Samma dag som jag recenserade Christer Hermanssons Ich bin ein Bibliothekar här upplyste Enligt O genom sin recension mig om att det finns en fortsättning. Klick, klick med mobiltelefonen och så hade jag förstås lånat ännu en e-bok.
Oliver C. Johansson – psykopaternas mästare, bibliotekssveriges märkligaste (?) man – flyger alltså vidare. På nya äventyr. Nu som högsta hönset inom kulturförvaltningen i en trött kommun. Och det går ju som det går…
Kulturchefen är lik sin föregångare och man får en hel del av den där absurda humorn. Men jag tycker att det är för långt (nära 200 sidor), och att vändningarna inte längre är lika spännande eller oväntade nu när jag känner Oliver. Det finns sånt som är hysteriskt roligt (bowlingbarnskötarmonologen!) men tyvärr finns där också relativt långa transportsträckor som jag kunde ha tänkt mig att leva utan. En kul bok men ingen höjdare. Ich bin ein Bibliotechar kvarstår som klart lysande stjärna på biblioteksbokshimlen medan Kulturchefen glimmar lite svagare.
~Tusculum, 2010~