Själens begär

Vad passar bättre än att på månadens sista dag skriva några rader om den bästa bok jag läste under maj? Trogna Fiktiviteter-läsare vet att jag älskar Christine Falkenland, kanske avgudar till och med… Jag använder henne ofta som referens för att beskriva hur någon skriver fram en speciell stämning (om de skriver väldigt bra vill säga) och man skulle kunna tro utifrån mitt malande att jag läst hela hennes produktion. Den pinsamma sanningen är dock att jag tidigare bara läst en av hennes romaner. I och för sig en riktigt, riktigt bra – Min skugga är en bok som fortfarande kommer tillbaka till mig ett år senare. Nu när jag upptäckt att det är dags för en ny Falkenland-roman till hösten insåg jag att det är dags att lägga på ett kol och gå lite djupare in i i Falkenlands universum. Själens begär fick bli min nya utflykt.

Berättelsen är (till synes) enkel till en början och vi får följa Ernst när han återförenas med kusin Cora på Berg. Det är en resa i minnet och kvällarna med samtal och umgänge blandas med glimtar från deras delvis gemensamma barndom. Tiden går och ju längre Ernst stannar på Berg desto tydligare blir det att något sjukt vilar mellan eller inom dem. Det hela utvecklar sig till ett oförutsägbart drama där man till slut inte förvånas över något men ändå chockas igen och igen.

Falkenland är förstås en mästare på språk. Hon hittar orden som fungerar som nycklar för att gradvis förstå karaktärerna, tidsföljden och historien. Men framförallt skulle jag ändå säga att det som gör Christine Falkenland så läsvärd och egen är hennes förmåga att bygga den där förtätade stämningen som få andra har. En sida in i en Falkenland-roman så vet man att man är tillbaka i det där särskilda universat igen. Jag vet inte vad mer jag ska säga – jag förväntade mig väldigt mycket av Själens begär, mina förväntningar infriades och nu går jag vidare – kanske blir det Öde härnäst.

~4xprosa, W&W, 2008~

Brontëska antipatier

I helgen såg jag min första filmatisering av Svindlande höjder, utan att först ha läst boken. Det var ju inte så smart… Det var överspel och uppspärrade ögon följt av teatraliska gester för hela slanten. Där fanns män som såg svåra ut och dödade fåglar som kärleksförklaring, kvinnor som stod snyftande ute i regnet och så en uppsättning skitiga ungar bakom varje trädstam… Det var riktigt jäkla kasst och jag måste erkänna att jag efter ett litet tag hoppades att de alla skulle ställa sig i regnet och snyfta lite till så att de skulle drabbas av lungsjuka och dö hela bunten.

Så nu vill jag inte läsa boken. Heathcliff verkar vara totalpsykopat och Cathy är helt obegriplig och så är de elaka mot hundar… Till saken hör att jag för något år sen såg en lite halvkass filmatisering av Jane Eyre och det var den som sporrade mig att läsa boken eftersom jag kände att det ändå fanns något där som jag skulle gilla om jag bara fick läsa det (och det fanns det!). Efter den här filmupplevelsen kommer det nog ta år innan jag ens tänker tanken att plocka upp boken Svindlande höjder är jag rädd. Men det kanske inte gör så mycket? Kanske är det en av de överskattade klassikerna? Vad tycker ni – vad älskar ni med Svindlande höjder respektive vad tycker ni mindre om? Har filmen jag sett missat något viktigt eller är Heathcliff och Cathy omotiverat spritt språngande galna och totalt osympatiska i boken också, och hur orkar man då läsa om dem och alla andra jobbiga typer?

En änglalik utlottning

Av någon anledning lyckades jag få två exemplar av Förlorad ängel från förlaget och en dubblett har jag ju helt klart ingen användning för så jag tänkte att det skulle bli en utlottning här bland fiktiviteterna.

Vinst: Ett ex av Becca Fitzpatricks Förlorad ängel (vad det är för bok kan du läsa mer om i min recension från i förmiddags)

Hur? Skriv en kommentar till det här inlägget så är du med i utlottningen, skriver du om utlottningen på din blogg så har du dubbel vinstchans (obs, alltså inte nödvändigt för att delta).

När? Från nu och en vecka framåt, utlottningen stänger klockan 12:00 fredagen den 3 juni

Sen? Sen publicerar jag vinnaren + kontaktar via mail.

Mer? Näpp, det är bara att hoppa in i tävlingen nu. Lycka till!

Förlorad ängel

Så har det kommit en uppföljare till Fallen ängel från förra året (det kommer en sista del på engelska i sommar). Jag har läst den och förhåller mig rätt så kluven till läsupplevelsen. Först och främst fastnar jag på titeln, Förlorad ängel, jag kan helt enkelt inte komma förbi den. Det är troligen mig det är fel på men jag tänker på förlorade ägg varje gång jag ser titeln på boken. Det är inte bra. Förlorad är ett vackert ord och ängel är det väl också men det är något med kopplingen till romanen som gör kombinationen superkonstig. I original heter den Crescendo och jag tycker nog att man kunde ha lämnat ”ängel i titel”-spåret och hittat på något annat…

Om vi tar oss förbi titeln och in i boken så är det än en gång Nora som är huvudperson. Hon går i skolan och försöker hantera allt det här med kompisar och en mamma som är borta väldigt mycket. Relationen med Patch mår väl sådär. Hon är förstås oerhört förälskad men också lika oerhört osäker på sig själv. Hon tvivlar och analyserar och vrider och vänder på sig själv och dem och honom tills hon, dem och jag är totalt intrasslade. Och så finns det onda änglar också, som förföljer allt och alla.

Egentligen är det samma berättelse en gång till (vad är det med vissa författare av paranormala ungdomsromanser egentligen, varför kan de inte hitta på något nytt till varje bok, Maggie Stiefvater gjorde samma tråksak i Feber). Det är missförstånd och det är Noras sorg efter den döda pappan och väninnan Vees irriterande sätt och en märklig massa funderingar över bilar. På ett plan är det inte alls bra men på ett annat, mycket ytligt plan, faller jag ändå för det. Jag vill läsa det här trots att jag vet hur det ska sluta och trots att jag relativt snabbt har listat ut vem som är bad guy och vem som inte är den h*n utger sig för att vara. Jag kan bortse från det mesta
faktiskt men inte från Nora. Hennes märkliga sätt att tänka, den överanalytiska personligheten (inte så olik min egen som jag skulle vilja kanske…) och de totala felslutsatser stör mig, och det är väldigt besvärande i en bok där hon ska vara den jag bör identifiera mig med och känna för.

Men jag dras ändå till boken, trots titeln och alla andra men. När jag väl börjat läsa vill jag inte sluta och boken blir snabbt till ett trevligt sällskap för några timmar. Att jag trots allt faller för detta är ingenting jag är särskilt stolt över, men det är heller inget skambelagt. Jag kommer läsa den avslutande delen också och ser litegrann fram emot det till och med. Man måste få ha sin guilty pleasure-läsning och jag skyller min i alla fall partiella förtjusning på den harlequin-gen jag trodde hade somnat in för flera år sen 🙂

Har ni läst och gillar Fallen ängel och vill läsa uppföljaren? Håll i så fall ögonen öppna här i eftermiddag för det kommer en utlottning!

~B. Wahlströms, 2011 / Recensionsexemplar~

Uppdatering av den ultimata listan

Maj månad är ju snart slut (hur nu det gick till) och man kan på riktigt börja säga att det är sommar… Läsmånaden maj har varit bra men lite upphackad eftersom jag fick en massa jobb helt plötsligt. Bäst var en roman av Kristine Falkenland, en e-bok av John Ajvide Lindkvist och så en av de böcker jag läst av Cormac McCarthy under månaden (vilka böcker det rör sig om kan ses i listan nedan). Och ja, det är helt ok att sammanfatta redan nu för jag kommer rimligen inte hinna läsa ut någon mer bok på den här sidan månadsskiftet.

Nu bestämmer jag också att det är dags för en uppdatering av den ultimata årsbästalistan (jag kan nog inte nog poängtera hur mycket jag gillar att lista saker). Jag har två månader att redovisa för och trots att melodifestivalen väl är hopplöst ute för tillfället så fortsätter jag med dess upplägg med final och andrachansen-bidrag.

Redan i Final

Dark Places av Gillian Flynn (Januari)

Kattöga av Margaret Atwood (Februari)

Extremely Load and Incredibly Close av Jonathan Safran Foer (Mars)

Different Seasons av Stephen King (april)

Själens begär av Christine Falkenland (maj)

De får en andra chans

Pretty Monsters av Kelly Link (Januari)

Darling River av Sara Stridsberg (Januari)

Fortfarande Alice av Lisa Genova (Februari)

Den drunknade av Therese Bohman (Februari)

Mot ljuset av Elin Boardy (Mars)

Agnes Cecilia – en sällsam historia av Maria Gripe (Mars)

I det förflutna av Kate Morton (april)

Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren & Mats Standberg (april)

Tjärven av John Ajvide Lindqvist (maj)

Vägen av Cormac McCarthy (maj)

Det allra bästa med att fixa med den här listan är att jag får tillfälle att inse hur mycket bra böcker jag läser. Av de snart 60 böcker jag läst i år skulle nästan hälften (nästan alltså) kunna ta en rättvis plats på den här listan. Snacka om lyx, all denna fantastiska läsning…

Hemmadag

Att gå från att plugga hemifrån fem dagar i veckan till att jobba bortifrån fem dagar i veckan (+ heltidsplugg hur nu det går till) har varit rätt så chockartat. Missförstå mig rätt – jag gillar att jobba, jag skulle gärna jobba ännu mer och jag har väldigt roliga arbetsuppgifter på de arbetsplatser jag befinner mig för tillfället. Men, omställningen (och den personlighetsklyvning som följer på tre universitetskurser med sluttentor + tre olika arbetsplatser) har gjort mig sjukt trött. Därför bestämde jag mig för att idag ska få vara en jobba hemma-dag. Inga studenter krävde min närvaro på universitetet och alltså kan jag sitta hemma och handleda på distans, och skriva klart en hemtenta, och läsa lite inför den sista tentan, och njuta av att katten är mitt enda sällskap… Det är alldeles, alldeles underbart! Dessutom får jag chansen att sitta vid farmors mors fina gamla skrivbord som jag ärvde för över tio år sen men som först nu fått sin ståndsmässiga plats vid fönstret i sovrummet. På bilden ser ni min nya hemarbetsplats, lägg särskilt märke till det snygga Tower of London-bokmärket som jag inte vågat använda än, det pryder sin plats på skrivbordet i alla fall 😉 Och så katten förstås, jag har förstått att man som bokbloggare bör exponera sin katt emellanåt – så, låt mig presentera världens bästa plugg- och arbetskompis!

Ett knippe läsplaner

Lyran skriver i denna veckas tematrio om sina läsplaner och ber oss göra detsamma. Det passar ju ganska bra såhär inför sommaren att fundera lite kring vilka planer man samlat på sig och hur det går med dem egentligen…

Vid årsskiftet skrev jag ihop en ”dammig” lista med böcker som stått på vänt i bokhyllan allt för länge redan då. Tanken var att beta av den där listan i ett makligt tempo, och makligt har det ju blivit… Jag läste en i januari (Dark Places) och en i februari (Kattöga) och sen vart det stopp. I ärlighetens namn är det väl ingen av de resterande böckerna som lockar särskilt mycket. Inte nu i alla fall, men det kommer säkert andra tider…

Och så har vi den tyska läsningen inför höstens bokmässa. Den kan jag ärligt säga att jag gett upp. Det kan mycket väl hända att jag läser något (från början) tyskspråkigt (exempelvis Mordbyn som jag nyss reserverat på biblioteket) men någon anstormning lär det inte bli.

I övrigt så har jag förstås högvis med böcker som jag verkligen vill läsa och som jag hoppas få tid med i sommar (trots allt jobbande). Stephen King-läsning ska det i alla fall bli och Det är den som står närmast på tur. Och så skulle jag verkligen vilja göra en omläsning av några av Jonas Gardells romaner. Det är en tanke jag umgåtts med rätt länge nu men det blir aldrig av, kanske i höst..?

Till skogs

Tana Frenchs första roman är en sån där bok som jag länge både velat läsa och inte. Viljan kommer från det faktum att många pålitliga bokbloggare (Helena på Bokhora-tiden här och här, Bokbabbel, Boktoka och Snowflake) hyllat French och att upplägget med det förflutna sammanflätat med nutiden verkade väldigt spännande. Ickeviljan kommer sig förstås av att det handlar om barn – de som far illa och de som försvinner. Viljan vann till slut i alla fall och nu har jag, inte utan vånda ska sägas, läst ut den.

Boken börjar med Adam, han som försvann i skogen med sina vänner en dag för länge sen, han som kom tillbaka helt utan minnen, med enbart fragment. Adam blir Rob och polis och hamnar i en utredning där han verkligen inte borde vara. Den rör en flicka som försvinner i samma område som där han växte upp och förlorade sina vänner till ovissheten. Flickan dyker dock upp, mördad, och jakten på mördaren väcker många diffusa minnen och ovälkomna associationer.

Jag älskar sammanflätningen, spänningen som ligger i att inte ens berättaren vet sanningen om sig själv och det som hände. Skogen är precis så mystisk och lockande/skrämmande för mig som den är för honom. Jag brinner verkligen av längtan att få veta vad som hände med Jamie och Peter, mer än jag bryr mig om Katy, flickan som blivit mördad, faktiskt. Och det är lite av ett problem. Jag tycker att historian är så mycket starkare än nutiden att jag inte riktigt bryr mig om vad som händer här och nu. Den gåtan får väl dessutom en ganska ickeoväntad upplösning och känns inte så originell. När det gäller gåtan Adam så tänker jag inte säga ett knyst om hur det slutar men jag måste säga att jag inte är nöjd. Tyvärr hindrar min spoilerrädsla mig från att diskutera slutet mer, men tro mig det är det jag vill diskutera, i timmar…

Sammanfattningsvis så tycker jag att det här är en bra bok, stundtals är den fantastisk men mot slutet faller den ihop lite för mig. Jag gillar långsamheten genom hela boken dock, hur saker berättas och görs långsamt för att sen speedas upp en stund innan det faller tillbaka i lunken. Och jag gillar kemin mellan Rob och Cassie. Till skogs är litegrann så bra som jag hoppades och litegrann en besvikelse men jag kommer definitivt läsa fortsättningen (The likeness/Okänt offer), ganska snart tror jag. Del tre i serien Faithful Place kommer på svenska i höst, samtidigt som Tana French kommer med del fyra – Broken Harbour. Det finns mycket att se fram emot i Tana French-världen alltså 🙂

~Albert Bonnier Förlag, 2008~

Man tackar

Tusen tack för alla tips jag fick efter gårdagens inlägg om min läsnöd! Allt som tipsades är lånat eller reserverat på biblioteket. Och så dök Christoffer Carlssons Den enögda kaninen upp på posten också (efter Helenas hyllning är jag redo att ge honom en ny chans efter Fallet Vincent Franke som jag inte var direkt stormförtjust i). Jag fotade gårdagens bokskörd men har ännu inte riktigt bestämt mig för vilken av böckerna jag ska läsa först… En gränslös kärlekshistoria (mitt eget val) har jag börjat lite på men den känns inte alls rätt så den får nog åka tillbaka till biblioteket redan idag (slutsats: man ska inte lyssna på egna boktips 😉 )

Fredagen ägnas åt jobb och diverse husgöromål men sen är det minsann helg med sol, grill, stuginventering, läsning och en massa sånt. Trevlig helg till er alla! Och vore det inte coolt om Fiktiviteter fick två till ”gillare” på Facebook i helgen och därigenom nådde den magiska 50-gränsen 😉

En bokbästisefterlysning

Ibland när jag blir riktigt stressad slår det liksom stopp i huvudet på mig och så känns det nu. I och för sig är tempot just nu klart hanterbart men det som oroar mig är några veckor som ligger en bit fram i planeringen. Osmart att ta ut stressen i förväg men sån är jag uppenbarligen, lösningen är troligen planering, djupandning och förnuftiga inre monologer 😉 Ett problem som dock är reelt redan nu är i högsta grad läsrelaterat (det här är ju trots allt en bokblogg). Jag läste ut Tana Frenchs Till skogs i förrgår och nu står jag och stampar på stället litegrann och vet inte vad jag ska ta mig an härnäst. Visst har jag en del böcker som ligger och väntar på min uppmärksamhet men jag skulle behöva läsa något riktigt, riktigt bra. En sån där längtansbok som kan få mig att släppa stressen för alla mina jobb och tentor och bara sjunka in i det fiktiva. Det här är inte första gången jag ber (senast var det Bokbabbel som löste upp ”vad ska jag läsa”-knuten när hon föreslog Gillian Flynns formidabla Dark Places) men snälla, tala om för mig vad jag är sugen på att läsa!

Jag fick ett finfint tips från Bia och Helena på twitter igår om att läsa Mordbyn och efter lite snabb research så var jag helt klart beredd att följa rådet men efter ännu lite mer research stod det klart att den är utlånad på biblioteket och alltså inte finns att tillgå på stört. Den finns dock bland mina biblioteksreservationer sen i morse 🙂