En trio klassiker

Med anledning av August Strindbergs uppmärksammade födelsedag uppmanar Lyran denna vecka till framlyftande av klassikerfavoriter. Jag tackar ödmjukast för att det inte handlar om tre Strindbergfavoriter då jag bara lyckats läsa Mäster Olof och novellen Ett halvt ark papper för väldigt länge sen och de kan nog i och för sig räknas som favoriter men utgör dock bara två sådana så jag skulle ha lite svårt att fylla på med en till. När det gäller svenska klassiker över huvud taget så har jag dock lite mer att välja på. Mina tre favoriter (eller tre av mina favoriter kanske vi ska säga) är:

Hjalmar Söderberg är en av mina allra största favoriter. Hans språk är fenomenalt liksom hans öga för samtiden. Än så länge så har jag en del av hans produktion oläst men jag anar att det inte kommer hålla sig så särskilt länge. Favoriter av favoriten är Den allvarsamma leken (som ju också jubilerar i år) och Doktor Glas. Förstås.

Älskade Selma Lagerlöf har skrivit en hel hög svenska klassiker som jag älskar. Också av henne har jag fina saker olästa, inte minst Jerusalem och Gösta Berlings saga. Min absoluta favorit bland Selmas diktning är, i svår konkurens, Kejsarn av Portugallien.

En av mina största läsupplevelser är fortfarande Harry Martinssons Aniara. Det där oerhört mörka, tunga och övergivna i den där besättningen som svävar mot sin avlägsna död i universum och drömmer om det förflutna. “Svårt att andas”-känslorna var påtagliga när jag satt i min allra första egna lägenhet och läste högt för mig själv ur Aniara. Jag tror inte att jag blev mig lik efter det.

10 Replies on “En trio klassiker

  1. Jag satt också i min första egna lägenhet och läste Aniara. Minns det inte lika starkt som du, men bara det faktum att jag minns det tyder på att det vara en rätt intensiv läsupplevelse.

    1. Den är väldigt intensiv, jag minns också att den där möjligheten att läsa högt för bara mig själv adderade till upplevelsen.

  2. Jag fick tyvärr i uppgift att läsa och analysera Aniara långt innan jag var mogen för den typen av text och jag har ännu inte vågat närma mig den igen.

    1. Det är så himla känsligt med tidpunkt för läsning av vissa verk. För mig är Brott och straff en sån bok som jag tvingades ta tag i på tok för tidigt och nu när jag läste om den i somras så kunde jag aldrig riktigt släppa den där första upplevelsen. trist!

  3. Söderberg är självklar på listan också för mig. Efter att ha läst Gösta Berlings saga för ganska exakt ett år sedan så är också den självklar på listan. Fantastisk är den! Vi läste Kejsarn av Portugallien i gymnasiet och visst, den var bra och så men jag hade ingen ANING! Gösta Berlings saga är så mycket mer i min smak. Aniara läste vi också i gymnsiet, men då gjorde vår lärare det misstaget att hon berättade lite för mycket. Hon berättade t.ex. om hur den hade kritiserats av vissa orsaker och sedan när jag läste den kunde jag inte låta bli att tänka på det hon sagt! Jag ska ta och läsa om den, det är den värd!

    1. Hoppas du glömt den där kritiken då så att du kan läsa utan den i bakhuvudet. Och jag ska flytta upp Gösta B i lashögen tror jag.

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.