Alla själars natt av Deborah Harkness är en av de märkligaste böcker jag läst. Eller egentligen inte, låt mig uttrycka mig såhär i stället: det är en av de böcker som splittrat mig mest. En del av mig gillar den, en del tycker att den är stentråkig, en del tycker att det är för mycket häxor, vampyrer och demoner (finns det några människor alls?) medan en annan del tycker att de inte utforskas nog, att det blir för ytligt och stereotypt och så vidare. Hur sammanfattar man en sån bok?
Diana Bishop är en häxa som inte använder sin inneboende trolldom eftersom hon sedan barndomen kopplat ihop magiska krafter med sina föräldrars våldsamma död. Efter att hon, i sin roll som historieprofessor (I like!), fått upp en mystisk och förtrollad handskrift från biblioteksmagasinet blir hon jagad och förföljd av allehanda väsen. Det är trollkarlar, demoner och häxor till höger och vänster. Och så vampyren då förstås. Mörk, mystisk, stark och med fransk brytning…
Pluspoäng ger jag till Harkness för att hon försöker göra något annorlunda. Hon försöker till exempel göra vampyren sårbar, tyvärr nöjer hon sig med att han vänder sig ”ängsligt” om eller ser ”osäker” ut några gånger vilket dock inte går helt ihop med resten av beskrivningen. Men hon försöker i alla fall. Det talas också oändligt mycket om hur Diana minsann inte tänker låta mannen/vampyren uppföra sig som den gammalmodige och traditionelle vampyr han är, Diana kan minsann själv. Det låter ju finfint men sen när Diana hela tiden behöver hjälp från alla håll för att trassla sig ur de trollerier hon inte kan hantera så klingar det ganska tomt bland de feministiska försöken. Dessutom krävs det att hon är den starkaste och mest multitalangfulla powerhäxan någonsin för att Matthew (vampyren) ska respektera henne och nästan låta henne göra som hon vill. En normalbegåvad kvinna hade av allt att döma fått nöja sig med det rakt igenom gammalmodiga och traditionella. Rätt trist och oattraktivt tycker jag.
Det låter lite som att jag hatar det här va? Men det gör jag inte egentligen, jag kan ta ganska mycket i en vampyrroman och det finns ju ändå några trevliga ingredienser där – forskning, historia, handskrifter, försöken att skapa en ny mytologi. Och ett försök till någon form av samtal med genren när det gäller kvinnosyn. Det gillas ju förstås. Bokens största brist är att den är för lång. Den innehåller som sagt 700 sidor och efter 250 är jag tämligen uttråkad och har slutat bry mig om vampyrens bakgrundshistoria och Dianas ovilja över att trolla. Jag vill mest ge dem en ordentlig omskakning men inte ens det orkar jag uppbåda någon energi för att ta tag i. Bara tanken på att det här är första delen i en trilogi gör mig lite matt…
~Forum, 2011 / Recensionsexemplar ~
Hmm… jag som verkligen sett rfam emot den här boken. Bara omnämnandet av Bodleian Library gjorde mig knäsvag, men jag räknade inte med att den skulle vara 700 sidor lång.. Jag har lite svårt för telelstenar, då ska de vara riktigt rejält bra.
Jag hade också sett fram emot den mycket (vilket kanske är en del av mitt problem nu). Jag förväntade mig något lättläst (och det är det) och underhållande (till en början är det det) men var nog inte beredd på att det skulle bli så svårsmält med 700 sidor (är också lite allergisk mot tegelstenar). Jag tänkte mig nog någon sorts blandning av Sookie Stackhouse och Diana Gabaldon men det här är inte lika välskrivet som någon av dem tyvärr. När det gäller Bodleian Library så befinner de sig där ganska mycket i början vilket jag gillar skarpt men sen ger de sig av därifrån och det är ungefär då hela historien börjar sacka (naturligtvis, man ska aldrig lämna biblioteket 😉 ).
Jag kommer nog ge mig på den här ändå, men misstänker att den anske kommer att bli liggande rätt länge bredvid sängen.. och ev inte avslutas…
Testa den du också, i början är den ju till och med helt ok (och det är ju där du har biblioteket), vore kul att höra vad du tycker sen.
Den har helt gått mig förbi men jag är ändå bra sugen trots den svala kritiken 😉
Det vore kul med någon annans åsikt också så lova att du skriver om den om du väl bestämmer dig för att läsa den. Vem vet du kanske älskar den!
Den här boken har jag totalt missat.Hm..Kanske ska man försöka sig på att läsa den även om jag inte är så glad för tegelstenar heller.700 sidor låter ju nästan som en ”evighet”.:P Måste bara fråga,är det något romantiskt med i den här boken?:)Är ju svag för romantik.:P Det låter bra att författarinnan försöker föra ett samtal med kvinnosynen i genren.:)
Jag kan ju säga till bokens fördel att det är 700 väldigt lättlästa sidor… Och romantik finns det naturligtvis ton av – vampyren och häxan blir ju naturligtvis handlöst förälskade 😉 Samtalet om kvinnosyn förs men resulterar ju inte i så mycket, bra att det finns över huvud taget i alla fall. Jag tycker självklart att du ska försöka dig på att läsa den, det vore kul att veta hur du upplever den.
Jag har beställt den nu.:)Vad bra att det är romantik i.:)
Jag kan återkomma här sedan när jag har läst ut den och berätta vad jag tycker om den.Har inte jättehöga förväntningar så jag kanske kommer tycka om den mer än vad jag tror.*Ler*
Kul att se någon mer som är tudelad! Själv kan jag i slutändan inte låta bli att älska den och längta till nästa. Biblioteket är bra, men sen tycker jag det blir ännu bättre. Episoden när Diana, för att inte säga för mycket, går ut på tomten när alla sover och något händer är ju så spännande att jag nästan dog. Det kändes att Harkness inte var rädd för att skildra mörkret! I alla fall, jag är på g med att skriva en till recension kring boken till min blogg. Än så länge har jag bara skrivit på Boktipset: http://www.boktipset.se/bok/alla-sjalars-natt (Mia Hansén) Ha det gott!
Jo, spännande är det ju och visst är det mörkt också men jag känner inte att det går på djupet riktigt, det griper mig aldrig riktigt. Å andra sidan kan det vara lite orättvist att kräva det av en sån här bok, allt beror väl på hur man läser den och vad man kräver. Jag saknar nog lite självdistans och kanske humor (som i Sookie Stackhouse-böckerna). Kul att du gillar den dock, särskilt som du då har fler (säkert minst lika tjocka 😉 böcker att se fram emot.
Nu har jag läst den och romantikern inom mig är förtjust..En annan del av mig blir uttråkad efter ett tag om allt prat om vampyrernas bakgrund.Jag tycker om den här boken ändå på något sätt.Det kändes inte alls som om den var på 700 sidor,lättläst.:)
Jag är lite kluven om jag ska läsa fortsättningen.Gillar Sookie böckerna mer på något sätt.:)
Jag håller verkligen med om att den inte känns jobbig att läsa, man märker inte att det är en tegelsten man håller på med. För mig är det bristen på humor och självdistans som är problemet – det som finns hos Sookie men inte i den här.
Gillar boken skarpt, många som läst denna verkar ha läst böckerna om sookie, vilket inte jag har. Men jag gillar böcker i historie genren.
Syftet med boken är väll som jag förstått det att det hela ska kunna utspela sig i våran värld, inte i en fantasivärld.
Och det kommer säkert att bli en fantastiskt historia och utveckling av karaktärerna. Någon skrev att det inte finns humor…det gör det visst, men den kanske kan vara svår tydd för vissa, den är lite torr. Jag gillar det dock.
Boken är så mkt mer än en spänningsroman, om man ser det som är dolt i den.
Jag tycker det är kul att man kan uppleva böcker på så olika sätt och att vi alla hittar våra egna korn av det vi gillar eller ogillar i en och samma bok. Dessutom blir jag lite avundsjuk på dig som gillar den så mycket 🙂 Det var nog jag som skrev att det saknades humor – jag kan hålla med dig om att det finns humor men jag upplever att det saknas självdistans i den. Det behöver naturligtvis inte finnas men jag är väldigt svag för det i just vampyrböcker. Jag håller definitivt med om att boken är mer än bara en spänningsroman, där finns ju underbara ingredienser till mycket annat också. För mig håller det dock inte hela vägen igenom men det är roligt att den passade dig (och flera andra här bland kommentarerna) bättre 🙂
Hej svejs, jag läste just precis ut boken och den var helt suverän!!, men den tog slut alldeles alldeles FÖR FORT!!!! 🙁 🙁
Den tog slut på bara mindre än 1 vecka vart tog den vägen undrar jag då!!!!??
Jag gillar boken SKARPT den är så anorlunda emot vad mina andra vampyr romaner är, så jag bara ÄLSKAR den!!!!
Det bästa var att den var så lång, att jag inte läste ut en bok vampyr bok på bara några timmar är något helt nytt (och jag GILLAR det SKARPT) jag menar en hel vampyrroman trilogi där första boken är på hela 689 sidor (+ 3 sidor) är ju som en dröm som gått i uppfyllelse!!
Boken får en STOR gyllene 10 poängare av mig, för den var ganska anorlunda emot andra vampyrromaner och den uppfyllde ALLA MINA KRAV för vad som får räknas som en bra bok!!!!!!!!!!
Jag älskar verkligen att läsa och då är favoriterna ABSOLUT vampyr böcker, och ALLA SJÄLARS NATT ligger högt upp på topp 10 listan får jag säga, Jag rekommenderar den verkligen till ALLA!!!!
Förut var jag helt galen i häst böcker och läste aldrig något annat, men sen så provade jag att läsa Twilight böckerna, och då ändrade jag mig, kom till min rätta himmel, och trodde att det inte kunde finnas några bättre böcker på hela jordklotet!
Sen blev jag tipsad av en av mina bästisar om Vampire academy, jag prövade serien och blev helt såld på den!
Jag har läst en del andra vampyr roman serier också och är helt såld på dem med!!!! 🙂 <33
Så jag säger bara en sak VAMPYRER ROCKAR FETT!!!!!!!!!!
Min topp 10 lista: (där det inkluderar andra böcker också)
1: Alla själars natt, Vampire Diaries och Vampire academy!
2: Fallen ängel + Förlorad ängel, De utvalda (av Kristin Cashore) Cirkeln (av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren)
3: Beautiful Dead!
4: Nattens begär + Nattens lekar (Sherrilyn Kenyons serie om de Svarta jägarna)!
med mera, med mera, med mera!!!!
Kul att Alla själars natt föll dig så i smaken, själv var jag inte lika begeistrad men det är alltid roligt när böcker hittar sina läsare. När det gäller de andra böckerna du nämner så är jag också väldigt förtjust i Vampire academy, håller på och läser den sista delen nu 🙂