Nu orkar jag inte vara sjuk längre. Är fortfarande döv på ena örat pga öroninflammation men alla övriga krämpor har blivit mycket bättre den senaste veckan. Jag kan andas, hjärtfrekvensen är inte längre förhöjd och kroppen gör inte ont hela tiden. Härliga tider! Är lite orolig för vad jag egentligen ska orka göra på bokmässan i slutet av veckan men några seminarier ska jag väl orka lyssna på och korta rundor på mässan ska väl också gå bra, särskilt som jag bor på hotellet i anslutning till mässan och således kan ta mig en tupplur när det behövs. Jag och kroppen är påväg åt rätt håll helt enkelt – prisad vare antibiotikan!
Det kommer bli en del recensioner här de närmaste veckorna, jag ligger lite efter kan man säga… Och så blir det förstås en hel del bokmässa – förberedelser, mässrapporter och dessutom livesändningar från UR här på bloggen under själva mässan. Mycket kul att se fram emot alltså. Och när jag kommer igång på riktigt ska jag sammanfatta den fantastiska Joss Whedonhelgen vi hade också, det ska bli roligt att först läsa om alla inläggen utan feberdimma…
Åh vad skönt att du i alla fall är på bättringsvägen! Jag var ju aldrig lika illa däran som du, men däremot måste man beundra mitt lilla virus seghet och uthållighet. 🙂 Hoppas du fortsätter att krya på dig så att du orkar med mässan. Ser fram emot att läsa om dina sjuksängsläsningar av Maria Lang, när du orkar skriva om dem.
Ja, det går inte annat än beundra de där små virusen (i mitt fall var det ju mycoplasma som drog med sig allt det andra), oerhört ihärdiga! Det blir definitivt en Langrapport snart, jag har haft många fina omläsningsupplevelser de här veckorna, särskilt med några av Puckböckerna som jag inte läst på länge.