Jag började läsa Dominique Dyens Smitning med tanken att jag bara skulle titta lite på de första sidorna och sen verkligen ta tag i den och läsa nästa helg. Det slutade med att jag sträckläste hela nästan utan andningspaus. Och då var jag ändå inte ens förälskad i boken utan snarare lite irriterad…
När det gäller handlingen i den här boken tänker jag inte säga mycket eftersom minsta lilla riskerar att avslöja något om alla de vindlingar och plötsliga kast som väntar inne i boken. Jag skulle lätt kunna ta bort en del av tjusningen och det vill jag förstås inte. Jag kan säga så mycket som att Smitning tar sin utgångspunkt i Annes othärdligt ensamma liv i Paris. Hon är effektiv på sitt jobb men känner sig inte hemma någonstans, hon är påväg utför på mer än ett sätt. Därifrån eskalerar sen historien till att handla om flykt på flera plan.
Om man nu ska jämföra med annan litteratur för att förklara vad det är jag läst så finns det i Smitning samma sorgsna stämning och utanför-känsla som i Underjordiska timmar som jag läste tidigare i vinter. Delar av temat får mig också att tänka på Doktor Romand av Emanuel Carrère, Smitning är mindre äckelframkallande än den men verkligen inte mindre omskakande eller tankeväckande. Jag ägnade avsevärd tid efter utläsningen åt att försöka lista ut vad jag läst – vad hängde ihop med vad och vad betydde egentligen det där att han sa så?
Som jag skrev i början så fångades jag direkt av boken och hetsläste den, men jag älskade den inte. Eller, jag hade svårt för beskrivningen av Anne och hennes vardag, jag hade svårt att ta till mig henne och hennes vägval och jag hade helt enkelt svårt att förstå varför jag ville och måste läsa den här boken. Men så mot slutet får alla dessa obehagskänslor sin förklaring och jag inser att det var just den där känslan av att något är fel och lite skevt som fick mig att vilja läsa vidare. Nu en vecka efter att jag läste boken är jag osäker på om boken är så smart som jag tror men samtidigt spelar det ingen roll för den är smart nog och inte minst får den mig att känna mig synnerligen intelligent när jag tror att jag identifierat alla de olika trådarna. Smitning är något så ovanligt som en bok jag tycker mycket mer om efteråt än under tiden…
Konstateras kan att Sekwa är ett litet favoritförlag att lita på. Allt jag läst därifrån har det där lilla extra; svärtan, smärtan, känslan, intelligensen och det skaviga. Och då har jag ändå inte läst deras storsäljare som Igelkottens elegans (ännu)…
~ Sekwa, 2011 / Recensionsexemplar ~
Oj vad nyfiken jag blir nu! På varför du är irriterad/frustrerad – och om jag kommer att dela dina känslor. Jag gillar ju också det där skaviga och snåriga. 🙂 Ska läsa asap, men först: Underjordiska timmar. Håller med om att Sekwa är ett ypperligt litet kvalitetsförlag! (Litet och litet förresten, de har ju världens framgång med Igelkottens elegans just nu, vilket är skitkul!)
Och jag tänker inte med ett ord utveckla varför jag blir irriterad, det kan vi ta sen när du läst 😉 ”Underjordiska timmar” är kanske snäppet bättre egentligen men inte lika tankeväckande på det där mysterielösarsättet så jag tycker absolut du ska läsa båda. Och nej Sekwa är väl inte så små längre men de är i alla fall såpass små att det är mänskligt möjligt att hålla reda på och läsa deras utgivning 🙂
Jag läst om den här hos Fru E för en vecka sedan och blev först inte alls sugen för det låter verkligen inte som en bok jag skulle gilla egentligen. Många väldigt explicita scener om jag förstått det rätt. Men nyfikenheten är väckt och Paris, ett bra slut och alla ambivalenta känslor gör att jag faktiskt blir lite sugen.
Det är så svårt det där med om man ska tipsa om böcker och så iom att det är så svårt att säga vad någon annan kommer tycka om en bok… Men jag kan säga så mycket som att det finns en del explicita scener och jag stör mig på dem först men när det där slutet kommer så vrids också betydelsen av dem ett varv till och blir något nytt. Oj, vad jag vill berätta slutet nu för att kunna vara tydligare men det gör jag förstås inte. Mitt tips är att du ger boken en chans och att du i så fall läser boken till slutet för det är i det som hela boken händer…
Jag har läst och gillat jättemycket! Underjordiska timmar står i kö, jag är riktigt nyfiken och sugen på den också. Sekwa är för mig en kvalitetsgaranti, har hittills tyckt om allt jag läst därifrån 🙂
Jag håller verkligen med, sekwa är en kvalitetsstämpel för mig också. Jag har hittills inte stött på något som inte berör. Du kommer inte bli besviken på Underjordiska timmar!
Ja, Sekwa är fantastiska… allt jag har läst, från deras utgivning, har berört mig. På ett eller annat sätt, inte alltid av förälskelse i det lästa, men alltid har de gett mig en KÄNSLA. Häftigt! Har dock inte läst Smitning ännu, men ska.
Smitning är en perfekt exempel på en bok som jag faktiskt inte är förälsdkad i men som ändå gav mig väldigt mycket och påverkade mig. Jag håller verkligen med om det där med känslan.