Träsk

Förhoppningsvis är vi påväg ut ur sjukdomsträsket. Barnen är tillbaka på dagis efter magsjukan, maken har släpat sig till jobbet och jag kan i alla fall sitta upprätt… Rädslan att magsjukan ska drabba också mig har släppt en aning i takt med att jag börjat inse att en megaförkylning kanske ändå är min variant av sjukdom den här gången… Som vanligt är det ju vidrigt med sjukdom och magsjuka och stirriga barn och som vanligt är det skönt att börja se slutet på eländet.

Eftersom det här är en bokblogg så måste naturligtvis konsekvenserna för läsning och bloggande utvärderas i en situation som denna. På minussidan är naturligtvis den matthet som följer på sjukdom (egen och andras) vilket har fått till följd att jag inte skrivit något av de där högeligen intressanta inläggen jag tänkt skriva (en utvärdering av Battlestar Galactica-serien bland annat, bara en sån sak…). Istället har jag kunnat publicera en hög med recensioner som jag redan skrivit (plus). När det gäller läsningen så har jag tvångsmässigt flytt in i böckernas värld så snart tillfälle getts vilket resulterat i tre utlästa böcker vilket definitivt får föras till pluskontot. Dessutom hade jag under gårdagen – när barnen var på dagis och jag fick tid att försjunka i min egen sjukdom ett tag – tid att se fem avsnitt av Dexters första säsong och börja läsa Fangland som Snowflake varit snäll nog att låna mig. Det hjälpte för idag mår jag betydligt bättre 🙂

Sammanfattningsvis har alltså sjukdomsperioden inneburit djup vidrighet kombinerad med god läsning. Lite himmel och helvete alltså komprimerat på mindre än en vecka…

10 svar på ”Träsk”

  1. Aj, aj – men tycker det låter som att du varit väldigt ”produktiv” i allt elände. Hoppas du slipper magsjukan i alla fall, den borde förbjudas.

    Svara
    • Magsjuka borde helt klart vara förbjudet! Jag börjar våga hoppas på att slippa den nu och kan istället njuta av min förkylning med hosta och heshet och nej jag är inte ironisk, jag njuter faktiskt av att ha det istället för magsjuka.

      Svara
    • Tack, känner mig som att jag är påväg ut ur dimman nu efter magsjukan som ju naturligtvis slog till för mig också tillslut. Och du har förstås helt rätt – melankoli är i princip aldrig fel 😉

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.