Bättre sent än aldrig måste man väl ändå säga men nu börjar också jag se det kungliga i Stephen Kings författarskap. Jag läste några av hans böcker (Cujo, Maratonmannen…) i min gröna (ok då, kanske var den mer svart än grön…) ungdom och tyckte väl att det var helt ok. Förra året läste jag novellsamlingen Strax efter solnedgången som väl inte var så där värstans bra bortsett från novellen N som är helt jäkla fenomenal. Nu har jag dock börjat ladda upp inför Kings roman om Kennedymordet som kommer i höst och som jag nog måste läsa. På inrådan från Helena gav jag mig i kast med novellsamlingen Different Seasons. Och den är FAN TASTISK. Alltså riktigt, riktigt, riktigt underbart bra (ni fattar nu va?). Äntligen skådar jag det Kingska ljuset och nu vill jag läsa allt det gottigaste av mästaren. Kan inte ni som vet bättre råda mig? Jag vet att det finns många Kingälskare där ute och att det finns såväl goda som dåliga böcker av Kingens penna. Guida mig, snälla! Vad ska jag läsa? Vad bör jag undvika? Och törs jag verkligen läsa It trots att den (som tv-serie) grundlade min grundmurade skräck för clowner?
Jag ser planen om en tvättäkta King-sommar födas och eftersom det aldrig är för tidigt att planera sommaren måste jag ögonblickligen skriva några listor över böcker att läsa, och kanske även dem som jag bör hoppa över 😉
Uppdatering: Det kommer in tips vilket jag är tacksam över, keep ´em coming! Är ni som jag lite vilsna vad gäller Kings författarskap kan jag också rekommendera att ni går in på Fiktiviteters facebooksida och tittar lite på tipsen som Karin ger där. Jag kommer förstås sammanställa alla tips jag får i en stilig lista som förhoppningsvis kan vara användbar också för andra King-noviser, men det dröjer nog ett tag…
Klart att du ska läsa It! Det är en alldeles briljant skildring om hur det är att vara ung och utstött (många paralleller med den av novellerna i Different seasons när de unga grabbarna ska leta efter liket (minns inte namnet)). Tyvärr ballar den ut helt på slutet (jag vill inte spoila, men om du sett tv-serien så vet du väl vad som händer?), jag trodde att det på något vis skulle vara bygdens samlade ondska som liksom fått fysisk form, men istället var det ett monster och lite trams.
När jag var ung läste jag Kings romaner för skräckens skull, numera är jag fascinerad av hans personbeskrivningar och sociala patos. Undrar om han inte kan betraktas som en amerikansk arbetarförfattare.
Av det lilla jag läst skulle jag gärna föra honom till arbetarförfattarna, hans sociala patos är oerhört tydligt i ”Rita Hayward and the Shawshank redemtion” exempelvis.
Det får nog bli ”It” för mig också snart, trots att den kanske inte hänger ihop på slutet. det är lite skönt att veta det i förväg dock så att man inte förväntar sig den där fantastiska avslutningen.
Kul att du tittade förbi förresten, och att du ville tipsa om lite King 🙂
Jag visste att du skulle älska Different Seasons! Vad glad jag blir över att du är inne i Kingland nu. Det är ett underbart otäckt ställe, en plats som mer än någon annan definierat mig som läsare – både som barn och vuxen. Jag tycker nog faktiskt att du ska våga dig på It. Den ÄR fruktansvärt otäck, men innehåller alla de där bitterljuva coming of age-elementen som gör The Body från Different Seasons så fantastisk – och det är något av hans mästerverk. Bag of Bones är en annan av mina absoluta favoritromaner av King. En skicklig spökhistoria med Rebeccavibbar, och också en sorglig kärlekshistoria om förlust och sorgearbete ur en författares perspektiv. Tror du kommer att gilla den. Misery är en annan höjdare bland böckerna som berör skrivande och författarrollen (filmen är också jättebra!). Sedan tycker jag att du ska läsa fler av hans noveller, kolla till exempel upp samlingarna Night Shift och Skeleton Crew. The Library Police, i långnovellsamlingen Four Past Midnight, är en underbart genomotäck liten sak i biblioteksmiljö som borde vara perfekt för dig. Angående no-nos så kan du med gott samvete skippa Tommyknockers och Needful Things. Annars är det mesta bra, om än lite ojämnt mellan varven. Och han har en tendens att inte riktigt knyta ihop slutet, den gode Kingen…
Jag skickar nog ett mail med fler Kingtips… eller så skriver jag ett inlägg. 🙂
Det har nog framförallt varit en fråga om när jag skulle trilla ner i Kingvärlden, att jag skulle göra det har jag nog misstänkt ett tag. Jag är väldigt glad för ditt tips om ”Different Seasons” för den är ju helt omöjlig att motstå (även om jag inte har läst färdigt hela än). Tusen tack för dina tips om de som måste läsas och de som kan undvikas. Jag tar tacksamt emot ännu fler tips på mailen eller Dark Places, jag har ju en sommarläsningslista att författa 😉
Kikade in för att varna för knackarna men Helena hade hunnit före.. Jag är fast för King sedan jag läste honom i allt för späd ålder, tror att jag fortfarande gick i mellanstadiet när jag hittad novellsamlingen ”dödsbädden”, borde läsa om för att se vad som håller men en av novellerna där kan fortfarande ge mig mardrömmar idag så jag vet inte om jag verkligen måste?
Jag ska verkligen inte läsa Knackarna då, och kanske inte Dödsbädden heller 😉
Läs inte Hjärtan i Atlantis eller Flickan som älskade Tom Gordon. De böckerna är verkligen kassa. Men den Gröna Milen är bra.
Tack för varningen, Hjärtan i atlantis står i min bokhylla efter en pocketraid på sommarloppis men den får minsann stå kvar i alla fall tills jag tagit mig igenom de allra bästa 🙂
Nu var det länge sedan jag läste den och jag vet ju inte om jag skulle tycka om den lika mycket nu… men Pestens tid tyckte jag var jättebra. Sedan tyckte jag om Varsel också och Död zon.
Det är lite svårt det där med de där böckerna man läst för länge sen och älskat men som man inte riktigt vet om man vågar läsa om ifall de tappat något, förväntningarna kan lätt bli för höga…
Sådärja!
http://helenadahlgren.wordpress.com/2011/03/29/varsagod-helena/
Tusen tack!
Jag tycker att King är som allra bäst när han är så obehaglig som möjligt (han är ju så bra på det!) Misery är underbart obehaglig och Pet Sematary FÅR man bara inte missa.
Jurtjyrkogården är en sån där bok som jag velat läsa länge men som jag aldrig vågat ge mig på – döda djur och spökerier liksom… Jag tänker att jag kan börja lite lätt med andra rysligheter och sen bygga upp modet att ta tag i den 😉
Såklart att du ska läsa It. Förutom att den gjorde min aversion mot clowner djupare så var det ett tag helt klart obehagligt att stirra ner i avloppet medan jag borstade tänderna *haha*
Ha, ha, ja jag har nästan bestämt mig alldeles säkert nu för att den ska bli sommarens tegelstensprojekt. Kanske ska läsa den i stugan där vi inte har några avlopp att tala om, å andra sidan blir det rätt mörkt på kvällarna där också…
Jag är väl en konstig King-fan, jag ger inte mycket för monstren, men jag tycker om Kings sätt att berätta – och jag tycker att han skildrar personerna i Det med en väldig ömsinthet. Man läser inte King för hans litterära kvaliteter direkt – men just berättarglädjen är så oerhört tydlig hos honom, de ideliga stickspåren som ändå inte drar ner tempot mer än man är beredd att acceptera.
Blir du riktigt biten, så ge dig på Det mörka tornet också. Första boken (av sju… Jag är själv bara på fjärde – jag behöver pausa lite emellan dem!) är rätt seg till en början, men den artar sig och andra boken gillade jag. Den är mer fantasy, så vill du hålla dig till Shawshank redemption-stilen, så är den kanske inte riktigt rätt. Snarare Gröna milen i så fall.
Shawshank redemption är förresten min absoluta favoritfilm – men jag måste erkänna att jag aldrig läst den…! Det måste jag faktiskt ta och göra något åt – tack för tipset!
Tack för tipset om Det mörka tornet, det är inte alls omöjligt att jag prövar dem om jag blir riktigt biten. Shawshank redemtion är en oerhört fin film, en av de bästa. Jag tycker absolut att du ska läsa novellen, om inte annat som en påfyllnad till filmen 🙂
Min absoluta favorit ar ”Staden som forsvann”, den kan jag verklgien rekomendera! Laste den nar jag var runt 14 och fick sova med ett silverkors om halsen och en tand lampa i en vecka…. Hittade den pa en loppis nar jag var runt 20 och tankte att ”sa himla farlig var den val anda inte”. Ytterligare tre natter med tand lampa….Nar jag kommer hem till Sverige och kan grava upp den ur nagon lada sa skall jag ge den en chans igen och se hur manga natter med tand lampa det blir den har gangen….
Den köpte jag på loppis förra sommaren faktiskt 😉 Vampyrtok som jag är så kommer jag naturligtvis läsa den också. Är lite orolig för att behöva sova med lampan tänd dock…
Att rekommendera King-böcker är svårt för vi tycker så olika. Jag är inte mycket för vampyrer och monster utan gillar de mer psykologiska och ”psykologiskt övernaturliga” böckerna. Därför tycker jag inte om Staden som försvann men gillar hjärtan i Atlantis. Mina Kingfavoriter är Det mörka tornet (Serien som fick mig att börja läsa fantasy), Pestens tid, Talismanen och Det svarta huset (Dessa två bör man ha läst för att förstå Hjärtan i Atlantis). Jag blev också väldigt förtjust i Lisey’s story och Duma Key.
Förlåt! Hjärnsläpp! Det är Sömnlös man bör ha läst Talismanen och Svarta huset för att riktigt förstå, inte Hjärtan i Atlantis.
Tack för tipsen, det är jättesvårt att tipsa när man upplever böcker så olika och när författaren skrivit så mycket som skiljer sig åt. Jag ska känna mig för lite så att jag kan komma fram till vad jag gillar bäst.
Nu har jag inte riktigt orkat ta mig igenom alla långa kommentarer men jag hoppas att jag inte maler något som andra redan sagt 1000 gånger 🙂
Mina favoriter är ”Pestens Tid” och ”Desperation” och sen ”Det Mörka Tornet” såklart. Sedan tycker jag att t.ex ”Sömnlös” är himla tarvlig och skriven så att allt bara blir löjligt. Min bästa underdog är ”Drakens Ögon” som egentligen inte är ett dugg king-aktig utan mer åt sago-hållet (visserligen en väldigt mörk och blodig saga, men ändå).
Tack för dina tips, jag älskar verkligen det här att alla har sina egna favoriter. ”Pestens tid” verkar vara mångas favorit men bredvid den nämner nästan alla olika böcker vilket jag tycker är underbart. Det visar verkligen på hur bred King är och att det finns något för alla att älska i hans författarskap.