Tana Frenchs första roman är en sån där bok som jag länge både velat läsa och inte. Viljan kommer från det faktum att många pålitliga bokbloggare (Helena på Bokhora-tiden här och här, Bokbabbel, Boktoka och Snowflake) hyllat French och att upplägget med det förflutna sammanflätat med nutiden verkade väldigt spännande. Ickeviljan kommer sig förstås av att det handlar om barn – de som far illa och de som försvinner. Viljan vann till slut i alla fall och nu har jag, inte utan vånda ska sägas, läst ut den.
Boken börjar med Adam, han som försvann i skogen med sina vänner en dag för länge sen, han som kom tillbaka helt utan minnen, med enbart fragment. Adam blir Rob och polis och hamnar i en utredning där han verkligen inte borde vara. Den rör en flicka som försvinner i samma område som där han växte upp och förlorade sina vänner till ovissheten. Flickan dyker dock upp, mördad, och jakten på mördaren väcker många diffusa minnen och ovälkomna associationer.
Jag älskar sammanflätningen, spänningen som ligger i att inte ens berättaren vet sanningen om sig själv och det som hände. Skogen är precis så mystisk och lockande/skrämmande för mig som den är för honom. Jag brinner verkligen av längtan att få veta vad som hände med Jamie och Peter, mer än jag bryr mig om Katy, flickan som blivit mördad, faktiskt. Och det är lite av ett problem. Jag tycker att historian är så mycket starkare än nutiden att jag inte riktigt bryr mig om vad som händer här och nu. Den gåtan får väl dessutom en ganska ickeoväntad upplösning och känns inte så originell. När det gäller gåtan Adam så tänker jag inte säga ett knyst om hur det slutar men jag måste säga att jag inte är nöjd. Tyvärr hindrar min spoilerrädsla mig från att diskutera slutet mer, men tro mig det är det jag vill diskutera, i timmar…
Sammanfattningsvis så tycker jag att det här är en bra bok, stundtals är den fantastisk men mot slutet faller den ihop lite för mig. Jag gillar långsamheten genom hela boken dock, hur saker berättas och görs långsamt för att sen speedas upp en stund innan det faller tillbaka i lunken. Och jag gillar kemin mellan Rob och Cassie. Till skogs är litegrann så bra som jag hoppades och litegrann en besvikelse men jag kommer definitivt läsa fortsättningen (The likeness/Okänt offer), ganska snart tror jag. Del tre i serien Faithful Place kommer på svenska i höst, samtidigt som Tana French kommer med del fyra – Broken Harbour. Det finns mycket att se fram emot i Tana French-världen alltså 🙂
~Albert Bonnier Förlag, 2008~
Jag tror att du kommer att gilla The Likeness betydligt mer! Och du, Tana French SKA – en nyans starkare än bör, can you tell? – läsas på engelska. 🙂
Jag är också tryggt förvissad om att jag kommer gilla nästa ännu mer, vet inte varför egentligen men jag har hela tiden varit övertygad om det. När det gäller språket så förstår jag verkligen det för nu när jag suttit med min översatta biblioteksbok har jag verkligen känt att den måste vara så mycket bättre när man får det där speciella språket också. Det blir till att införskaffa helt enkelt (det är lite si och så med tillgången till engelskspråkig skönlitteratur på biblioteket här omkring…).
Menar ni det? Och jag som var så glad åt att det finns nån bra som översätts nuförtiden (sen den svenska explosionen av deckare känns det som att det blir färre översatta).
Å andra sidan, ni har nog känsligare språköron (=är bättre på engelska), för jag störde mig inte som jag kommer ihåg.
Jag läste första på engelska och andra på svenska. Måste därför starkt rekommendera läsning på engelska. French har ett väldigt intressant språk, men det gör sig inte riktigt i översättning tyvärr, även om den är kompetent gjord.
Läste den här på engelska och tänker fortsätta så. Del två inhandlades i förra veckan, men min hjärna är lite för trött för engelsk tegelsten. Vill absolut inte riskera att förstöra läsupplevelsen. Älska French!
Jag störde mig faktiskt riktigt ordentligt på språket i början av boken, det kändes väldigt snårigt. Det är säkert det på engelska också men jag tror att jag skulle uppleva det på ett annat sätt då ändå. Jag har alltid lite mer överseende med snårighet på engelska än på svenska där jag förväntar mig att allt ska flyta på problemfritt. Fortsättningen kommer därför att läsas på engelska helt klart, en beställning är under framarbetning…
Det verkar som att de flesta som läser French är överens om ettan. Dvs att den är bra, men att slutet är jobbigt på något sätt.
Å andra sidan föredrar jag det slutet framför ett där allt knyts ihop. Vem vet, kanske får vi veta sanningen i en bok framöver? Kanske när hon kommer varvet runt med sin fläta från biperson till huvudperson.. Det är iaf min teori.
The Likeness var helt klart bäst, så du har nog bara gott att se fram emot.
Jag gillar också öppna slut egentligen men här kändes det lite väl öppet, jag höll ju på att gå sönder av vilja att veta 😉 Å andra sidan skulle det bli oerhört mycket bättre om hon gör som du säger, knyter ihop det hela och berättar mer längre fram i serien. Jag skulle kunna läsa vidare bara därför, i hopp om att få skåda ljuset…
Är det en hel fläta alltså? Mumsimumsi. Här var det fin info!
Jag tror ju stenhårt på att vi får reda på sanningen i en senare bok. Just på grund av sättet som Tana French cirkulerar runt en viss krets människor och låter olika personer belysa olika berättelser. Om det inte är så blir jag besviken.
Jag hoppas verkligen att French kommer tillbaka till Rob/Adam och förklarar lite mer om vad som egentligen hände där. Vanligtvis är jag den som tjatar mest om hur mycket jag gillar öppna slut, men det här slutet var så himla otillfredsställande att till och med jag blev frustrerad. Och lite besviken.
Jag känner på precis samma sätt Anna. Jag brukar också gilla och som regel alltid förespråka öppna slut men det här blev för mycket också för mig. Hoppas på en fortsättning på något sätt, om så bara glimtvist och fortfarande öppet (men lite mer stängt ändå tack 😉 ).
Tana French är faktiskt en sådan där förfatare som jag verkligen tänkt läsa och varit sugen på men skm att säga det glömt bort. Känns som en typisk bok för mig annars. Otäck, långsam, mycket stämning och historia och nutid i en bra blandning.
Jag tror att du skulle gilla den, kanske kan den passa som semesterläsning i sommar?
Välkommen i klubben, Fiktiviteteter. 🙂
Och tack för infon om när trean och fyran kommer.
Tack så mycket, det känns skönt att äntligen få ingå i Tana French-klubben 🙂