Jag har skrivit om det tidigare men det tål att upprepas – jag är förälskad i en tv-serie igen. Sådär som jag varit med Buffy och Firefly och på ett sätt också i Battlestar Galactica. Sådär löjligt kär att jag bara vill umgås hela tiden och tycker att alla fel och brister är hur söta som helst och helt möjliga att överse med. 
Som monstren till exempel, inte sedan Buffys tidiga säsonger har något så plastigt och illa sytt presenterats som skrämmande i en tvruta, men det funkar. Eftersom monstren aldrig är huvudsaken funkar det. Och eftersom Torchwood är en serie som kokats ihop med stora nypor självdistans och humor så funkar det.
Så vad erbjuder då säsong ett (som jag nu sett klart) den trogne tittaren. Ja det är väl sammanfattningsvis en lite seg inledning, lite svaj innan det riktigt tar fart och sedan en sjujäkla massa värme, svärta och vilja att säga något om världen som kanske inte riktigt blivit sagt tidigare.
Särskilt gillar jag förstås kaptenen Jack Harkness som ligger med allt som rör sig men som ändå utstrålar en sådan kärlek och ömhet inför alla som intresserar honom (och det gör ju i princip alla), vilket dock inte omöjliggör att han ibland också är hårdhjärtad och grym. Jag gillar Gwen som väl ska vara den vardagliga och normativa, den vi som tittare ska identifiera oss med. Jag tycker om hur hon ifrågasätter och accepterar om vartannat och hur hon är sådär varm och inkluderande.
Få saker är så viktiga för Torchwood som det sexuella (vilket borde stöta bort en tittare som är så pryd som jag, men…). Det liggs vilt med varelser av alla kön och sorter och de sexuella spänningarna inom gruppen är ibland så laddade att de hotar att explodera genom tv-rutan. Sex är alltså viktigt som drivkraft och som intrigstoff men det görs ytterst sällan till ett problem. Det finns en vardaglighet över det som med tiden kommer att omvända också den mest inbitna skeptiker. Tycker man att det är lite lätt generande att se två män dansa och kyssas på en soldatdans mitt under brinnande världskrig så kommer man snart komma över det och faktiskt till slut bli lite tårögd över hur söta de är…
Vad finns mer att säga? Hur mycket som helst men det tänker jag inte göra. Se den istället, se och förälska er så träffs vi i säsong två om en stund 🙂 Och där ska Spike (eller James Marsters då) dyka upp har jag hört… Bara en sån sak…
Jag har sett de fyra första avsnitten. Gillade verkligen det första men blev lite avtänd på orgasmaliengrejen i andra avsnittet. Men jag ska kolla vidare såklart 🙂
Ja gör det, kolla vidare, låt dig inte skrämmas av orgasmaliensen (inte mitt favoritavsnitt heller!) 😉
Ja gör det, kolla vidare, låt dig inte skrämmas av orgasmaliensen (inte mitt favoritavsnitt heller!) 😉
Jag är också fast i Torchwood! Har sett alla avsnitt som kommit ut 🙂 Går inte att sluta.
Nej det är högst beroendeframkallande 🙂
Jag såg säsongsavslutningen av den senaste säsongen för bara någon dag sen, så jag är helt nere med Torchwood-kärleken! 😉
Har du sett Doctor Who någonting? Jag såg faktiskt de första tre säsongerna av Torchwood innan jag såg de (nya) säsongerna av Doctor Who. Lite omvänt, lite spoilers, men samtidigt så är ju Torchwood en såpass självständig spin-off att det fungerar riktigt bra att se dem i omvänd ordning (till skillnad från ex Angel).
Bäst tycker jag att minisäsongen ”Children of Earth” är, jag hoppas på ett lååångt inlägg när du är klar med den. 🙂
Jag ser verkligen fram emot ”Children of the Earth” efter alla lovord jag fått höra om den. Den senaste säsongen av serien har jag dock hört en del negativt om men jag kommer förstås se den också vad det lider 🙂 Jag har inte sett Doctor Who alls men det är inte omöjligt att jag gör det sen, om inte annat så för att lindra abstinensen när jag får slut på Torchwoodavsnitt…
Jag ser med spänning fram emot dina åsikter om de olika säsongerna, de skiljer sig verkligen men är fantastiskt bra allihopa måste jag säga. Children of the Earth var så ångestladdat, men ändå min favorit tror jag! Just nu är jag inne på den fjärde säsongen, har verkligen kört ett Torchwood marathon på sistone, och tillhör också de nyfrälsta… Så frälst att jag också måste börja se Doctor Who inom kort med, kanske mest för att få se mer av den undebare kaptenen 😉
Vi är en hel hög med frälsta verkar det som, kul! Särskilt roligt att alla säsongerna är bra men på lite olika sätt, ser fram emot Children of the Earth!
Skönt att du gillade den! Och jag vågar lova att första avsnittet på andra säsongen blir en fulländad upplevelse!
Jag har sett det nu och det var det verkligen, en fulländad upplevelse alltså 😉