Nobelpriset 2011 bör gå till…

Hej alla män och fåtaliga kvinnor i den Svenska Akademien,

nu är det alltså dags för det stora priset igen. Det där som ska spekuleras kring och dras suckar om. Och jag bryr mig, inte överdrivet mycket men ändå såpass mycket att jag kommer att ha lite hjärtklappning på torsdag runt lunchtid. En förträfflig bokblogg vid namn Lyrans noblesser har bett mig (och alla andra bokbloggare förstås) lista tre författare vi tror kommer få nobelpriset anno 2011. Jag är helt körd. Helst av allt önskar jag att ni valt en författare som intresserar mig och som jag kan tänkas vilja läsa i framtiden (och alltså inte som den irritationsmisär ni ställde till med i fjol). Jag önskar mig något annat än en vit medelålders man (måste ni nödvändigtvis ha en författare som är vit och utrustad med snopp så hoppas jag att det äntligen blir Thomas Tranströmer som får den äran). Jag önskar mig en kvinna som jag kanske inte har hört talas om men som ert uttalande på torsdag ska få mig att vilja läsa. Hon får oerhört gärna vara från Afrika eftersom det är lite dags för det nu och eftersom jag skulle behöva tipsas om en riktigt bra afrikansk författare mitt i min västvärldsfokuserade läsning. Eftersom jag själv inte (vad jag kan minnas) läst en enda afrikansk kvinnlig författare så får mina förslag ses som reserver om ni av någon anledning inte skulle vilja tillgodose mina ödmjuka önskemål.

Mitt första förslag är en gammal klassiker i dessa sammanhang – Margaret Atwood. Hon som skriver om kvinnor och andra människor med all världens inkännande, hon som kan forma språket till vad som helst och hon som kan få mig att gråta bara för att hon snickrar orden så himla fint. Och sen har hon ju retat upp sf-fantasterna (själv är jag ingen sådan men blev likväl irriterad, har dock lugnat mig lite sen hon började nyansera och ta tillbaka) också genom att säga att bland annat Oryx & Crake inte är sf och därför lär hon ju missa det fina Nåbelpriset som också delas ut i dagarna. Ett nobelpris som tröst och uppmuntran till henne alltså (men glöm inte att säga något om hennes sf-böcker i motiveringen bara så att hon förstår att det också kan vara finkultur)!

Förslag nummer två skulle kunna vara Hilary Mantel precis som i fjol, bara för Wolf Halls skull. Jag har ju försökt annat av henne också och det är väldigt svårforcerat och säkert briljant om man orkar borra sig in i det. Ni brukar ju inte vara främmande för sånt så jag säger Hilary Mantel bara för att det vore så himla coolt. Å andra sidan vore det nog inte alls bra för den där Woolf Hall-uppföljaren hon skriver på…

Mitt sista tips är, föga nyskapande eller överraskande, Alice Munro. Ni borde gilla hennes lite sträva och svårtillgängliga karaktärer. Ni borde, precis som jag, gå vilse i hennes berättelser och önska att ni aldrig hittade ut. Ni borde ge henne priset helt enkelt och om inte i år i alla fall ett annat.

Jag inser naturligtvis när jag skriver det här och listar samma författare som förra året att jag är hopplöst obevandrad i världslitteraturen, bland de stora författarna (de med lagom omfattande författarskap som ännu inte hunnit dö). Och jag skäms en smula. Men det är ju det ni ska hjälpa mig med på torsdag, eller hur?

En kvinna säger vi alltså, gärna från Afrika. Eller Kanada… Eller England… Någon som kan väcka min nyfikenhet och som kan hålla ett sjujäkla tal den 10:e decemeber, som Herta gjorde.