Den där Harry

Nu är jag väl sådär sist i världen igen men tillslut så har även jag läst Harry Potter. Harry Potter and the Philosopher´s Stone är kursbok i en av de kurser jag läser under våren och således var jag mer eller mindre tvungen att läsa den. Missförstå mig rätt, jag har inte levt med någon uppfattning om att Harry P skulle vara särskilt dålig – snarare tvärtom. Jag har tänkt mig den som spännande, medryckande och välskriven. Den är ju rätt så älskad… Min motvilja har varit av den mer svårförklarliga varianten, troligen har det något att göra med hur oerhört hyllade böckerna är. Jag är ju lite känslig för sånt, haussandet.

Men nu har jag alltså läst och jag måste erkänna att jag blev lite besviken. Jag drogs inte alls in i världen och jag gillade inte ens Harry och hans anhang särskilt mycket. Vi klickade liksom inte på hela boken. Jag har ingen aning om varför, kanske för att jag hade för höga eller felaktiga förväntningar? Kanske för att jag är för gammal? Men jag tror faktiskt inte att den säg 12-åriga Helena skulle ha fastnat för det här heller. Boken är ju inte dålig eller händelsefattig men jag får ändå aldrig riktigt grepp om den. Det är väl bara att konstatera att alla böcker inte kan vara skrivna för just mig och att jag får lämna Harry Potter i tryggt förvar hos dem som redan älskar honom.

Kan ni kanske förklara vad det är som är så fantastiskt med den där Harry och varför alla älskar honom så innerligt? Och finns det kanske någon annan bland er som inte heller föll för honom (eller är jag så ensam i världen som jag känner mig)?

19 tankar på “Den där Harry”

  1. JAG JAG JAG! Eller jag ska förklara. När första boken kom var jag cirka 16 och tyckte att den var astöntig. Tråkig och dessutom helt fruktansvärt dåligt översatt till svenska (McGonagall hette McDonagall hälften av gångerna och liknande..)

    Men sedan, åratal senare, hittade jag den på engelska någonstans, och då tog jag mig igenom den. Och här kommer grejen: Resten av böckerna är MYCKET MYCKET bättre än den första. Världen är mysigare, karaktärerna vaknar (även om Harry, som de flesta fantasyhjältar, är rätt trist och står i skuggan av sitt uppdrag), språket blir bättre och man sugs in.

    Så jag skulle tipsa dig om att försöka med nästa bok. Kvalitetshoppet är långt.

    Svara
    • A, det kan vara så alltså. Det är ju inte helt ovanligt det där med att förstaboken inte är lika bra som fortsättningen. Själv är jag ju i det närmaste allergisk mot den första delen om Sookie Stackhouse men älskar resten av serien. Jag ska nog ge Harry en chans till framåt sommaren och se om han växer lite då. Tack för klargörandet!

      Svara
  2. När jag hittade den första Harry Potter så var varken författaren eller karaktären kända i Sverige. Av en slump började jag bläddra i en vacker fantasy-sak för barn på Åhléns och redan på första sidan började jag fnissade högt. Sedan stod jag där och läste i några minuter innan jag kom på att jag faktiskt kunde köpa boken och fortsätta hemma. Kanske var det för att den var så okänd, att jag inte blivit tipsad eller läst en hel hög med hyllningsartiklar. Det var “min” upptäckt.

    Det var kärlek vid första ögonkastet. Och jag håller med Helen om att det på engelska blir så väldigt mycket bättre, jag läste första på svenska men övriga på originalspråk (främst för att jag inte hade något val vid den tiden). Det är många hittepå-ord som tappar mycket av sin glans vid översättning.

    Svara
    • Jag förstår verkligen den där känslan av att upptäcka något på egen hand, utan alla förutfattade meningar i bakhuvudet – det är ju alldeles underbart.

      Jag läste ju boken på engelska nu och jag ska fortsätta med serien i originalspråk när jag ger den en ny chans. Med alla hittepå-ord måste det vara en väldigt svår bok att översätta. Sen blir det väl på svenska längre fram när den ska läsas för barnen…

      Svara
  3. Du ska absolut läsa på engelska! Och böckerna blir bara bättre och bättre. Däremot är det mycket möjligt att du haft för höga förväntningar – det kan ju lätt bli så. (Vi som däremot köpte HP i en bokhandel i Berlin så där år 2000, och läste den på ett tåg genom Europa, vi visste ännu inte vilken hajp som var på gång, och vi blev fast direkt, så klart 😉 ).

    Det är ju inte alls säkert att man fastnar bara för att böckerna blir bättre och bättre förstås. Men jag tycker du ska hålla ut till bok 3. Gillar du inte Azkaban-boken (som på många sätt är mycket mycket bra, kanske den bäst sammanhållna historien av alla sju), så kan du med gott samvete ge upp sen. Då är väl HP-världen inget för dig, helt enkelt.

    Svara
    • Jag har nog haft för höga förväntningar, det är nog svårt att inte ha det på böcker som älskas så monumentalt av allt och alla. Men jag tycker ju som sagt inte att det är dåligt utan snarare att jag inte förstår det fantastiska med det. Därför är jag helt klar redo att ge serien en eller möjligen två chanser till och så följer jag nog ditt råd och ger upp efter Azkaban-boken om jag inte fattat då 😉

      Svara
  4. Jag var inte heller såld efter att ha läst första boken. Instämmer med föregående talare: de bli bättre! Trean, fyran och femman är riktigt spännande. Sexan och sjuan … nja … Som du kanske anar är jag inget gigantiskt Potter-fan, men jag tyckte det var kul att läsa dem, och det är ju bra för popkulturkunskapen. 😉 (Jag önskar att jag hade varit yngre när de kom, men alas …)

    Svara
    • Det känns ju som en bokserie man bör ha läst för att kunna hänga med i världen över huvud taget 😉 Särskilt som bibliotekarie…

      Svara
  5. Jag måste hålla med de andra, böckerna blir bara bättre och bättre och jag tyckte inte att ettan var sådär SUPERbra. För mig så är böckerna från fyran och framåt jäkligt bra. Ah, fast Azkaban är ju jäkligt bra med iof… Jag var 23 när jag började läsa Harry, han fångade mig ändå 😉

    Svara
    • Sällan har man stött på ett så enigt kommentatorsfält 😉 Jag får hänga i helt enkelt och läsa några böcker till i serien. Tror dock att jag sparar det till sommaren då jag förhoppningsvis har lite tid att sträckläsa mer 🙂

      Svara
  6. Även jag instämmer. 20+ när jag läste, nyfiken men inte totalbegeistrad, tyckte de första var rätt svart/vita och likadant uppbyggda men så blir det bättre och karaktärerna intressantare. Men själva fenomenet måste jag älska, fanstasivärlden och allt HP gjort för läsning för barn- och ungdomar.

    Svara
    • Jag älskar också Harry Potter för allt han fört med sig och all läsinspiration han givit så många. Såna böcker är oumbärliga oavsett om man lyckas älska dem själv eller inte.

      Svara
  7. Jag var 10 år när jag mötte Harry Potter för första gången och har varit aktiv på svenska Harry Potter-forum under större delen av mitt liv, så jag kanske inte är den mest klarsynta kritikern då Harry Potter har varit – och alltid kommer att vara – en så viktig stöttesten i mitt liv. Allt blir liksom rosenrött för mig och jag har svårt att se några som helst negativa sidor.

    En sak som jag uppskattar med böckerna nu, när jag läser dem i vuxen ålder och för sjuttiofemte gången, är hur väl sammanhållna karaktärerna är. När man vet hela historian så kan man se tecken på saker som avslöjas i bok 5-6-7 redan i första boken och det älskar jag. De där små kaksmulorna som lämnas till oss omläsare, som ger djup till alla gamla minnen och relationerna mellan karaktärerna från den äldre generationen.

    Svara
    • Blinkningar till omläsare och riktiga fans gillar jag jättemycket eftersom jag själ är en omläsare av stora mått. Det är väl helt enkelt så att man måste läsa hela serien för att få uppleva det där och se fördjupningarna i karaktär och intrig. Som jag sagt till tidigare kommenterare – jag ger inte upp än 😉

      Svara
  8. Jag har vuxit upp med Harry Potter och gänget. Vet inte riktigt om jag skulle tyckt lika mycket om dem om jag läste första boken i dag. Mitt tips är att du (om du har lust) läser tvåan för att sedan komma till den bästa boken i serien nr 3.

    Svara
    • Jag kommer nog att följa ditt råd lite längre fram. Jag har ju också en hög med böcker som jag förälskade mig i som tonåring men som jag inte vet hur jag skulle reagera inför idag. Böcker blir ju egentligen aldrig så bra när man läser som vuxen som man upplever dem när man är barn och ungdom.

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.