En dåre fri

Den här boken alltså… Den känns omöjlig att skriva om utan att ramla ner i plattityderna. Den är stark, modig, viktig, ja allt det där man brukar säga när man har svårt att komma under ytan på vad som verkligen är bra med en bok. Jag har jättesvårt att formulera annat men jag tror vi börjar om, från början igen.

För ganska många år sedan delade jag lägenhet med A. Jag tror att jag visste när vi bestämde oss för den där lägenheten att hon bodde på BUP-avdelningen på sjukhuset. Jag tror, men är inte riktigt säker. Det jag vet är i alla fall att jag inte hade en aning om hur det skulle bli. Hon flyttade direkt från avdelningen till lägenheten… Alla dessa tårar, alla sönderskurna armar och alla djupa, mörka samtal. Själv hade jag bara upplevt depression och närt ätstörda tankar under några år, det är inte så bara i och för sig men bredvid hennes verklighet var de små motgångar. Hon berättade och vi försökte tillsammans förstå allt det där som hände inom henne och som utvecklades mellan oss under hennes olika stadier av friskhet och sjukdom. Hennes tankar, reaktioner, sättet att koppla an till människor och stöta bort. Medicineringen som höjdes och som hon trappade ner på egen hand när hon kände sig piggare, mörkret som svalde henne efter några dagar. Efter en tid skaffade vi varsin lägenhet och fortsatte umgås men utan den tärande närheten av vardagsliv. A flyttade till en annan stad, började en utbildning och hittade någon att älska. Sen något år tillbaka har vi ingen kontakt, men jag tror att hon har det bra. Vill väldigt gärna tro det.

Det är min starkaste och allra närmaste upplevelse av psykisk sjukdom och jag är ofta oerhört tacksam över den eftersom den har tvingat mig till saker jag aldrig trodde att jag skulle behöva se. Idag känner jag väldigt mycket att jag önskar att jag kunnat läsa Beate Grimsruds En dåre fri då. Jag skulle ha velat följa Eli in i galenskapen, in i skapandet och konsten redan då för alla de där åren sen. Jag hade velat läsa allt det förtvivlade om den här mångbottnade människa och tvingats ta till mig hennes mörker och hennes kraft. Det finns så mycket hopplös förtvivlan i den här boken med alla dessa tvångsinskrivningar men där finns också hoppet i att Eli kan skapa, orkar skapa, måste skapa.

Boken hade kunnat ge mig mer förståelse, fler argument, mer kunskap då men jag är tacksam över att den finns nu istället och kan ge mig allt det där. Om jag trodde på obligatorisk läsning i skolan (men det gör jag inte!) så skulle den här vara en självskriven sådan. Sättet den förmedlar psykisk sjukdom som en sorts självklarhet och visar att “de” i själva verket är “vi” känns unikt. Trots att En dåre fri gör mig väldigt ledsen och flera gånger river upp gamla ärriga sår som kanske hade passat bäst under plåster så lade jag igår kväll undan boken med en glad känsla, och en känsla av styrka. Jag har en föraning om att det kommer ett mantra ut ur det här, för särskilt tunga dagar. Om Eli orkar, så orkar jag – vad som helst…

~Bonnierpocket, 2011~

Andra som har skrivit om en dåre fri: DN, SvD, och Kulturbloggen

15 Replies on “En dåre fri

  1. Har haft den på min att läsa-lista sedan den kom ut. Har dock inte kunnat bestämma mig för om jag ska låna den på biblioteket eller köpa den, därför är den fortfarande oläst… Nu har den ju kommit ut i pocket så det kanske blir inköp i alla fall! Nackdelen är då att det kan dröja innan den blir läst eftersom jag har så många andra olästa böcker i hyllorna – lånar jag boken blir den ju läst fortare… Ännu ett av dessa i-landsproblem!

    1. Men ett nog så viktigt problem. Låna den på biblioteket så blir den läst + att du hjälper upp statistiken på ditt bibliotek 🙂

    1. Tack så mycket! Jag tycker att den förtjänar att bli läst också av dig, men det finns en poäng med att spara den tills man har tid för den också.

  2. Vad fint du har skrivit!

    Jag instämmer i hyllningen. Det här var en otroligt stark men samtidigt fin bok som jag tror att alla skulle få ut nåågonting av. (Okej, kanske inte ALLA alla, men många i alla fall :))

    Det här är en av de bästa böckerna jag läst. Och en av de viktigaste.

  3. Har den hemma och har börjat läsa. Den verkar JÄTTEBRA! Dock är jag lite försiktig med att läsa skildringar av psykisk sjukdom, med tanke på mitt egen tillstånd i perioder. Vill inte råka trilla ner i det igen, bara för att jag följer med en bokkaraktär lite för långt in i identifikationen…

    1. Jag förstår verkligen ditt dilemma. Själv försöker jag undvika ätstörningslitteratur av samma anledning. En dåre fri är ju helt fantastisk bra men jag tycker att det är väldigt klokt att du tar det försiktigt för den är också väldigt lätt att bli uppslukad av. Jag hoppas att det går bra för dig med läsningen och allt och att du kan få mycket styrka från Grimsruds bok.

  4. har också just avslutat ‘en dåre fri’ och den blir kurslitteratur på gy nästa år.

    tänkte mycket på anhörigperspektivet m.m, ungefär som med dig och A ovan

    funderade även mycket på KBT-terapeuten – var de rationella sovlistorna futila eller funktionella?

    1. Ja, det finns mycket att fundera kring utifrån boken – vad som fungerar och inte fungerar inom vården, vad som kan vara bra för vissa men är en återvändsgränd för andra osv. Det är faktiskt fascinerande att en skönlitterär text kan ge så många tankar som en faktabok kan ha svårt att väcka.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.