Shades of Milk and Honey

“Like wandering onto a picnic attended by Pride and Prejudice and Jonathan Strange & Mr Norell…”

Så beskrivs boken Shades of Milk and Honey, i och för sig i sin egen baksidestext men ändå… Jag har förvisso inte läst Jonathan Stange.. (än) men jag fattar grejen (England, romantik, magi…).

Jane är den äldsta systern och också den alldagliga medan Melody är den vackra som omsvärmas och manipulerar/manipuleras av en hel massa män. Jane har dock förmågan att genom magi skapa trivsel och skönhet åt sin familj och bekanta, något som är mycket uppskattat i det samhälle där hon lever. Mycket handlar om relationer mellan grannar och hur man förväntas bete sig som ung ogift kvinna, hur man får förälska sig och vad som är acceptabelt. Som Jane Austen alltså, men med magi.

Till en början tyckte jag faktiskt att boken var en aning långsam, lite seg till och med och det kan ha hänt att jag faktiskt funderade över vad Sara pratade om när hon beskrev den som fängslande… Men så plötsligt hände det. Jag kan inte riktigt säga vad som löste mina eller bokens knutar men helt plötsligt var vi bästa vänner. Det där lässuget och hungern efter att få komma framåt, veta mer och lära känna bättre blev nästan ohejdbart. Jag satt till och med uppe till midnatt en kväll för att läsa ut, ensam. Det är inte sådant som jag gör egentligen men Shades of Milk and Honey lockade fram den där tonåringen i mig, hon som läste Emma till långt in på kvällarna och förälskade sig i Mr Knightley. Nu förälskade jag mig kanske inte i någon annan än Jane och miljön, men ändå.

Jag vet att det låter konstigt det där med magin men jag tycker verkligen att författaren väver in de delarna så fint i berättelsen att de aldrig verkar udda under läsningen. Magi existerar och används i den här tiden i det här samhället och jag köper det rakt av. Dessutom beskrivs det där bindandet av magiska trådar så exakt och vackert att jag önskar att det vore sant…

Så sammanfattningsvis får jag nog beskriva Shades of Milk and Honey som en engagerande och varm sträckläsningsbok som lämpar sig ypperligt som höstläsning. Tack för tipset Sara, och förlåt att jag någonsin tvivlade! Det kommer en fortsättning också nu i vinter, Glamour in Glass*, som jag ännu inte bestämt mig för om jag vill läsa (Shades of Milk and Honey har ett ganska avslutande och tryggt slut ändå). Kanske låter jag Sara än en gång agera förläsare för att vara på den säkra sidan 😉

~Tor, 2010~
* Känner mig tveksam till det här resonemanget om omslag dock, jag föredrar ett konstverk framför ett foto och då i alla fall framför det foto som det tydligen är tal om.

9 Replies on “Shades of Milk and Honey

  1. Låter som en finfin bok! Tack för tipset! Men vilket hemskt omslagsfoto på den andra boken! :O Jag menar naturligtvis inte att det är något fel på modellen, men själva temat med perfekt snyggo i silkig 1800-talskostym omgiven av såpbubblor bidrar nog till att förpassa boken till kiosklitteraturgenren innan man ens hunnit läsa första sidan. Jag hoppas att det svenska förlaget fortsätter att köra med ett hederligt konstverksomslag.

    1. Det är en finfin bok och dina tankar om omslaget är precis mina. Inget fel på modellen naturligtvis men bilden för romanen till en genre där jag inte tycker att den hör hemma, de som vill ha den boken som bilden signalerar att det är blir nog besvikna och de som undviker den pga bilden missar något bra.

  2. När jag såg rubriken på ditt inlägg i min feed blev jag faktiskt nervös (det är ju alltid lite läskigt att tipsa andra om böcker man gillar). Men åh så lättad jag blev sedan efter att ha läst ditt inlägg, haha!

    “Jag vet att det låter konstigt det där med magin men jag tycker verkligen att författaren väver in de delarna så fint i berättelsen att de aldrig verkar udda under läsningen.”

    Väl uttryckt! Det var kanske det som var mest imponerande med boken, tyckte jag!

    Lovar att vara en god förläsare. “Glamour …” är en av de böcker som jag ser mest fram emot nästa år. Håller dock verkligen med om omslagsbilden … (men jag kan förstå att det målade porträttet kanske inte riktigt fömedlar “fantasy” … det ser mer ut som en rent historisk roman …)

    1. Ha ha, det är klart jag gillar den 🙂 Skönt att du ställer upp som förläsare också denna gång! När det gäller omslaget så är det nog som jag säger nedan att fotot kommer att skrämma bort vissa och locka andra men att det inte representerar bokens innehåll så bra. Å andra sidan håller jag med om att det målade porträttet också är lite förvillande eftersom det säger nästan bara “Jane Austenskt” men inte magi över huvud taget. Det måste gå att hitta ett mellanting, något som gör innehållet mer rättvisa.

      Tack för boktipset (än en gång)! Hoppas att “Glamour…” är lika bra!

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.