I vintras läste jag och tyckte mycket om och förfärades (på ett bra sätt) av Anders Fagers Svenska kulter. Nu har hans noveller getts ut igen som den första tredjedelen i en tjockare samling. Det är mer monster, mer slem, mer död och mer obehagligheter. Där finns en koloni i Stockholms skärgård som inte kan förklaras och där finns någonting i ett hål i marken som kräver offergåvor från dagisbarn. En del är så hemskt att man vill titta åt andra hållet medan annat är något mindre svårsmält.
Samlade svenska kulter är lika bra som Svenska kulter, det är bara mer av allt. Särskilt mycket tycker jag om hur fragmenten mellan novellerna nu får en djupare betydelse, jag begrep aldrig riktigt hur de hängde ihop sinsemellan och med novellerna när jag läste den första samlingen. Nu ska jag inte säga att jag förstår allt fullt ut nu heller men jag har ändå en starkare känsla av att allt är en del av något större och att hela alltet hänger ihop. Jag gissar att det från början planerades att ges ut tre novellsamlingar som hör ihop för det här är verkligen tre sammanlänkade samlingar inom en pärm.
Sammanfattningsvis – gillade ni inte Svenska kulter så är nog inte det här något för er men om ni, liksom jag, drogs in i kultvärlden redan första gången så kan jag verkligen rekommendera ett återbesök.
~Wahlström & Widstrand, 2011 / Recensionsexemplar~
Tyckte mycket om Svenska Kulter första vändan och har planerat in att köpa den tjockare boken så snart som det bara är möjligt.
Jag tror inte att du blir besviken 🙂