Den där romanen

Den 12 januari 2011 kan vara det historiska datum då jag nämnde min roman offentligt för första gången. Då hade jag antecknat någon form av synopsis och tankar kring den här skapelser sen sommaren dessförinnan. Nu nio månader efter ”offentliggörandet” kanske det kan vara dags för en lägesrapport?

Under våren blev det faktiskt en hel del skrivet och dessutom föddes en helt ny idé som lockar och ropar på mig med allt högre röst. Under sommaren råkade vi dock i gräl, romanen och jag och den slutgiltiga skilsmässan var inte långt bort kan jag säga, men nu är vi ihop igen. Jag börjar tro att jag ska kunna få ordning på den tillslut. I dagsläget innehåller dokumentet ca 30 000 ord och det finns gott om idéer för vad som ska resultera i några tusen till. Men en av de få saker jag verkligen vet om den här boken är att den inte kommer att bli särskilt omfattande vad gäller sidantal. Jag vill ha den relativt kort och tät. Huvudproblemet just nu är att inledningen är rätt svag medan sista delen alltid får mig att gråta vilket jag inte vet om det beror på att det är starkt eller på att jag blivit blind för texten och känner mer än jag läser vilket i så fall skulle stå i vägen för min möjlighet att redigera… Det är bara att jobba vidare helt enkelt, skriva till och skriva om…

Men det är ju det där med att sätta sig ner och verkligen skriva också. Det händer att jag har en hel dag att ägna åt exempelvis undervisningsförberedelser och skrivande vilket rent praktiskt skulle kunna betyda att jag skrev roman i fyra timmar på förmiddagen och sen ägnade resten av arbetsdagen åt jobbjobbet. Men det händer väldigt sällan att det blir så. Det slösurfas och mailas istället, det ändras tema på bloggen och pillas med någon jäkla detalj i två timmar. Och så skrivs det handlingslistor och görs en hel massa oviktiga saker när jag skulle kunna skriva roman. What´s up med det? När jag vill skriva egentligen. Så det är uppenbarligen inte bara att skriva och jobba vidare, man måste förhålla sig till sitt inre barnsliga smitarjag också… Jag jobbar på det, också.

Och den där andra idén då? Jo, jag har anmält mig till NaNoWriMo nu i november och då är det den drömmen som ska förverkligas, skrivas ner och om. En roman på en månad  – det är en utmaning det…

Just nu befinner jag mig alltså i en ganska intensiv skrivarfas men jag skulle behöva lite extra inspiration i form av era skrivarberättelser – skriver ni? Vad? Vill ni skriva? Har ni skrivit? Romaner? Dikter? Manus? Artiklar? Vad drömmer ni om att skriva och hur/när/varför vill ni göra verklighet av drömmarna?

19 svar på ”Den där romanen”

  1. Åh vad du är duktig, och hej, ”Den drunknade” var ju under 200 sidor lång och en av de absolut bästa böckerna jag läste förra året! Tät is good!
    Ja, jag har alltid gillat att skriva, ”lyrisk prosa” kallar jag det gärna. Tyvärr blir det alltid små snuttar här och var, aldrig något längre, men även om det gått rätt trögt på sistone med tidsbrist och trötthet och yada yada så ger det ju mig glädje när jag väl gör det så jag vill absolut hålla fast vid det!

    Svara
    • Tack (jag känner mig sällan särskilt skrivduktig pga de där flykttendenserna så det värmer att du säger det 🙂 ). Och precis Den drunknande och allt Christine Falkenland skrivit är ju också ganska tätt och ”kort” (tänker jag mycket, mycket tyst för mig själv för att undvika alla övriga jämförelser).

      Små snuttar här och där låter väl inte fel, det kanske kan bli en samling till slut, eller så vaknar en idé till något större ur fragment och småtexter så småningom. Jag skrev mycket poesi och ”lyrisk prosa” för några år sen men nu har jag helt tappat det, skyller på avhandlingen och allt vetenskapligt skrivande som fått mig att tänka och skriva i längre textsjok… Jag hoppas du får en piggare och mindre tidspressad period snart för som du skriver så ger ju skrivandet så mycket glädje att man gärna vill hinna med det.

      Svara
  2. Jag skriver mest ungdomsböcker och/eller skräck och fantasy, men lite dikter också. Jag har nyligen redigerat färdigt ett längre manus på en ungdomsbok som ligger på ett förlag och väntar på sin dom just nu. Så för tillfället försöker jag hitta något nytt att skriva på. Roar mig med något som jag kallar en ”klassisk följetong” men jag tror att den kommer att bli alldeles för lång. Jag försöker skriva lite varje dag, även om det bara blir en halv sida eller så, men det är förstås inte alltid det funkar.

    Svara
    • Vad spännande med manuset på förlaget, kan tänka mig att det känns både roligt och läskigt. Håller tummarna för att det går vägen! Jag tror på det där med att skriva varje dag, det var en regel jag hade när jag skrev avhandling och är fortfarande något jag eftersträvar med mitt skönlitterära skrivande.

      Svara
  3. Jag har alltid sett mig själv som en skrivande person: dagböcker, noveller, dikter, en och annan artikel. De senaste åren har det dock nästan bara blivit bloggande. Men! Jag har åtminstone fyra idéer – tre rätt lösa, en som blev ett embryo till en roman när jag gick en ettårig skrivarkurs för snart tio år sedan – som jag går och tänker på då och då. Vill och hoppas att det någon dag blir något mer konkret, men som du säger: när du? Går redan nu upp tjugo över fem för att hinna balansera jobb, barn, läsning, hem och bloggande, var sjutton ska jag sno tid någonstans? Just nu går jag och vänder och vrider på den där lite mer utkristalliserade gamla romanidén, försöker få den att kännas som något jag kan spinna vidare på idag. Och sen tror jag på att prova att skriva kortare saker, t ex noveller, för att hålla andan uppe.

    Men som sagt, viljan och det nästan fysiska behovet av att skriva och få skapa egna världar finns. Och när det känns hopplöst brukar jag tänka på Elsie Johansson och Minette Walters, som båda debuterade i fyrtioårsåldern, när deras barn var lite större. Majgull Axelsson var inte heller någon duvunge när hon romandebuterade, vill jag minnas. Tiden är på vår sida! 🙂

    Litet PS angående ”Den drunknade”: Therese Bohman började skriva på den för över tio år sedan men lade den åt sidan. När jag träffade henne för några år sedan hade hon precis börjat arbeta på den igen. Och vilken fin bok det blev också. Så hey, det FINNS hopp!

    Svara
    • Jag har också ”alltid” skrivit. När jag inte skrev dagbok, noveller och dikter så pluggade jag och skrev uppsatser. Sen blev det avhandling och den tog ju upp nästan all skrivtid men tillslut kändes det som att jag behövde skriva lite skönlitterärt också för att inte ätas upp av det vetenskapliga språket och tänket. Bloggen har också varit ett sätt att balansera och kanske framförallt att hålla skrivandet igång (jag skulle nog säga att bloggen finns minst lika mycket för skrivandets skull som för läsandets).

      Det är ett svårlöst problem det där med tiden, kanske måste man acceptera att man har olika perioder i livet när det passa bättre eller sämre att hänge sig åt ett skrivprojekt. Småbarnsåren då man vanligen jobbar rätt mycket också lämpar sig väl inte särskilt bra. Jag skulle aldrig ha tid om jag inte vore arbetslös. Romanprojektet har faktiskt varit ett sätt att skapa mening när svaren på alla jobbansökningar uteblivit…

      Svara
  4. Ah, vad harligt att det gar framat, jag ser fram emot att hora mer om din skrivprocess! Kort och tat tycker jag later valdigt lovande, det brukar bli bra for i alla fall mig som lasare!

    Jag har massor av idéer som trillar runt i huvudet (ungdomsbocker, deckare, romaner – you name it), jag har antligen borjat skriva ner dem, sa att jag har det pa prant. Dock har jag ratt nyligen borjat skriva pa en novell som kanske blir en langre novell om allt haller ihop. Dock ar ju fragan om det blir bra eller om nagon kommer att vilja ge ut det nar det val ar klart. Men det ror sig framat i alla fall.

    Svara
    • Det där att det ska bli bra och läsvärt är ju alltid lite läskigt… När jag skriver brukar jag försöka koppla bort det i början och bara ösa på med orden men när jag nu kommit så långt att jag faktiskt har ett manus med början, slut och mitt så är det svårare att bortse ifrån. Att läsa mycket blir en stor hjälp i det läget (man får en hel massa tips om hur man kan göra och vad man bör undvika) men det kan också vara lite dämpande när man dyker på något riktigt fulländat som man inte kan låta bli att jämföra sitt skraltiga manus med…

      Jag blir lite avundsjuk på alla dina idéer måste jag säga, själv har jag bara ett fåtal men å andra sidan verkar de bli fler ju mer jag skriver. Lycka till med novellskrivandet och med förverkligandet av alla andra idéerna!

      Svara
  5. Jag har flertalet idéer på romaner – korta och långa men med fokus på unga vuxna. Jag funderar också på att anmäla mig till NaNoWriMo efter att en kollega häromdagen sa att jag borde realisera mina författardrömmar. Kanske är det dags nu…!

    Svara
    • Anmäl dig! Det värsta som kan hända är att du inte hinner klart men förhoppningsvis har du ändå lyckas komma en bra bit på vägen i alla fall. Jag är själv osäker på hur mycket tid jag egentligen kommer att ha i november men jag ska i alla fall göra ett riktigt försök. Hoppas du hänger på med någon av dina romanidéer.

      Svara
  6. Jag går just nu medieprogrammet med inriktning textkommunikation. Jag skriver en hel del, mest körnikor liknande saker. Förut kunde jag skriva en dikt per dag typ. Dock har jag typ slutat med det, vet ej varför. Fast det känn som om jag redan kan det, så nu håller jag väl på att lära mig annat. Siktar just nu på att journalist och sedan i framtiden, när jag lärt mig skriva. Kan ju skriva bra redan, men känner mig inte redo för en bok. Inte på lång a vägar, men en dag så! 😀

    Svara
    • Jag känner igen det där att vara fokuserad på en sorts texter en lång period och väldigt intensivt, det var dikter för mig också, och sedan släppa och gå vidare till nästa textform (för mig noveller och sedan vetenskapligt skrivande). Jag tror också som du att man måste bli redo att skriva en hel bok, väldigt få är nog det i tonåren till exempel, jag var det inte. Vet inte ens om jag är redo nu…

      Svara
  7. Jag ska också delta i Nanowrimo. Tänkte skriva lite om det snart i min privata blogg. Så kan lika gärna svara på dina frågor i samma inlägg!

    Svara
  8. Jag skriver. I våras gav jag ut en stencildiktsamling (”Och man vaknar och är krossad av ett tåg”) och i november kommer en till. Jag har precis skrivit klart en roman och skickat in till hittills två förlag. Sedan har jag snart en till roman klar som jag har hållt på med väldigt länge. Den ska några få läsa och sedan ska jag skicka den också till förlag. Kul att du skriver, kämpa på!

    Svara
    • Imponerande vad produktiv du är, två romaner och två diktsamlingar! Jättekul och imponerande som sagt, och inspirerande inte minst. Lycka till med förlagen!

      Svara

Lämna ett svar till Gothique Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.