Just nu befinner jag mig i läslimbo efter att jag igår läste ut väldigt fina och sorgliga Mandarinstunder (Lilian Bäckman). Å ena sidan blev jag ju handlöst förälskad i Jonathan Franzen i fredags och vill väldigt gärna läsa min på mässan inköpta Freedom. Å andra sidan känner jag i djupet av mitt läshjärta att det börjar bli dags för en ny Margaret Atwood snart. Å den tredje sidan drabbades jag efter den väldigt fina filmatiseringen av Jane Eyre (den första jag sett som enligt mig lyfter fram romanens viktigaste resonemang – de om frigörelse och jämlikhet) av ett starkt sug att äntligen läsa Wuthering Heights för att se om det också i den Brontëboken finns mer att hitta än vad en rad hemska filmatiseringar gett sken av (och särskilt som det senare i höst tydligen ska dyka upp en ny Svindlande höjder-film som jag säkert kommer vilja se men som jag då gärna vill kunna jämföra med boken). Oöverstigligt svårt val helt enkelt men jag får väl sätta mig i läsfåtöljen med alla tre böckerna och känna lite på dem så uppenbarar sig säkert den gyllene läsvägen så småningom. Har ni några hjälpsamma råd om läsprioriteringar av nämnda böcker?
Jag hamnar ofta i den här situationen, det bästa är väl att bara ta nåt snabbt som fan innan man hinner tänka för mycket.
Det låter som en bra strategi, men nu har jag ju redan börjat fundera så det är nog kört 😉
Jag måste då läsa lite bokcirkel och recböcker så det är bara att köra.
Jag hade nog kört på Atwood (inte bokstavligen alltså). 😀 Jag fiskade upp hennes novellsamling ”Att leva i synd” på bibblan i förrgår. Är det något du har läst? Jag har varit sugen på att läsa den i flera år, så när jag har läst klart de böcker jag håller på med nu är det bannemig dags.
Jag har inte läst Leva i synd än men jag är väldigt sugen på den också. Ser fram emot att läsa dina tankar om den sen. För mig är det nog Tjänarinnans berättelse som ligger närmast på tur av Atwoods böcker.
Jag läste Tjänarinnans berättelse för några år sedan och den var ganska bra – dock lite seg emellanåt. Men jag tyckte att själva idén var väldigt intressant med framtidsdystopin.
Seg låter ju inte så bra men jag lockas också av idén. Ska läsa den (om inte nu så snart) även om den kanske inte är lika strålande som de två förra jag läst.
Jag har också lite problem med att välja just nu 🙂
Jag vet inte vilken Atwood-bok du funderar på. Jag har bara läst Oryx & Crake av henne, men den var ju strålande! Jag älskade Jane Eyre, men jag gillade inte Svindlande höjder. Tyckte den var riktigt tråkig faktiskt. Men jag förstår resonemanget att man vill läsa boken innan filmen. Jag är precis likadan!
Franzen har jag inte läst än, men jag är mycket sugen. Speciellt på Freedom. Har bara inte bestämt mig om jag ska läsa den på engelska eller svenska. Vad tror du?
Jag har läst Alias Grace och Kattöga förut och lutar nog nu åt Tjänarinnans berättelse. När det gäller Svindlade höjder så är jag lite skeptisk pga framförallt en filmatisering jag sett som var hemsk men jag vill ändå ge den en chans. När det gäller Franzen så funderade jag ett tag över vilket språk jag skulle välja själv men nu har jag landat i att jag vill i alla fall försöka på engelska, kör jag fast får jag väl testa med den svenska översättningen…
Jag gillar ju Atwood väldigt mycket, så lägger min röst på henne. Tjänarinnans berättelse är ju så bra också, tror inte att du kommer bli besviken.
Det låter betryggande, det lutar nog lite åt den just nu och sen Franzen direkt på det…
Freedom – skulle jag välja. Samtiden intresserar mig just nu, och så läser jag två romaner om andra världskriget själv…
Jag är väldigt sugen på den, och på samtidsskildringar men samtidigt blev jag lite osäker på mitt resonemang kring vilken Franzen jag borde läsa först. Kanske borde jag börja med The Corrections (som jag precis beställt)?
Jag tycker du kan låta ”Svindlande höjder” ligga till sig. Jag förstod inte storheten med den (även om det var ett tag sedan jag läste) o det var inte alls samma ofeelbara kärlek som jag kände för Jane Eyre
Det är faktiskt det enda jag kommit fram till sen igår, att Svindlande höjder får vänta. Det är en sån där bok jag kommer läsa för att man bör det och för att jag ändå är nyfiken på om det finns något där bakom som går förlorad i filmatiseringar men jag misstänker att det kanske inte blir så mycket lustläsning (hoppas att jag har fel!).