Mitt i

Just nu har jag en kluven känsla inför läsning. Jag önskar mig mer lästid (och mindre tentatid) samtidigt som jag inte riktigt vet vad jag ska läsa. Jag ska läsa Stephen King snart men jag orkar verkligen inte ge mig på någon dubbeltegelsten när jag jobbar heltid och skriver sluttentor i tre kurser, det är inte mitt recept på en lyckad läsupplevelse direkt.

Just nu läser jag istället Tana Frenchs uppskrivna Till skogs. Det var inte direkt något kärlek vid första ögonkastet-möte mellan oss. Jag störde mig på språket som kändes lite tillkrånglat och snårigt och boken verkade lite sur över att jag inte kunde ge den fler och mer sammanhängande lässtunder. Nu verkar vi dock ha hittat varandra. Halvvägs in i boken har jag kommit in i språket (eller om det blivit bättre?) och jag har dessutom kunnat ägna några helgtimmar åt att läsa den. Jag gillar historien och framförallt karaktärerna och deras samspel. Det jag dock fortfarande har svårt för är barnen – de försvunna, de som far illa och de som dröjer sig kvar i vuxna poliser som växt upp. Det finns så mycket som berör och gör ont i Till skogs, inte minst när man läser den med en eller två varma, ovetande och oskyldiga barn i knät… Det händer att jag drabbas av panikliknande känslor inför vad som ska avslöjas om den där dagen i skogen till slut. Egentligen skulle jag nog behöva något mysigare nu mitt i all verklighetsstress men Till skogs har plötsligt blivit lite som ett gift i blodet. Jag vill inte läsa vidare men kan samtidigt inte vänta tills jag får göra det. När boken väl är slut och upplösningen säkert inte alls är så hemsk som jag inbillar mig så borde jag nog ge mig i kast med något riktigt mystrevligt i stil med exempelvis Fforde och The Eyre Affair istället…