Frihet

Jag har varit frestad att utropa något om den frihet jag nu känner efter att jag läst ut Jonathan Franzens mastodontverk. Men jag tror att jag avstår. Jag hoppar direkt till den berättelse jag valt att kalla “Jonathan och jag” istället.

Jonathan och jag har inte alltid älskat varandra. Det fanns en tid då jag kände en aversion mot hans romaner bara för att alla andra tycktes älska dem. Sånt är jag nämligen allergisk emot. Jag var fast besluten att Jonathan inte var någonting för mig. Jag skulle säkert inte gilla honom alls om jag tillät att vi möttes… Men så kom bokmässan och av någon anledning, troligen grupptrycket eller det faktum att min man så självklart ville gå dit utan att ha läst en rad av karln, fann jag mig stående i en ändlös kö för att få möta Jonathan. Och mötet förlöpte väl. Jonathan visade sig vara spirituell, fyndig, sarkastisk och allt det där som jag så lätt faller för. Jag skuttade, smått nyförälskat ut från stormötet med Jonathan och rusade ner på mässgolvet för att köpa hans stora vittomtalade bok. Som det nu var självklart att jag skulle läsa.

Så jag läste. Gav upp den engelska utgåvan för att jag helt enkelt inte begrep allt han skrev. Kände mig dum över att inte kunna så många ord. Fixade en svensk e-bok istället och läste lite lättare. Och det var bra, vi var vänner Jonathan och jag. Jag förundrades över familjen Berglund, Richard Katz och deras sammanflätade, vardagliga men rätt sorgliga liv. Jag gillade upplägget och sjönk gärna in i berättelserna. Men så, efter några hundra sidor började det hända något. Jag började irritera mig och inte bara på att jag inte kände någonting för någon av karaktärerna. Inte bara på att jag kände en ökande aversion mot utrotningshotade fåglar och märkliga projekt. Inte bara för att alla de där sidohistorierna tvunget måste vara minst tjugo sidor långa. Nej, jag började irritera mig på Jonathan. För att han berättade precis allt, för att språket kändes överarbetat, och var det inte lite väl pretentiöst? Och var han kanske inte lite väl översittaraktig i sin avslappning där i Göteborg? Var han verkligen sådär trevlig som jag inbillade mig? De sista hundra sidorna började jag avsky Jonathan för att han aldrig slutade mala, jag irriterade mig på mig själv för att jag inte kunde identifiera ett ohälsosamt förhållande när det kom och klappade mig på axeln. Jag irriterade mig helt enkelt på det mesta de där sista skälvande timmarna.

Så vad har jag lärt mig – vad är det budskap min intensiva men stormiga relation med Jonathan förmedlar? Att man inte ska falla i farstun och läsa hajpad litteratur? Att folk som sägs skriva “Den Stora Amerikanska Romanen” ofta gör det? Och att jag sällan gillar det? Ja naturligtvis och nej, absolut inte. Frihet/Freedom är precis allt det där jag förväntat mig, det är snarare graden av språk för språkets skull och långa utvikningar som förvånar mig, och min reaktion på dem. Jag vill fortfarande säga att Frihet är en bra roman, också. Jag är glad att jag har läst den men ännu lyckligare över att den är utläst. Och tro det eller ej, Jonathan och jag är inte färdiga med varandra då jag tänker läsa Tillrättalägganden/The Corrections också. Eftersom jag från början trott att den ska vara bättre och eftersom jag fått flera tips efter vägen om att så är fallet.

Så vi har inte gjort slut Jonathan och jag, vi har bara tagit en liten paus.

~Brombergs, 2011 / HarperCollins 2010~

Andra om Frihet: Bokmania, Och dagarna går, Textanvisning, Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet

10 Replies on “Frihet

  1. Vi kände det lite lika du och jag. Det blev för mycket kommentar till samtiden och för lite människa för mig. Jag är fortfarande ambivalent men blev ändå så starstruck någon kan bli på bokmässan…

    1. Jag kan faktiskt inte komma på en enda bok som jag varit så ambivalent inför, det brukar vara mer antingen eller – älsk eller avsky men nu är det en märklig blandning av upplevelser förknippade med läsningen. Väldigt märkligt men samtidigt ytterst fascinerande…

    1. Skönt att vi är fler 😉 Rapport om Tillrättalägganden och min fortsatta relation till Jonathan kommer, jag ska bara vila upp mig lite först…

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.