Efter en sån oerhörd fullträff som Mordbyn kan man ju inte låta det författarskapet vila särskilt länge. Inte om man är jag i alla fall. Så jag tillskansade mig också Fallet Kalteis av Andrea Maria Schenkel. Och jag läste, såg likheterna, tyckte det var snyggt och skickligt genomfört, men blev ändå aldrig sådär förälskad.
Den här historien handlar om Joseph Kalteis som grips och anklagas för en rad grova våldtäkter och överfall. Hädelsekedjan vecklas ut utan särskild kronologi, genom vittnesutsagor och förhör med Kalteis. Tyvärr blir det också en del annat berättande och där tycker jag att boken tappar lite i intensitet. Jag hade önskat ett upplägg lika renodlat som Mordbyn, och mer utan hela sammanhang.
Fallet Kalteis är en bra och fascinerande bok, om än lite äckligare och hemskare än Mordbyn, som ju är mer smygande obehaglig och otäck. Det finns inte heller här någon att riktigt tycka om eller lita till och jag gillar det här med berättare man inte kan lita på. Jag har egentligen svårt att säga vad i den här boken som gör den sämre än debuten, mina förväntningar kanske? Den når inte riktigt upp till toppnivån, men helt klart läsvärd ändå. Det är dock såpass deprimerande böcker Schenkel skriver att hennes tredje skapelse, Bunker, nog får vänta en stund på att bli läst.