall, om inte den bästa. Jag brukar känna som du när en bok blivit för hajpad, men då läser jag den inte alls istället. Därför är det stora luckor i min allmänbildning kan jag meddela och vissa böcker har jag tagit igen så där en 5-10 år senare.;)
Jag har också stora luckor i min bok- och filmallmänbildning på grund av detta. Jag har börjat inse att superhajpade böcker ofta är sönderkramade av en anledning och försöker numera läsa dem dock inte mitt i värsta hetsen. Men det finns en hel del böcker jag undvikit under åren just av denna anledning. aningens korkat kan man kanske tycka… Å andra sidan så har vi ju en hel del höjdarböcker att upptäcka på vägen kan man säga och håller de inte för att vänta 5-10 år så var de ju inte sådär bra som alla sa…
Låter verkligen som en bok i min smak. Frågan är bara om jag ska våga mig direkt på Darling River eller göra som du och läsa drömfakulteten först…
Drömfakulteten är ju en väldigt bra bok liksom Darling River så vilken du än väljer att läsa först så är de ju bra men bok nummer två kommer troligen att vara enklare att få grepp om från början. Jag tycker helt klart att du kan börja med Darling river om du vill – så svår är den inte 😉
vad kul att du gillade Darling river, det är en helt fantastisk bok på alla sätt. Jag tänker om apan, att apan också är en doloresvariant. Hon blir ju också utnyttjad osv precis som de andra lolitorna i boken. Jag skrev lite bättre formulerat om den tanken här: http://bit.ly/cckda3
Apan kan helt klart ses som en Doloresvariant, jag har laborerat med tanken själv. På flera sätt är ju övergreppen som apan utsätts för allra värst i och med att hon inte har någon möjlighet till kommunikation.