När den här bokbloggaren är riktigt sjuk…

… så passar hon på att ta i riktigt ordentligt. Vad är en vanlig förkylning när man kan slå till på 40 graders feber i en vecka och lunginflammation. Och varför nöja sig där när man skulle kunna toppa det med en öroninflammation också? Så här sitter jag nu i sängen, precis som jag gjort de senaste tio dagarna och hostar och väser a la 1800-tal samtidigt som jag är döv på ena örat (pga en sjukdom som det känns som bara upp till tioåringar drabbas av?). Fräscht!

Men jag sitter i alla fall i sängen, febern är nästan borta och jag hyser små förhoppningar om att kanske komma längre än tre meter från sängen framåt helgen…

Jag förstår att ni alla undrar hur det går med läsandet när man är så fasansfullt sjuk som jag är (ja, jag är gnällig när jag är sjuk – jag tycker att det är då man ska vara det, min man tycker bara att det är charmigt 😉 ). Jo sådär kan man väl säga. När jag gick in i febern höll jag på med Joyce Carol Oates Änkans bok men den blev för jobbig, det känns rätt bra att den blev pausad såhär i efterhand eftersom lunginflammation spelar en stor och obehaglig roll i den boken… Den bok jag orkade läsa under den där första helgen var en utmaning från Swedish zombie – en zombieroman av det definitivt läskiga och definitivt riktigt läsvärda slaget (recension kommer såklart när jag fungerar igen). Man kan väl kanske ifrågasätta mitt omdöme dels då jag nyligen infekterad av sjukdom läser om folk som förvandlas av mystisk smitta dels då zombieskräck och feberyra fungerar väldigt bra/dåligt (beroende på vad man vill uppnå, jag hade några riktigt läskiga febersyner efter att jag läst klart boken…) tillsammans. Men jag skyller på att jag var sjuk och förvirrad och inte visste bättre. Och så fick jag ju en svårslagen och påtaglig läsupplevelse…

Men sen blev det bara Maria Lang för hela slanten. Fem av hennes mer högkvalitativa böcker har det blivit och det var dessutom böcker som jag inte läst på väldigt länge. Lyckades också efter konsultation av Maria Langkalendern passa in en tidsmässigt korrekt läsning av De röda kattorna. Under helgen pre diagnos och medicin men post den allra vidrigaste febern läste jag Elin Grelssons Du hasar av trygghet som jag gillade mycket och hoppas orka skriva en recension av senare i veckan. Och så läste jag något för mig så ovanligt som en serieroman, Mats Jonssons Mats kamp, och hej hur fantastisk var inte den!?! Ska också recenseras såklart men dessförinnan kan jag passa på att rekommendera i alla fall.

Det var nog hela sammanfattning av min sjukläsning såhär långt. Och annars? Ja, jag kan ju säga att lunginflammation inte alls var som jag tänkte mig, mindre hostigt faktiskt men mer hjärtklappning och disktrasekänsla. Inte romantiskt alls som man tror när man läser om alla de där tragiska och romantiska kvinnorna från litterär fordom (det framställs väl inte så eftersträvansvärt kanske men auran är ju klart sepiafärgad och romantisk), jag är i alla fall jäkligt glad att slippa vara lungsjuk på en engelsk hed och istället få ligga i min säng och bli pysslad med av min snälla familj. Öroninflammation visade sig också vara en överraskning då den på mig inte fört med sig mer än ett uns smärta. Det är mer som att någon har kört in tio marsmallows i örat vilket orsakat total dövhet men ont gör det ju inte. Med det inte sagt att öroninflammation inte gör ont för det vet jag att det gör för de allra flesta men jag ser det som en av de saker jag är mycket tacksam för för tillfället. Jag föredrar marsmallowsvarianten…

Ja, ja nog med tjat. Det jag ville säga är att jag är jättesjuk för tillfället men på bättringsvägen och om några dagar är jag tillbaka med riktigt med energi, recensioner och sånt. Och den där sammanfattningen av finaste Whedonhelgen. Och så laddar jag för bokmässan med Linda och en hel hög andra bokbloggare nu på fredag förstås.

12 tankar på “När den här bokbloggaren är riktigt sjuk…”

    • En Fay Weldon-helg hade med all säkerhet tagit livet av mig men det är fullt möjligt att Joss Whedonhelgen var det som tog knäcken på mig 😉 Det blev väl någon sorts overload… Och ingen kan i alla fall klaga på att jkag inte tar min zombieläsning på allvar.

      Svara
  1. Ojoj, fy så eländigt. Skönt att höra att du får lite sjukdomsvinst i alla fall. Håll dig nu stilla ända tills det är dags att bege er till Bokmässan!

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.