Irriterande långsamt, men bra

Jag har aldrig haft en så märklig läsupplevelse som den jag just nu har av Jonathan Franzens Frihet/Freedom (läses som e-bok på svenska och tryckt på engelska). Den är så oerhört bra – välskriven, intressant, driven osv, osv. Och samtidigt är den också såpass långsam att jag håller på att bli galen. Ibland vill jag slänga boken (eller ännu värre, hemska tanke, mobiltelefonen med e-bok) i väggen av frustration över att det går så långsamt framåt. Lösningen skulle ju vara att skumma lite över sidorna för att komma vidare i handlingen, men det går inte med den här boken. Den suger liksom fast sig och vägrar att släppa någon i förväg.

Det är så svårt att beskriva det lästillstånd jag befinner mig i, jag vill ju läsa boken, jag älskar den till och med samtidigt som jag önskar att jag kom någonstans och att den ska ta slut. Jag har inte mött ett sådant välvilligt motstånd, en sådan krävande bok, sedan jag läste Wolf Hall (och den tog mig tre månader att läsa…).

Kan någon van Franzen-läsare hjälpa mig – är det normalt att känna såhär eller är det mig det är fel på?

8 tankar på “Irriterande långsamt, men bra”

  1. Det är inte du. Jag fann också Freedom bra men seg, och omständlig. Faktum är att jag aldrig läste ut den. Var nog lite påverkad av andra faktorer runtomkring också (du kanske minns mina indignerade inlägg om Oprahgate och Franzenfreude på Bokhora…?) men hur det nu var är den fortfarande till hälften oläst. Hans tidigare roman Tillrättalägganden däremot, den slukade jag! Kanske är det min tendens att vara skeptisk mot masshyper som spelar in här också, vet inte. Äh, jag tycker att Franzen är lite överskattad, faktiskt. Och så verkar han pretto och dryg, en typisk självupptagen New York-gubbe. There. I said it. *väntar på att bli träffad av blixten*

    Svara
    • Det intressanta i det hela är ju att jag var allergisk mot tanken att öht läsa Franzen, pga hypen, oprahgate och allt det där, innan bokmässan men sen blev jag totalt charmad av honom på seminariet där. Boken har dock skalat bort det mesta av den där charmpåverkan måste jag säga, han var väldigt rolig på det där seminariet, men han var också ganska nedlåtande… Jag gillar ju som sagt Frihet på ett plan men jag tycker också att boken är just pretto och dryg (och är dessutom snart redo att skriva under på att Franzen nog också är det 😉 ), det borde vara förbjudet att försöka knöka in ALLT i en enda roman. Men läsa ut den ska jag, har jag kommit 350 sidor så ska jag banne mig ta mig igenom också, bara för att… Och om några år ska jag läsa Tillrättalägganden också och hoppas på att den är något lite annorlunda.

      Svara
    • Det var inte meningen att skrämmas. Den är bra också. Men seg… Testa den vettja, du märker rätt snart om du står ut med långsamheten eller inte 🙂

      Svara
    • Ja, språket är ett problem. Det är så oerhört genomarbetat att det totalt saknar blottor och andningspauser. Och det blir precis som du säger lite exkluderande, dessutom tycker jag att det skapar en olycklig distans till karaktärerna.

      Svara
  2. Jag gjorde så att jag skummade stora sjok med sidor för att överhuvudtaget stå ut med romanen och läste ut den igår kväll. Var på bokcirkel om den ikväll och tänkte skriva lite mer om den träffen imorgon, men nej, detta var verkligen inte en bok för mig alltså. Blä.

    Svara
    • Jag fick också skumma en del till slut och blev också klar igår kväll, känner mig lättad (och fri!) nu när jag tragglat mig igenom hela. Det var en kamp och delvis känner jag att det var värt det, men bara delvis…

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.