Den här vid första anblicken oansenliga boken (den är snygg men rätt anonym, ser ut lite som en akademisk klassiker) visar sig dölja en hel värld innanför sina pärmar. Förvisso inte en helt ny värld men ändå en ur ett för mig ovant och nytt perspektiv.
Det finns två nav i den här berättelsen – Barira, flickan alla vill ha och moskén dit alla går. Och egentligen handlar det inte alls om någon av dem. Barira är den åtrådda och onåbara men inte mer än så. Boken handlar istället om de här männen som kretsar kring henne, om Mahir, Isse och Aron. Bland andra. Det handlar om deras sökande inte bara efter kärlek och bekräftelse utan också om deras vänskap, deras brottningar med religionens betydelse och hur man hittar balansen i ett land där religionen spelar så liten (?) roll (dvs Sverige). Det är ett Sverige ur ett perspektiv som man sällan möter som tidningsläsare och romantuggare. I alla fall om man är så inskränkt som jag i sitt läsval. Eller finns det egentligen så mycket litteratur att tillgå ur invandrarperspektiv i Sverige, ur mosképerspektiv?
Jag är väldigt förtjust i greppet att berätta en historia ur flera olika perspektiv och gillar också det här med att författaren byter berättarröst och sätt att förmedla historien när fokus skiftar. Det som i början stoppar upp lite är en allvetande berättarröst som kommunicerar med mig, såna har jag väldigt svårt för (ni vet blinkningar till läsaren, klappen på axeln osv) men det försvinner längre in i boken när berättartekniken skiftar (eller så blir jag helt enkelt blind och immun). Jag hade önskat mig att få veta mer om tjejernas vardag, att få mer substans till Barira. Nu blir hon mer av ett abstrakt trånobjekt, vilket kanske också är meningen. Jag hade dock önskat att också få bli lite kär i henne för att kunna knyta an till de här killarna fullt ut. Med dessa små invändningar noterade så måste jag säga att Barira är en välskriven och lite annorlunda roman, med en för mig ny skönlitterär infallsvinkel på Sverige idag. Ett mycket intressant, viktigt och politiskt laddat perspektiv. Jag hoppas att många kommer att läsa den här boken.
~notis, 2011 / Recensionsexemplar~
Andra om Barira: Och dagarna går, Tidningen Kulturen, Boktokig
Vad kul att du gillade ”Barira”! Oh, ja, den är väldigt speciell. Den växer också med tiden. Jag har ju arbetat med denna bok nästan hela hösten och kan säga att jag läst den ett antal gånger 😉
Spännande! Jag kan tänka mig att det är en bok som växer med läsningarna för trots att den är ganska tunn så gömmer det sig ju hur många teman och möjliga infallsvinklar som helst.
Verkligen snygg! Och det låter spännande med ett ungt perspektiv på religionen i Sverige också. Jag har läst en del egyptisk litteratur (i engelsk översättning främst) men inget svenskskrivet.
Ett av mina nyårslöften är att läsa mainstreamböcker också, inte bara fantastik.
Jag är ju som sagt ganska inskränkt i min läsning, det blir mycket fantastik och mycket anglosaxiskt. Min känsla är dock att det inte finns så mycket sådant här ens för den som letar, ”Barira” känns lite ovanlig just i och med att den är skönlitterär och tar utgångspunkt i Sverige, ungdomar, religion och kultur. Helt klart läsvärd är den i alla fall.
Hm, låter intressant. Den hamnar på min läslista!
Jag var inte lika imponerad faktiskt. Kände att språket spretade mycket…http://joanna-ochdagarnagar.blogspot.com/2011/11/barira.html
Spännande att läsa vad du tyckte! Jag håller delvis med dig om att språket skymmer och att det blir lite förvirrande ibland men för min del var det jobbigast i första kapitlet med den där allvetande berättaren som jag nämner. En intressant bok tycker jag i alla fall att det är, väl värd att läsa 🙂
Absolut. Spännande med unga debutanter som går sin lite egna väg.