Min kurslitteratur – eller en studie i någon sorts galenskap

Ni undrar naturligtvis vad jag gör hela dagarna nu när jag inte trycker i mig fyra romaner i veckan eller bloggar fullt lika ofta eller fyndigt som tidigare… Jo det ska jag tala om för er, jag pluggar som en gnu. Aldrig tidigare har jag varit med om att 100% studietakt har inneburit 100% studietakt men där får man för att man väljer att läsa tre litteraturvetenskapliga kurser på en gång. Orutinerat! Så tempot är högt, böckerna är många och varierade och på det hela taget är det väldigt roligt mitt i stressen. Men lite fundersam är jag över delar av den valda kurslitteraturen. Det är inte böcker att skylta med om vi säger så…

Jane Radways bok om läsning av romantikböcker (typ Harlequin) är oerhört intressant. Den går verkligen på djupet utan att förlöjliga och det gillar jag. Dessutom fokuserar hon på kvinnor i medelåldern vilket ju inte är helt vanligt i forskningssammanhang. Det enda jag egentligen saknar är förklaringen till att jag som 15-åring bulimiskt slukade hög efter hög av dessa (tycker jag idag) undermåliga böcker. Förklaringarna i boken är inte riktigt applicerbara på såna som mig så jag får fortsätta söka svaren… Andra saker jag söker svaret på är varför bilden på omslaget måste vara så stereotyp. Varför måste soffan vara så ful och hur genomtänkt är egentligen den där kvinnan som orkar matcha soffan med gardintyget? Och varför nallen? Boken är förvisso skriven 1984 men till den här nya utgåvan kunde den väl ha fötjänat ett nytt, lite poppigare, omslag…

Den här är kanske inte ful i sin genre men jag känner mycket starkt att jag inte vill läsa den. Vad är det? En Bridget Jones med vampyrer? Det här är sånt som får mig att må illa på sf-bokhandeln. Som kursbok måste den bli läst men jag hoppas på en rejäl överraskning.

Milly Williamsons bok om vampyrer, genus och gotik är jag som vampyrnörd väldigt sugen på att sätta tänderna i (förlåt!) men frågan är om den tvunget måste formges med syfte att skrämma livet ur små barn och kanske även deras föräldrar? Femåringen här hemma såg smått förstörd ut när jag råkade ha den liggande framme häromdagen (vilket var en olyckshändelse, jag är inte helt okänslig och omedveten om hur läskiga omslag kan påverka delikata själar – ett obehagligt exempel från senare tid är ju annars John Ajvide Lindkvists senaste bok som är otäckare på omslaget än inuti vilket inte vill säga lite). Man behöver definitivt inte vara fem för att reagera på den här boken och bli lite småskrämd. Faktiskt.

Och så det ”bästa” till sist. Om innehållet har jag redan skrivit men omslaget förtjänar kanske några extra ord. Eller inte… Egentligen är det ett i sanning genialiskt omslag som plockats fram till den här boken för innehållet är precis som man tror när man ser boken. Ingen falsk marknadsföring här inte, det är precis så vämjeligt och smetigt som det ser ut. Tyvärr. Jag har inte fått några skrämda reaktioner från barnen än men det tar jag mest som ett tecken på att vi missat något i uppfostran…

För att ni inte ska bli alldeles för chockade och kanske oroliga för min mentala hälsa avslutar jag nu inlägget med en riktigt snygg bok som omväxling. Tack och lov för Nick Hornby och penguinutgåvan av High Fidelity som jag också ska läsa i veckan. Äntligen en bok som jag inte behöver skämmas över att ha på soffbordet! Ironiskt nog är det den enda av de uppräknade böckerna jag inte äger…

4 tankar på “Min kurslitteratur – eller en studie i någon sorts galenskap”

    • Det har jag också men så djupt nedsjunken i just den här bokhögen som jag är så blir man lite enkelspårig 😉 Och jag tycker verkligen att iaf en del av dem är rätt så vedervärdiga…

      Svara
  1. Jag älskade omslagen (särskilt de sista, men så är jag ju också en sucker för kitsch i alla dess former) och tycker att böckerna verkar superintressanta. Vad är det för litteraturkurser du läser?

    Svara
    • Jag kan verkligen inte säga att jag älskar dem men de är iaf fascinerande och i vissa fall möjliga att ta till sig och gilla för sin kitschighets skull 😉 Jag läser en kurs i barn- och ungdomslitteratur (inte representerad i inlägget) på Karlstads universitet, en kurs i Engelsk populärlitteratur (Hornby) ”i” Umeå och en kurs vid Linnéuniversitetet om Skräck och romantik (resten av omslagen+en hel hög annat smått och gott). Ett gäng riktigt intressanta kurser alltså 🙂

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.