Inledning på det nya året, på det nya livet på den nya vardagen… Lyran vill denna vecka att vi ska berätta om tre minnesvärda bokinledningar. Mina är en liten blandad skara från olika författare, olika tidsperioder och inom olika genrer. Inledningarna, som är verkliga favoriter alla tre, skiljer sig en del åt men det de har gemensamt är att de alla leder läsaren direkt in i berättelsen.
Before she became the Girl from Nowhere – the One Who Walked In, the First and Last and Only, who lived a thousand years – she was just a little girl in Iowa, named Amy. Detta är inledningsmeningen i Justin Cronins storslagna The Passage. Visst förstår man det direkt att det här är en bok som är storslagen och lite larger than life. Jag sögs i alla fall direkt in i denna mörka saga.
Och Maj torkar av det sista bordet, sköljer trasan och ser Ingrid skaka förklädet innan hon tar sin kaffekopp och säger Maj, det är klart att du ska hänga med. Att Kristina Sandberg inleder sin roman Att föda ett barn med det lilla ordet ”och” fick mig förälskad från första stund. Det kan inte bli mer in medias res. Ett extra plus för hur boken håller vad den lovar även efter det där lilla och-et.
Äntligen stod prästen i predikstolen. Församlingens huivuden lyftes. Så, där var han ändå! Det skulle inte bli mässfal denna söndagen såsom den förra och många söndagar förut. En klassiker förstås. Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga som jag faktiskt inte minns om jag någonsin läste ut och vad jag i såfall tyckte. Det var länge sen. Men inledningen minns jag, troligen för att den är så briljant (och lite för att den förekommer lite här och var förstås.