Skymningsinferno

Ja, men titta på den! Hur snygg kan en bok bli? Och så titeln. Och så att den kom i samma paket som Jenny Diskis skitsnygga bok och lästes samma vecka. Det skulle kunna bli skönhetsöverdos på det. Och det är kanske vad det blev… För någonting stämmer inte riktigt. Först var Diskis bok ganska trist och sen var den här inte heller helt perfekt. Och återigen – det är historia, det handlar om en intressant person, det är skarven mellan religion och vetenskap och en enskild människa som kommer i kläm. Det är mörker och elände och ändå kan jag inte riktigt älska. Vad är det här?

Inledningen är faktiskt väldigt jobbig att läsa med alla korta, fragmentariska meningar och … punkter. Tack och lov kommer sedan lite mer berättande text som suger tag. Och det är i episoderna som det här bli riktigt, riktigt bra. Jónas i Danmark, den vidriga berättelsen som ligger till bakgrund till domen och förvisningen av honom och allra, allra mest i skildringen av familjen. Jonas funderingar kring sina barn och sin hustru får bokstäverna att brinna. Det är så ofantligt starkt, sorgligt och oåterkalleligt. Och ömt, vackert och varmt. Och… Det är den närheten som gör den här boken till den läsupplevelse den är mitt i allt det där som faktiskt blir lite för poetiskt för mig.

Jag är delad inför Skymningsinferno. En del av mig älskar den och en annan del tog sig aldrig riktigt in i berättelsen. Jag tror att det betyder att det här är riktigt, riktigt bra och att jag behöver en eller två eller tre riktigt långsamma omläsningar för att verkligen greppa. Och jag tror att jag kommer vilja ge den det i framtiden. Det här är en bok med potential att växa länge, länge.

~Alfabeta, 2011 / Recensionsexemplar ~

4 tankar på “Skymningsinferno”

    • Det är en väldigt krävande och givande bok vilket ju (nästan) alltid är trevligt. Och jag förstår att du gärna lagt vantarna på både omslag och titel 😉

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.