Jag är synnerligen obegåvad när det gäller matematik. Jag har bara hundraprocentig koll på ett fåtal multiplikationstabeller och är urkass på division och sånt. Dessutom är jag helt ointresserad av baseball. Dessa två brister får en viss betydelse för min upplevelse av Yoko Ogawas En gåtfull vänskap som jag precis läst ur. Berättelsen kretsar kring den åldrande matematikern, hans hushållerska och hennes som Roten (ett namn han fått av matematikern då hans huvud är platt och således påminner om ett rottecken). Deras relation är varm men kompliceras av att mannens minne efter en olycka enbart sträcker sig över 80 minuter. Varje dag tvingas hushållerskan presentera sig på nytt och varje dag är den föregående kvällens umgänge glömt.
Skildringen av vänskapen som växer fram och som betyder mycket för alla de inblandade är fin liksom skildringen av deras delade glädje inför matematiska problem och dess lösningar. Jag tycker dock att utläggningarna kring perfekta tal och teorem blir påfrestande långa många gånger och jag måste erkänna att jag hoppar över flera stycken för att jag inte orkar det jag borde. Jag orkar inte förstå det stora och mystiska och fantastiska med matematiska formler. Att gruppens andra stora gemensamma passion är baseball gör det inte direkt enklare för mig men eftersom jag ändå har erfarenhet av och stor förståelse för sportintresse så köper jag det trots mitt genuina ointresse för just den bollsporten.
En gåtfull vänskap är i mina ögon ingen fantastisk bok men väl en fin berättelse om vänskap och storhet i det lilla. Någon gång borde jag dessutom läsa om den för att förstå det där med det matematiska, såhär långt har boken gett mig en ökad medvetenhet om att det finns något där men jag orkar inte riktigt ta reda på vad det är än…
~Albert Bonniers förlag, 2011/ Recensionsexemplar ~
Har precis läst ut den här pärlan och är riktigt sugen att plugga matte 🙂
Jag kan som sagt förstå varför det lockar men det krävs nog något extraordinärt för att vilja plugga någonting matematikrelaterat överhuvudtaget 😉
En viktig poäng med boken är att den lyfter fram matematiken som språk. Att matematiken faktiskt säger något om världen. Och jag skulle önska att man inte reducerar matematiken till tråkiga uppgifter i matteboken, vilket är fallet i den svenska skolan.