Älskade cyloner!

Jag vet inte hur länge vi har hållit på med det här Battlestar Galactica-tittande jag och maken. Över ett år i alla fall. Men nu är det slut (sen över en månad tillbaka faktiskt)… Det har varit en lång och ibland lite skumpig kärlekshistoria men en kärlekshistoria likväl.

Miniserien och första säsongen var ju väldigt bra liksom andra säsongen som avslutades med några verkligt glimrande avsnitt. Det ska erkännas att jag har gnällt en hel del och suckat över det ogenomträngliga mörkret i serien men samtidigt har jag ju älskat det. Mörker är, som vi alla vet, per definition bra så det kan tyckas inkonsekvent av mig att klaga över den kompakta och ogenomträngliga hopplöshetsskymningen i en tv-serie men ibland uppenbarar sig viljan att kunna andas lite hopp också hos en sådan som mig…

BSG begåvades som sagt med några riktigt fantastiska säsonger som inledning men sen kom den där förhatligt sega tredje säsongen som tyvärr dök till botten med manusförfattare och allt efter de första avsnitten. Hade jag inte fått rapporter om avslutningssäsongens förträfflighet hade nog mitt tittande slutat någonstans mitt i den tredje säsongen. Rättegångsscenerna, dravliga kärleksförvecklingar, tillbakablickar på karaktärer i omotiverad mustasch… Skadad som man är så hängde jag ändå med förbi dessa lågvattenmärken och blev tack och lov rikligt belönad under tittningen av den sensationellt braiga sista säsongen där inte ens avslutningen är något att bli besviken över.

Så här någon månad efter det sista avsnittet så har serien naturligtvis fallit lite i bakgrunden av mitt liv. Jag går inte omkring och tänker på den längre men visst händer det att det blixtrar till en fundering kring Starbucks öde eller vad som hände med Hera. Och vad ska man egentligen tycka om cylonerna – vilka var onda, kloka, sorgliga och coola? Enligt min mening är just det BSG:s största bedrift, att jag faktiskt bryr mig om (nästan) alla oavsett vilken sida av kriget de står på. Serien synliggör med all önskvärd tydlighet hur svårt det är det här med ont och gott, rätt och fel och att det är samtidigt hopplöst som livsnödvändigt att försöka förhålla sig till det. Älsk på det!

Frågor som kvarstår: Är BSG världens bästa tv-serie (efter Buffy då)? Finns det någon som gillar den tredje säsongen och varifrån kommer egentligen Adamas hemska mustasch? Är det någon idé att lägga ner tid på att se Caprica när det omöjligen kan vara lika bra som BSG? Finns det någon annan anledning än att Spike är med? Behövs det någon annan anledning?

11 Replies on “Älskade cyloner!

  1. Jag har inte heller sett Caprica, men väl BSG naturligtvis. Och håller hetl med om till döööööööden sega säsong tre emellanåt vilket drar ner serien som helhet faktiskt.

    1. Ja, den är lite förödande den där tredje säsongen, det är en himla tur att serien avslutas med en så bra slutsäsong att man lyckas förtränga lite av segheten från mitten…

  2. Min sambo alskar BSG och alla ingredienser for att jag ocksa skulle alska den finns dar. Men, jag har inte sett ett enda avsnitt, vet inte vad det beror pa. Mojligtvis att han redan var laaangt fore mig och det blev svart att titta ikapp….

    1. Jag och sambon inledde vårt tittningsprojekt tillsammans och det är nog en nyckel till upplevelsen, det är ganska trist att de en tv-serie ensam och särskilt en sån som BDG som man behöver diskutera en del. Du får övertala honom till omtittning 🙂

    1. Härligt! Det här är definitivt en serie jag kommer se om men jag måste nog ge det några år först 🙂

  3. Älskar bsg. Älskar älskar. Men jag gillar inte slutet. Nuff said om det.

    Jag är beredd att se alla spinoffer i världen bara för att få lite galactica-känsla igen.

    1. Ja, jag skulle också vilja hitta mer BSG-känsla men jag är lite orolig för att den inte ska infinna sig. I och för sig vet man ju inte förrän man testat…

  4. Lite sent kanske, men jag o min man hittade denna serie innan semestern och jag får nog säga att det är den bästa serie jag någonsin sett!!! Vi har kommit till mitten av säsong 3.
    Så vi har haft en riktig rymd semester!
    Apropå Adamas mustasch…. Lasse Åberg lookalike eller?

    1. Rymdsemester låter helt fantastiskt 🙂 Och du har tyvärr helt rätt när det gäller mustaschen, den kanske funkar för Lasse Åberg men inte för vår rymdhjälte…

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.