Jag har skrutit* en del om Richelle Meads Vampire Academy-serie – att den är lite ovanlig i tonårsvampyrsgenren eftersom den handlar om starka vampyrkvinnor, att den inte enbart handlar om romantisk kärlek osv. Nu när jag kommit till del fyra i serien så stämmer det fortfarande att den handlar om starka vampyrkvinnor men den här gången har den romantiska kärleken (eller vad vi nu ska kalla den) fått en större plats. Det finns fortfarande en del att gilla här men också en hel del att irritera sig på…
Jag ska inte återge så mycket av handlingen eftersom jag helst inte vill förstöra för dem som inte läst och eftersom de som läst inte behöver någon återberättande. Men Rose, som är seriens huvudperson, tvingas att göra svåra val för att uppfylla ett löfte. Hon lämnar akademin och reser till Ryssland. Och där är det tyvärr ganska trist. Jag hade oerhört svårt att komma in i boken. När jag klagade över detta uppmanade Sara mig att skumma lite i början för att komma in i det. Jag skummade/läste inte så himla uppmärksamt i 300 sidor innan det tog fart… Sen var det helspännande i 200 sidor fram till det bittra slutet. Visst, kul med fartfyllt och gastkramande sluthalva av boken men det borde inte vara tillåtet att skriva en saggig inledning på 300 sidor. Särskilt inte i en ungdomsbok i en genre som kräver lite fart för att hänga ihop. Godtrogen som jag är så hoppas jag dock fortfarande på att detta var en engångsföreteelse (trots att antydan till tråkighet faktiskt förekommit också tidigare i serien…) och tänker fortsätta genom hela serien. De sista delarna måste helt enkelt vara roligare än Löftet. Eller? Är det någon som läst dem och vet?
*I Vampyrsamlingen hittar ni länkar till allt jag skrivit om Vampire Academy
Isch. Jag bestämde mig för att strunta i den här serien efter två böcker. 😉
Jag hör vad du säger 😉 Jag gillade ju serien från början och jag tycker fortfarande att den har något särskilt som jag hoppas och hoppas ska blomma ut. Men det är möjligt att jag väntar förgäves förstås…
Sista boken är riktigt spännande!:)I mitt tycke iallafall.;)Jag orkade inte vänta på att den svenska översättningen skulle komma utan läste den på engelska.:P
Det låter ju lovande 🙂 Jag väntar nog inte heller utan kör på med de engelska utgåvorna. Jag tänker mig att det kan bli passande sommarläsning.
Jag måste nog erkänna att jag gav upp redan efter den andra boken i serien…
Jag var mycket nära att ge upp efter tredje boken men har jag bestämt mig för något så har jag 😉
Det känns som om vi tycker ganska så exakt lika om den här boken. 🙂 Jag håller verkligen med dig – man FÅR INTE skriva en så seg inledning i den här typen av bok! Men det känns som om Richelle Mead har fått kritik för det, och tagit till sig av den, för nästa bok är betydligt mer fartfylld. Ska försöka läsa sista delen nu i mars.
Det låter lovande om hon tagit till sig av kritiken mot den katastrofsega första halvan av boken. Jag ska nog läsa de sista delarna nu i sommar, för ger upp gör jag ju inte 😉
Har läst allihop. De två sista delarna ÄR spännande och absoluta bladvändare. Trots detta måste jag säga att jag är besviken över framförallt sista boken. Finns alltför många trådar som lämnas utan kommentar. Trådar som hade kunnat byggas till något intressant. Och slutet blev jag faktiskt riktigt arg över. Utan att säga för mycket kändes det å ena sidan alltför avhugget, å andra sidan alltför förutsägbart. Fick helt enkelt känslan av att författaren tröttnat på historien och ville avsluta den så fort som möjligt. Synd, för jag håller med om att det började så lovande.
Vad tråkigt, det är ju trist när en serie lovar att bli något som den sen inte blir… Jag har hört att Mead ska skriva en ny serie om skolan men att Rose och Lissa då enbart finns med i periferin, känner mig inte så sugen på att ge mig på den även om de två sista i den här verkligen visar sig vara bladvändare…