29 mars 2024

Zombie apocalypse

Allt började med att jag blev utmanad av Swedish Zombie. Det var en fråga och ett svar på twitter och några dagar senare damp en zombiebok ner i min brevlåda. Passande nog skedde det där dimpet dagen innan jag blev riktigt sjuk och min första sjukläsning blev just Zombie Apocalypse som var den bok som Jonny valt ut åt mig. Det var väldigt, väldigt bra och väldigt, väldigt olämpligt vilket jag ska återkomma till.

Förutom att vara en bok som dök upp i rättan tid är Zombie Apocalypse också en bok som huvudsakligen utspelar sig i London och det vet vi ju alla att jag gillar London… Sen hoppades jag också på en bok om samhället snarare än om monster och det fick jag verkligen. Sist men inte minst blev jag glad redan innan läsningen eftersom boken är ett sorts experiment där flera författare skriver olika berättelser i berättelsen och sådana kan säkert bli lite hursomhelst men de är i alla fall alltid spännande att följa.

Boken utspelar sig som sagt i London där en mystisk sjukdom sprider sig efter att den mer eller mindre desperata regeringen gräver upp en kyrkogård för att bygga om till en festival. Det visar sig snart att det var en kyrkogård som helst inte skulle grävas i och människor i närheten börjar snabbt bete sig underligt. Jag är svag för de olika berättarrösterna och det skiftande fokuset. Jag hinner aldrig tröttna och tycka att det blir slentrian, och det känns väldigt verkligt med blandningen av dokument. Variationen och den skiftande formen gör det också möjligt för boken som helhet att vara väldigt samhällskritisk, väldigt otäck, väldigt sorglig och på sina ställen obetalbart rolig. Mina absoluta favoriter är den unga tjejens dagbok, sms-konversationen från flygplanet som tar smittan ur landet och sist men inte minst drottningens ljuvliga tal till nationen. Efter det kunde jag faktiskt inte hålla mig utan spoilade hela slutet för min man (han förlät mig dock med hänvisning till sitt dåliga minne, läser han boken om en vecka kommer han likväl bli överraskad över slutet 🙂 ).

Och så var det det där med att kombinera smitta, hög feber och zombiebok. Kortfattat kan man säga att det är bra för inlevelsen men dåligt för den mentala hälsan. En natt vaknade jag och såg en man med stirrande, döda ögon och ett halvt bortslitet ansikte där det egentligen bara låg en alldeles vanlig katt… 40 graders feber och zombieböcker är en kanske inte uppenbart lyckad kombo, men herregud vad jag kände den här boken.

Fiktiviteter

Fiktiviteter föddes sommaren 2009 och är sedan dess en blogg om böcker och läsning. Främst. Ibland är det också en blogg om tv-serier eller annat populärkulturellt. Jag som skriver här heter Helena. Jag är uppvuxen i och bor numera igen i Värmland (denna litterära pärla till landskap). Jag ägnar tiden åt att vara förälder och bibliotekarie. På fritiden tycker jag om att läsa (förstås!), skriva och promenera i skogen. Läser gör jag förstås en hel del. Jag har en särskild plats i mitt läshjärta för kortromaner och poesi. Det jag läser får gärna vara mörkt, vackert och skitigt. Det måste gripa tag och det bör göra i alla fall aningens ont. Med det sagt så händer det förstås också att jag läser mer lättsmälta och glada böcker, ibland behöver jag mitt fluff!

Visa alla inlägg av Fiktiviteter →

15 tankar på “Zombie apocalypse

    1. Det var faktiskt en riktigt häftig upplevelse, troligen den enda fördelen med 40-gradig feber ;), men läskigt också förstås.

  1. Haha, stackars missen som blev tagen för en dreglande zombie. 🙂 Hur som helst är det riktigt otäckt när man får kulturorsakade konstiga drömmar/syner. Jag hade mardrömmar i flera månader efter att ha sett Resident Evil, så zombier står nog främst på min orsakar-mörkerrädsla-lista. För att inte tala om Peter Jacksons Braindead, som jag oturligt nog såg vid nio års ålder. Man såg inte riktigt komiken i det då, utan fick mest psykiska men i flera år framöver. 😛

    1. Det är väldigt spännande det där, vad man blir rädd för och inte. Själv läser jag ju en hel del skräck och vampyrer men det är sällan det skrämmer på riktigt (Susan Hills The Woman in black är et starkt lysande undantag). Zombier däremot skrämmer livet ur mig oavsett om jag har feber eller inte, jag vet inte riktigt vad det är som gör dem så skrämmande men läskiga är de i alla fall.

  2. Ser att du gillade samma saker som jag också föll för i boken. Intressant! Men jag blir lite avis, nu måste jag skaffa mig feber & läsa något bra. Jag hoppar dock nog gärna över mycoplasman tror jag. Vad bra ni alla skrivit, utmärkt början på recensionsutmaningen. Tack! =)

    1. Tack själv, utmaningen är verkligen ett utmärkt initiativ och jag är glad att jag fick vara med och förkovra mig lite bland zombielitteraturen. Jag tycker du gör rätt i att skippa mycoplasman men en vanlig småförkylning kunde kanske passa bättre 😉

  3. Själv läser jag på min egen utmaning från Jonny:
    Autumn av David Moody.

    Men nu blir jag sugen på denna också.. Min zombie-att-läsa-lista börjar verkligen bli lång 😛

    1. Ha ha, ja det brukar ju kunna bli så med de där läslistorna 🙂 Jag tycker att det finns två anledningar till att foga Zombie Apocalyps till den där listan, dels för att den är bra dels för att den är lite av ett skrivexperiment. Autumn verkar också spännande förresten, ser fram emot din recension sen.

  4. Jag har ju alltid föredragit vampyrer framför zombier och knappt befattat mig med zombieböcker överhuvudtaget (jag skyller på min karl som matat mig med riktigt urdåliga zombiefilmer och det har väl avskräckt mig) men det var ju fram till jag lyssnade på Tjärven i somras. Jag har så smått, åtminstone i tanken, börjat överväga att läsa fler zombieböcker och den här lät ju faktiskt lite lockande. Kan dock tänka mig att det är jobbigt att läsa zombieböcker när man är sjuk – vilka tankar som kan smita in i hjärnan, hu!

    1. Själv har jag alltid varit skeptisk mot zombierna just för att de skrämmer mig på riktigt… Jag har ju läst någon lite ”lättare” zombiebok som Ryans De vassa tändernas skog utan att bli särskilt rädd men när man närmar sig smittan och apokalypsen så blir det riktigt obehagligt (på ett bradåligt sätt förstås, jag ”gillar” ju apokalypsen också). Jag tycker ju iofs om att läsa om zombievampyrer som dem i The Passage och The Strain men annars har jag inte läst särskilt mycket och nästan inget renodlat zombie. Vill du läsa så tror jag att du skulle gilla Zombie Apocalypse, den är väldigt olik Tjärven (som jag också gillade) men väldigt bra och obehaglig, plus att jag som sagt verkligen gillar upplägget.

      Det finns mycket obehagligt med att läsa om zombier när man är sjuk, dels det här att man inbillar sig saker men också det här med smittan . Att samtidigt läsa om hur människor smittas och förvandlas när man själv ligger i sängen och riktigt känner hur virus och baciller härjar i kroppen och tar över – huva!

Lämna ett svar till Swedish Zombie Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.