Jag och Det: första delrapporten

Två hundra sidor avklarade och del ett plus första mellanspelet lästa. Det känns jobbigt att skriva ”avklarade” men så känns det. Inte alls för att boken skulle vara svår eller tung eller dålig för det är den verkligen inte. Men boken, mordredskapet, tegelstenen (dubbeltegelsten i min värld) hamnar faktiskt i vägen för min läsupplevelse. Jag är i vanliga fall skeptisk inför tegelstenar och den här 1300-sidorssaken skapar faktiskt ångestliknande reaktioner hos mig. Det tar liksom emot att lyfta upp den och inte förrän jag verkligen satt mig med den och kommer in i världen så känns det ”bra” (”bra” snarare än bra beroende på att Det inte är en bok man mår bra av men ändå…). Irriterande i-landsproblem är naturligtvis till för att lösas och den här gången har jag kombinerat min löjligt stora förälskelse i min nya mobiltelefon, min upptäckt att man kan läsa böcker på den och ett inköp av Kingens mastodontverk som e-bok. Jag är ambivalent inför e-böcker vilket jag har vittnat om tidigare men just den här boken är för mig den ultimata e-boken. Nu kan jag läsa tegelstenarnas tegelsten hemma i läsfåtöljen och bära med mig texten i mobilen för läsning på lunchrast och alla andra småstunder jag försöker sno åt mig. Hoppeligen ska detta lindra min läsångest och bidra till den ultimata läsupplevelsen.

Och bokens innehåll då? Ja, inledningen var helt fantastisk – skrämmande och hjärtsönderslitande på en gång. Sen blev det en runda med telefonsamtal till huvudpersonerna som vuxna och jag kunde konstatera att jag gillar barnskildringen bättre men att det är fortfarande bra. Lite för många styva bröstvårtor kanske… Möjligen är det Kafkas genusanalys som spökar men jag hakar upp mig lite på dem. Men än så länge har inget hänt som får mig att säga annat än att det är riktigt bra, stundtals andlöst spännande och för det mesta mycket effektivt för att öka på min sedan tidigare rätt stora clownaversion. Och så är jag lite försiktigare i närheten av avlopp…

Stay tuned för vidare rapporter om mina vidare äventyr i Derry, Maine!

10 tankar på “Jag och Det: första delrapporten”

  1. Jag klädde på ungarna regnkläder från topp till tå och gick ut i ösregnet i söndags. Vägrade låta dem gå i närheten av avloppsbrunnar.

    Mvh, Skadad för livet

    PS: King har många styrkor, men sexskildringar är inte en av dem. Så att säga.

    Svara
    • Jag förstår precis, i det här läget hade jag nog inte ens vågat låta dem gå ut i regnet 😉

      När det gäller sexet så brukar jag i alla fall halvblunda mig igenom de flesta sådana skildringar (för i ärlighetens namn är det väl inte så många författare som är mästare på de skildringarna + att jag är lite pryd…) så jag kan nog överleva utan mästerlighet från King på det området, så länge han är så bra på allt annat i alla fall.

      Svara
  2. Jag älskar den där scenen från filmen! Det är en av mina favoritböcker för att jag såg filmen när jag var tillräckligt liten men stor för att bli riktigt rädd för den utan att för den sakens skulle få men för livet. 🙂 Jag älskade sedan också boken som bara var så MYCKET mer! Håller med om att barntiden är intressantare än vuxentiden. En underbart läskig och skrämmande bok!!

    Appropå sex- och sexscener – skrattar och småler bara så länge

    Svara
    • Jag var nog lite för liten när jag såg serien, jag minns att jag var på gränsen till vettskrämd men att jag inte kunde låta bli att se fortsättningen trots att jag egentligen borde. Och clowner har aldrig blivit detsamma sen dess… Nu när jag läser så blir jag sugen att se serien igen men är samtidigt rätt övertygad om att den nog inte håller så bra, det var ju ett tag sen den gjordes. Å andra sidan så har vi en nyfilmatisering att se fram emot 2014 enligt efterordet i min ”Det”-utgåva 🙂

      Svara
  3. Pingback: Det | Fiktiviteter

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.