Att läsa Tusen solars rike ganska nära inpå läsningen av Tjänarinnans berättelse är både bra och dåligt för upplevelsen. På minussidan har vi att Atwoods skapelse är så nära mästerlig man kan komma och det är väl inte Åsards… Men den är ändå intressant och välskriven, att inte nå upp i atwoodklass är ingen skam! På plussidan har vi att man som läsare är bekant med den totalitära framtidsstaten. De ser förvisso väldigt olika ut men mekanismerna är desamma, och delvis problemen.
Tusen solars rike är fortsättningen på prisade Det tredje testamentet som jag inte har läst. I början känner jag att jag nog borde ha gjort det för att förstå vad som händer men när historien tar fart upplever jag aldrig att jag saknar något. Återblickarna är många men korta och fungerar mycket bra för att ge mig ett sammanhang.
Historien i mycket kort korthet: Vi befinner oss alltså i den totalitära framtidsstaten där människors tankar manipulerats och där alla vaccinerats för att leva för evigt. Några har brutit sig ut, älskat och drabbats av ”smittan” – de åldras och kommer att dö. Dessa utbrytare jagas av ”grävarna” som bokstavligen gräver ner för att gömma.
Till en början är det lite segt men väldigt snabbt kommer jag in i historien och blir riktigt biten. En förklaring till att jag grips så av boken är helt klart dess upplägg. I korta kapitel berättas olika berättelser, som dock hänger ihop, ur olika personers perspektiv. Vi får möta såväl smittade som indoktrinerade och förstår att ondska är ett mycket problematiskt begrepp. Jag gillar när det är lite sådär komplicerat och när skurken får förbli diffus – om hen ens finns…
Slutet går aningens för fort, här tycker jag att Åsard borde ha hejdat sig lite och dragit ut på processen lite till. Och struntat i epilogen – jag förstår att den pekar fram emot en fortsättning men jag hade kunnat leva nöjdare utan den.
Det här är en intressant och bra svensk dystopi som känns såväl vardaglig som visionär. Nästa bok (för visst blir det väl en sån?) kommer säkert bli en snygg och mörk postapokalyptisk skildring, bara så ni vet.
~Wela förlag, 2011 / Recensionsexemplar~