Extremely Loud & Incredibly Close

Den här boken, med den där titeln som jag alltid trasslar in mig i, är nog den bästa bok jag någonsin läst! Det är förstås alltid vanskligt att påstå något sådant men jag kan inte minnas att någon annan bok någonsin gripit mig så eller haft så mycket att säga mig. På varje sida finns minst två meningar eller längre avsnitt som jag vill skriva ner och bära med mig genom hela livet bara för att de känns så överväldigande kloka och just nu för mig sanna.

Oskar är huvudpersonen, han är nio år gammal och full av uppfinningsrikedom, idéer och opratbar sorg. Sedan hans far dog i ett av tvillingtornen den 11 september har Oskar letat – efter en nyckel, efter svar och kanske mest av allt efter en väg att nå fram. Sättet som Safran Foer skriver fram den här lille pojken är helt fantastiskt, efter bara några sidor och situationer känner man honom – han är jag själv, alla nioåringar jag någonsin mött och ändå alldeles, alldeles egen. Och hur mycket man än känner honom tidigt i boken så finns det hela tiden nytt att lära sig om honom och om hans märkliga och spännande familj.

Det är svårt att säga vad som gör en riktigt bra bok bra men i det här fallet och för mig är det friheten i tanken. Safran Foer verkar ha låst in sin inre kritiker i garderoben och gett sig själv helt fritt spelrum. Det är helt galet med folk som skapar osynliga rum i sina lägenheter och bosätter sig på flygplatser men det är samtidigt helt logiskt. Genom den där galna friheten öppnar författaren dörren för att verkligheten faktiskt är full av galenskap även om vi kanske är mest benägna att se det normativa.

Som vanligt så är det svårt att skriva eller prata om en bok som blivit en sådan favorit som Extremely Loud… har blivit för mig, men jag avslutar i alla fall detta med en uppmaning som faktiskt är mer av en auktoritär order: alla som inte har läst Extremely Loud & Incredibly Close måste göra det. Helst nu. Senast imorgon. Ok? Som utbyte för tiden ni lägger ner på den kommer ni att få skratta och gråta och dessutom känna er lite mer öppna för och familjära med världen som den kan se ut. Så det så.

22 Replies on “Extremely Loud & Incredibly Close

    1. Jag har ännu inte stött på någon som inte gillar den faktiskt, det måste ju finnas någon men de kan inte vara många 🙂

  1. Jag tillhör den där lilla obskyra skaran som har lyckats börja på den här boken tre gånger men aldrig läst ens halva. Men jag lovar: jag SKA ge den en chans 😉

    1. Jag har faktiskt börjat på den en gång tidigare också utan att komma vidare men det berodde mer på tidsbrist än på boken. Jag tycker absolut att du ska ge den en chans till i alla fall 🙂

  2. En fantastisk bok som jag saknar! Vissa böcker önskar jag att jag inte hade läst bara för att få chansen att läsa dem för första gången igen, denna är definitivt en sån. Jag saknade Oskar länge efteråt.
    Samma känsla hade jag för Liesel i Boktjuven, en tomhet utan henne.
    Igår läste jag ut No och jag, som jag rekommenderar- en 13 flicka som kryper under huden på dig. På ett fint sätt- precis som Oskar gör!

    1. Jag förstår hur du menar, jag önskar också på ett sätt att jag hade den oläst och kunde läsa den för första gången igen, å andra sidan har jag så dåligt minne att om ett år kan jag läsa den igen som om den vore ny 😉 Men saknar Oskar gör jag också.

      No och jag har jag varit nyfiken på, jag gillade ju de Vigans senaste bok så jag måste kolla upp den här också. Tack för påminnelsen!

  3. Vill bara tacka för ett inlägg som får mig att minnas denna underbara bok. Jag tänker på den varje gång jag testar pennor på lapparna i butiker. 😉

    1. Det är nästan så jag blir sugen på att åka till en bokhandel bara för att få testa pennor och titta på lapparna 😉

  4. Pingback: Hurra! « enligt O

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.