Mer Liv

Efter min totala pladaskkärlek i Liv Strömqvists Ja till Liv läser jag oförtrutet vidare i hennes produktion. Såhär tycker jag om mina två senaste läsningar:

100% fett: Livs debut från 2005. Jag känner när jag läser detta album att hon inte riktigt hittat formen än, att jag inte kan hänge mig åt samma älsk som tidigare men att det fortfarande (eller snarare redan…) är stundtals riktigt roligt och rätt argt. Det finns trots allt några riktiga klassiker här – som bilden av pappan som ligger i ett hörn “och är närvarande” (snarare än att vara delaktig i barnens liv, eftersom han som manlig förälder inte behöver göra mer för att vara “bra”) till exempel. Den kommer jag bära med mig länge, med ett igenkännande men uppgivet fniss.

Prins Charles känsla: Om den heterosexuella kärleken, heteronormer, sexismens historiska grunder och patriarkatet. Skulle kunna bli hur tråkigt som helst. Blir istället hur roligt och smart som helst. Det är på gränsen till att jag väljer bort heterokärleken och ägnar mig helt åt min förälskelse till Liv istället. Om inte min man vore genusvetare kanske, och om inte Liv förklarat att jag sitter lika hårt i heteronormativt och kvinnorolls-klister i alla fall. Suck! Men inte bara suck! utan också rulla upp ärmarna nu så tar vi tag i det här för barnens skull! Skratt och kraft i en synnerligt fin förpackning.

Så man kan väl säga att min Liv Strömquist-kärlek är orubbad. Mer ska läsas, skratt ska skrattas och upprörda tankar tänkas. Återkommer om detta snarast.

~Galago 2005 & 2010~

 

1 Reply on “Mer Liv

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.