I min läsning av mytserien har jag nu kommit fram till David Grossmans bok om Simsonmyten. Snarare än att vara en skönlitterär omtolkning är detta en analytisk diskussion utifrån religion, språk och psykologi. Vem var Simson, varför resonerade han som han gjorde och varför måste han vara så oustägligt ensam? Grossman skriver sin analys med vass, ofta humoristisk och samhällskritisk penna. Jag lär mig massor om hans Israel men också mycket om den bibliska och judiska myten och dess betydelse i dagens realpolitik. Det här är ett oerhört bra exempel på hur det förgånga tar plats i nuet och spelar en viktig roll. Den är också viktig för att belysa hur myter används och hur också bibelns berättelser kan ha skrivits med politiska syften, som dessutom är relevanta för många än idag.
David Grossmans Lejonhonung ger mig, efter min lite svajiga upplevelse med Jeanette Winterson, hoppet åter när det gäller mytserien.
1 svar på ”Lejonhonung”