Vända blad

Jag har börjat utveckla vissa förväntningar på böcker från Sekwa… De ska vara svartsynta, roliga (gärna på det sarkastiska sättet som är min favorithumor), huvudpersonen ska vara en egensinnig kvinna som jag inte direkt identifierar mig med men ändå faller för på det ena eller andra sättet. Det ska finnas en grundvärme trots det ofta ensamma och karga draget som återfinns i romanerna. I nya Vända blad hittar jag tack och lov allt det där, och lite till.

Clara befinner sig på en plats i livet där hon uteslutits från den tv-värld där hon framgångsrikt verkat i många år. I ett utbrott av raseri har hon vält ett skrivbord över en producent och sedan dess är hon paria i den långsinta tv-branschen. För att klara uppehället för sig och tonårssonen försöker hon sig på spökskriveri och romanen börjar när hon ska möta sin första kund. Det visar sig genast att kunden, Bertrand, vill något annat än att få sitt liv nedtecknat – han vill att Clara ska uppfinna ett liv åt honom…

Clara och jag är inte särskilt lika, när hon slänger sig på telefonen för att skälla ut någon som varit oförskämd skulle jag ha tigit och lidit. När hon välter ett skrivbord över en synnerligen irriterande person skulle jag troligen ha tagit mig försiktigt stampande ut ur rummet. Jag önskar nog att jag vore lite mer som hon, men inte riktigt hela vägen… Jag förstår henne inte riktigt helt och hållet men ändå begriper jag hur hon fungerar, att hon reagerar och att hon faktiskt klarar sig i den jobbiga situation där hon har hamnat. Och jag tycker om henne, mycket. Vända blad är en historia där jag får starka känslor för så gott som alla karaktärerna, i alla fall de tre i huvudrollen – Clara, Bernard och Leonard (sonen). De görs levande med små medel och jag känner dem tydligt allihop. De är en fin trio även om de aldrig möts alla tillsammans.

Allra mest gillar jag den stilla sorgsenheten som vilar över hela händelseförloppet, och Claras sarkasmer och bitande klarsyn. Ska jag nämna något negativt så får det bli att historien sackar lite efter mitten men då den tar sig mot slutet igen förblir helhetsintrycket mycket starkt. Ibland upplever jag det som att Jézequel trasslar in sig lite i språket också men det rör sig bara om korta passager och inledningar på meningar som reder ut sig och blir knivskarpa strax före punkt.

Kort och gott: Vända blad är en typisk Sekwa-bok, vilket betyder att den är fin, vass och rolig. Och att jag lägger bort den med värme i hjärtat och en smula kvardröjande sorgsenhet bredvid.

~Sekwa, 2011 / Recensensionsexemplar~

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.