Den vita katten

Egentligen har jag en annan Holly Black-bok (Tithe) som jag längtar efter att läsa efter viss hype från Sara. Men när jag hörde att The White Cat skulle komma på svenska så slängde jag mig över den istället. Jag har stått och hållit i den på sf-bokhandeln vid något tillfälle och velat köpa för att den är så fin och för titeln och för katten… Detta för oss direkt till det ytliga. Det kan inte undvikas. Omslaget… OMG! (jag har säkert lovat mig själv att aldrig någonsin skriva så, men det finns inget annat att säga i det här läget). Kontemplera nu över bilden till vänster – lugn fin bild med karaktärsstark katt. Titta sen på den högra bilden – bikerkille med solglasögon och röd rök. Varför i hela världen? Jag orkar faktiskt inte ens kommentera det mer än så (kolla dock gärna på Glorybox-Saras roliga och belysande genomgång av Black-omslag vi minns men skulle vilja glömma). Men ärligt, varför?

Men som sagt, vi släpper det nu (försöker i alla fall…). Kanske ska vi gå till handlingen istället – kanske får bikerkillen (eller vad han nu är) sin förklaring? Mja, handskarna förklaras i alla fall vilket ju alltid är något… Cassels familj är berörare vilket betyder att de alla (utom Cassel) har en särskild styrka som de kan påverka människor med om de rör vid dem. Där finns känsloberörare (Cassels mamma), lyckoberörare och transformationsberörare. Berättelsen börjar när Cassel vaknar upp på ett tak och därifrån rör sig historien i ibland furiös takt mot förklaring och i alla fall delvis upplösning.

Den vita katten är första delen i en serie om berörarna och det märks verkligen. Det presenteras och förklaras rätt så mycket. Ibland glittrar det till ordentligt och jag blir lite till mig över att det uppenbarligen är en duktig, driven och lite egen författare som skrivit det här. Men så slocknar glimret när någon ny person eller omständighet ska introduceras. Jag kan tänka mig att läsa uppföljaren bara därför, för att se om det kanske får glimra kring hela boken istället för bara glimtvis.

Boken är helt ok, den driver på i berättelsen och jag gillar några karaktärer och de andra tycker jag om att jag ogillar. Jag är inte helt övertygad och jag måste inte läsa fortsättningen men jag hyser ju som sagt hoppet att det ska flyta bättre där. Och så är jag såpass glad över att detta inte är ännu en övernaturlig tonårsromans enligt formel 1a och dessutom övertygad om att Black inte skriver samma historia igen i uppföljaren (som Stiefvater och Fitzpatrick tyvärr gjort i allt för stor utsträckning). Så det blir säkert fler berörare och vita katter för mig, men först Tithe

~B. Wahlströms, 2011 / Recensionsexemplar~

12 Replies on “Den vita katten

  1. 🙂 Bra recension! Hoppas att du gillar Tithe bättre! Min favorit är nog del två i den serien – Valiant. Har inte läst White Cat än, men ser fram emot det.

    1. Det jag gillar i Den vita katten gillar jag väldigt mycket så jag tror och hoppas att jag ska gilla Tithe och co bättre. Och det är ju som sagt inte omöjligt att jag ger mig på fortsättningen om berörarna heller 😉

  2. Jag inser förstås att det här inte längre är en aktuell fråga, och att det är underligt att jag först nu sitter här och läser – men eftersom jag prokrastinerar från mitt redigeringsarbete och såg att Sara nämnt dina senaste inlägg så började jag skumma bloggen och jag verkligen dyrkar en del av det Holly Black gör (bland annat Valiant, andra boken i Tithe-serien) så läste jag just den här recensionen närmare.

    Angående omslagen: jag är inte helt förvånad över att det blev det svarta omslaget för den svenska utgåvan eftersom det är originalomslaget i USA. Vad jag är förvånad över där är att det går hem i staterna fortfarande. De följande böckerna har likaledes andefattiga omslag medan den brittiska utgåvan har ett helt makalöst snyggt omslag till tvåan (Red Glove). Jag misstänker att förlaget har köpt bok och omslag tillsammans från ursprungsförlaget.

    Det som stör mig mest med den svenska boken (och det säger en hel del med tanke på att det amerikanska omslaget är så gräsligt) är hur de valt att översätta terminiologin. Serien heter Curse Workers på engelska och har tydliga drag av arbetarrörelse, fackföreningsfrigörelse och protester kombinerat med liknelserna med förföljelser på grund av sexuell läggning, religion och hudfärg. Allt det känns för mig förlorat i val av terminologi för översättningen. Jag inser naturligtvis att det är svårt att översätta “worker” men “berörare”? Inte road.

    Hoppas du ger den en chans i fortsättningen också, även om jag (som har läst Red Glove) skulle föreslå att du väntar tills alla tre finns tillgängliga och läser dem som en bok.

    Tack för roliga recensioner och insikter, jag lär fortsätta läsa nu. 🙂

      1. Å, men det är jättekul med långa och insatta kommentarer! Jag inser ju verkligen nu när jag läser det du skriver att jag dels måste läsa hela trilogin och dels (och framförallt) att jag måste läsa den på engelska. Inslaget av arbetarrörelse och andra former av samhällskritiska inslag faller ju helt bort i den svenska översättningen och dem är jag ju väldigt nyfiken på. Så det får bli originalspråk men brittiska utgåvor. Och så måste jag ge tid åt Tithe och dess efterföljande 🙂 Tack för titten, kommentaren och välkommen åter!

  3. Hej! Det är jag som har översatt Den vita katten, och jag ramlade in här när jag googlade recensioner. Kul att läsa så välformulerade åsikter, och jag håller med om mycket!

    Tänkte bara nämna att vi (jag och redaktionen) brottades länge med terminologin innan vi landade på “berörare”. Det måste ju fungera både som substantiv och verb (“worker” och att “work” någon). Klockrent? Nej. Möjligt att det finns bättre alternativ, men i så fall inga som vi kom på. Däremot håller jag inte alls med om att “inslaget av arbetarrörelse och andra former av samhällskritiska inslag faller ju helt bort i den svenska översättningen” – jag tycker att det framgår tydligt på många ställen i texten, även om själva ordet “berörare” inte ger samma (över?)tydliga association som “worker”.

    Vore kul att höra om någon har bättre förslag på översättning, dock, så att jag kan gräma mig över att vi inte kom på det när jag så småningom sätter tänderna i tredje delen! 🙂

    Vänliga hälsningar,
    Carina

    1. Hej Carina, kul att du tittar in och det är alltid lika intressant att ta del av arbetsprocessen med att översätta.

      Jag håller, nu när jag haft tid att tänka efter, med om att det finns inslag av arbetarrörelse osv också i den svenska översättningen men jag tänkte faktiskt inte över dem när jag läste. Detta säger troligtvis mer om min selektiva läsning än om bokens innehåll dock…

      Eftersom jag inte läst den engelska utgåvan kan jag tyvärr inte komma med några snusförnuftiga översättningsförslag för dig att gräma dig över, men kanske någon annan kan 😉 Jag ser hur som helst fram emot att läsa fortsättningen på serien som jag tycker är (så här långt i alla fall) väldigt intressant.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.