Andra delen i ungdomsserien Vampyrerna i Morganville kommer ut på svenska i dagarna. Jag tyckte att den första delen i serien, Glashuset, var helt ok underhållning men hade ändå vissa invändningar och landade väl i någon sorts känsla av att jag inte riktigt kan räkna mig till målgruppen längre…
I Döda flickors dans är Claire och hennes vänner från Glashuset tillbaka. De är insyltade i intriger bland såväl människor som vampyrer och livet hänger minst sagt på en tunn tråd. DFD bjuder på lika delar action och bultande tonårshjärtan. Jag gillar naturligtvis tanken att lyfta idén om att ont och gott aldrig är okomplicerat och att dessa båda ytterligheter ytterst sällan visar sig i sin rena form. Stör mig gör jag dock på att Claire är så naiv, visst hon är 16 år men ändå… Var man sådär aningslös som 16-åring? Å andra sidan är kanske boken skriven för dem som är snäppet yngre och då kan det kanske vara bra/funka att vara lite pedagogisk och tillrättalagd (men är det tillrådligt att förespegla att unga killar är riktigt så chevalereska?).
Döda flickors dans är precis som sin föregångare helt ok underhållning för stunden. Jag saknar lite jäklar anamma i Claire (men det är förstås orättvist att jämföra henne med Katniss), lite mer djup och smärtsammare svärta. Jag skulle vilja känna mer med karaktärerna helt enkelt. Kanske hade jag gjort det om jag var 16 (eller 14) år gammal? Det är mycket möjligt att det är mig det är fel på i det här fallet och för målgruppen kan det här säkert vara alldeles, alldeles underbart läsvärt och bra (jag är till och med rätt säker på att det faktiskt är så, jag hade slukat det här med hull och hår som en lite yngre upplaga av mig själv). Själv sätter jag nog ändå punkt vid den här boken och låter tonåringarna ha Vampyrerna i Morganville för sig själva. Nästa bok kommer på svenska i höst, för er som inte är lika gamla och buttra som jag förstås 😉
~Styxx fantasy 2012 / Recensionsexemplar~
Andra om Döda flickors dans: Swedish Zombie, Bokälskarinnan
Och jag som älskar den här serien. 🙂 Men misstänker att det delvis handlar om tajming, jag läste vid exakt rätt tidpunkt. Behövde helt enkelt fånig tonårsromantik.
Alla behöver vi väl ”fånig tonårsromantik” emellanåt 😉 Jag tror absolut att det handlar mycket om tajming och kansk eockså att jag börjar tröttna lite på vampyrerna, det krävs nog något särskilt för att fånga mig vampyrmässigt nuförtiden…
Jag har ju inte läst så mycket vampyrer (knappt några alls faktiskt), har till och med lyckats undvika Twilight. Kanske kan man säga att jag sparade mig för Morganville. 🙂
Men oj, då har du en hel del fint oläst som är betydligt bättre än såväl Twilight som Morganville – hör av dig om du vill ha vampyrtips 🙂
Hör absolut av mig om jag vill ha tips! Tack. 🙂 Har vadat knähögt i zombier den senaste tiden (tack Swedish Zombie!) och vampyrer har aldrig varit mina favoriter även om jag inte dissar dem helt.
Jag satte faktiskt punkt vid första boken. Kände att det inte var något direkt för mig… (: Så det gäller även vissa av de unga.
Skönt, då kan jag sluta känna mig så gammal då 😉 Skämt åsido så var jag själv osäker på om jag skulle läsa tvåan eller inte, det är ju inte dåligt men det är heller ingenting för mig. Så nu är det stopp.
Jag läser helt klart de här böckerna som nåt riktat till läsare i yngre tonåren. De som befinner sig i början av allting, då t.ex. sex är högintressant utan att boken för den skull innehåller direkta samlagsskildringar osv.
Det är säkert de som är målgruppen och i den åldern är det ju kanske just det där återhållna och förväntansfulla som lockar.