Årets bästa, nummer 2 Extremely loud and Incredibly Close

Boken med den helt omöjliga titeln (jag kommer aldrig ihåg vad som är extremely och vad som är incredibly och så har jag så oerhört svårt för att stava det…). Boken med den lille pojken. Jag får fortfarande ont i magen när jag tänker på hur han är ensam i den där lägenheten när pappan ringer. För allra sista gången. Oscar är inte som andra barn och lyfter jag blicken från fiktionen kanske jag skymtar att han inte är så trovärdig som barn men om så nu är fallet så är han i alla fall en av de mest älskansvärda (och samtidigt irriterande) konstruktioner jag stött på. Det jag främst älskar med boken är känslan och stämningen – all denna sorg och all denna kärlek som också finns här ute i världen. Jag vill hålla fast vid det.

Min recension av boken finns här.

4 tankar på “Årets bästa, nummer 2 Extremely loud and Incredibly Close”

  1. Ja! Du påminner mig om att jag vill läsa Everything is illuminated, det finns alldeles för många att läsa böcker på min lista 🙂 Gillade verkligen Extremely loud – Oscar fastnar i hjärtat. Det där psyket som brister men ändå med en så stark vilja i jakten på svar… Ja, dessa typer av böcker med instabila barn fastnar väldigt. Läste nyligen Flod av Carolina Fredriksson som jag kan rekommendera om du gillar starka barnskildringar!

    Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.