Det där med nanowrmo…

… gick ju sådär. Jag skrev ca 9000 ord den första veckan vilket ju är helt ok men sen tappade jag gnistan totalt. Blev tvungen att jobba en del och hålla seminarier om språkets betydelse i författande av vetenskaplig text och sånt. Resultatet av denna, inte helt oväntade utveckling, blev att jag efter den första veckan inte skrivit ett ord på min roman.

Denna genomklappning har dock inte resulterat i dåligt samvete eller stress. Jag är så nöjd med min november (fast jobb, friska barn, frånvaron av vinterkyla) att jag kan fokusera på det braiga i att jag faktiskt ägnade några intensiva dagar åt att skriva i alla fall några sidor i den där boken, och att köttet på benen blivit lite mer markant. Framtiden får utvisa vad de här romanidéerna resulterar i, just nu stannar de vid en vacker tanke. Och det är faktiskt inte det sämsta.

Hur gick det för er andra som var med? Blev det någon roman?

4 tankar på “Det där med nanowrmo…”

  1. Jag kom faktiskt upp i 50 600 ord något sådant… (: Jag trodde aldrig att det skulle gå från början men är riktigt stolt nu i efterhand. Ett förta utkast till en roman… (; (det är det jag ser det som).

    Svara
  2. Jag hann inte heller klart. Men mitt romanprojekt är fortfarande i allra högsta grad levande, jag har en massa idéer om vad jag vill göra och vad jag måste skriva om/utveckla/ta bort. Så jag är nöjd med månadens insats, även om jag inte kom lika långt som jag hade hoppats!

    Svara
    • Jag känner också att de dagar jag faktiskt skrev gav mig massor av nya uppslag och idéer. Och framförallt kändes det som en rolig idé att skriva på och det bådar ju gott inför framtiden.

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.