Väljandets ädla konst

Häromkvällen hetsläste jag de sista sidorna i Carol Goodmans The lake of dead languages (en ambivalent men mestadels positiv recension kommer vad det lider) och sedan inträdde det där limbotillståndet vi alla känner som ”vad sjutton ska jag läsa nu”-stadiet. Gårdagskvällen ägnades åt inkänning på hög nivå, förlagd till balkongen. Kanske var det dags för Dead Reckoning nu äntligen (nej, jag har inte läst den än – en bit har jag kommit men den har inte gripit mig riktigt än)? Eller rent av en Agatha Christie (England, gamla damer, mysmord – what´s not to like?)? Sista tävlaren var Gitta Serenys Vid avgrunden (om ondska, individer och samhälle, hur vanliga människor kan rättfärdiga att utföra omänskliga handlingar – obehagligt aktuellt för tillfället). Alla lockade men tyvärr inte tillräckligt mycket så jag fick krypa i säng utan färdigvald läsebok – the horror! Därför tog jag det som ett tecken när en låntagare återlämnade Flickan under jorden av Elly Griffiths i morse. Norfolk, ödslighet, akademiker, ruvande gåtor – what´s not to like tänkte jag, igen, och norpade den. De första kapitlen som jag klämde i mig tillsammans med lunchen verkar lovande… Vore ju skam annars efter alla entusiastiska bloggrekommendationer 🙂