I perioder av mitt läsarliv har jag kämpat med stress av olika styrkor. Ibland har det varit böcker som jag känt att jag borde läsa (klassiker och hyllade böcker mestadels) som ställt sig som hinder för läsglädjen. Oftare har det varit kurslitteratur som måste läsas och som inte sällan varit stentrist men likväl ställt sig framför lustläsningen och sträckt ut tungan. Ibland har det varit en typ av lyxstress som drabbat mig, en sorts overloadvariant – den där ”det finns hur många böcker som helst som jag vill läsa, hur ska jag hinna och var ska jag börja”-stressen. Den har drabbat mig nu.
Bokhyllan dignar av olästa böcker som jag längtar efter att läsa, biblioteket lockar med blivande älsklingar varje gång sätter min fot där (=varje dag) och så finns det nya författarskap att utforska (Elizabeth Hand och A.S. Byatt till exempel), böcker som filmatiseras och blir tv-serie (A Game of Thrones…). Det finns så mycket jag vill läsa med omedelbar verkan att det liksom sätter stopp till och med när jag till slut försöker skriva en lista över i vilken ordning jag ska avnjuta dem. Jag vill inte bortprioritera eller senarelägga en endaste liten titel. Och en slalomläsning av 20 titlar är nog ändå inte att rekommendera. Min bästa lösning för tillfället är att tala lugnande till mig själv och försöka intala mig att jag har all tid i världen, att jag kan koncentrera mig på en bok i taget och att en god bok är värd att vänta på. Idel lögner alltså (nästan i alla fall). Det går så där kan jag säga men jag tror ändå att jag är på väg ur den värsta fasen, mycket tack vare Joan Didions Ett år av magiskt tänkande som är en bok som omöjligen kan läsas med halva hjärnan upptagen av att tänka på nästa läsprojekt. Fullständigt krav på närvaro är nog precis vad jag behöver.
Hur är det för er – drabbas ni någonsin av den här sortens lässtress och hur botar ni den i såfall, alla huskurer emottages tacksamt!
Någon bot har jag tyvärr inte. Men stundligen känner jag precis likadant. Att det finns för mycket böcker oh att tiden är för knapp. Dödsklockan tickar HÖGT och stressen inför alla miljoner olästa boksidor blir panik. Det enda jag har kommit på som lösning är att rycka på axlarna och tänka ”skitsamma”. Döden blir ändå en evighetslång abibliofobi.
Det är verkligen dödsklockan som klämtar när just den här lässtressen sätter in – ”hur ska jag hinna läsa allt bra innan jag dör”. Men det är precis som du säger lika bra att rycka på axlarna och inse att det kommer man inte göra i alla fall. Lättare sagt än gjort ibland dock 😉
Finns det någon i bokbloggarvärlden som INTE drabbas av den typen av lässtress flera gånger om året.=) Jag känner en konstant press på hjärtat över allt fint jag vill hinna med! Samtidigt som man ju verkligen VILL ge alla de där läsupplevelserna sin fullständiga uppmärksamhet och den tid de förtjänar.=)
Ja, det är väldigt dubbelt, man vill hinna med så mycket som möjligt och man vill samtidigt ge tid till varje läsupplevelse så att den kan få bli fantastisk…
Som de andra skrivit, den där stressen drabbas väl alla av? Värst är ju när lånetiden på biblioteksböcker hinner gå ut innan man hunnit läsa boken i fråga. Jag försöker hejda mig i lånandet men varje gång jag går dit hittar jag ju något som jag vill läsa.
Inte blir det bättre av att jag måste gå dit för att låna klassuppsättningar och kurslitteratur, då slinker det ju alltid med något annat. Och så gör jag bara en liiiten bokbeställning och vips är att läsa-högen oändlig för att inte tala om den långa lista jag har jag med böcker som jag vill läsa. Nä, det är bara att prioritera. En eller några böcker i taget!
Det där med lånetid slipper jag för det mesta oroa mig för iom att jag jobbar på bibliotek och vet rätt långt i förväg om en bok är reserverad eller om jag kan låna om den, brukar dessutom försöka undvika att låna reserverade böcker för att slippa just den stressen.
Vilken lyx!
Ibland blir jag jättestressad bara över tanken av hur många bra böcker som är och kommer vara under produktion och att det aldrig slutar produceras fantastiska böcker även om det är någonting extremt positivt för bokälskare.
Jag brukar försöka bota det med att läsa lite kortare böcker ett tag och böcker som man vet att man kommer älska. Då avverkar man några ganska så fort samtidigt som man hinner njuta av dem. =)
Det där med att läsa korta böcker för att övervinna stressen är ett jättebra tips som jag brukar använda mig av. I det hänseendet är mytserien väldigt bra iom att de är skrivna av författare jag är nyfiken på men är max 150 sidor långa 🙂
Åh! Jag visste inte att de var så korta! Vad bra! Är också sugen på att läsa dem och nu fick jag ju ännu bättre anledning 🙂 Tack!
Jag har som Swedish Zombie börjat rycka på axlarna och tänka ”skit samma”. För när jag stressar så blir allt bara värre. Det är som när man ligger klarvaken tre på morgonen och v e t att man måste sova för att orka dagen därpå och bara därför inte kan somna. Om jag nojar för mycket över olästa böcker så njuter jag inte av de jag läser just nu. Så därför låter jag bli. Eller: försöker låta bli iaf. 🙂
Det är extremt kontraproduktivt att stressa upp sig över att det finns många böcker att läsa precis som det ofta inte funkar att stressa upp sig över att man har många arbetsuppgifter. Det är så himla mycket energi som går åt till att älta hur stressad man är istället för att ägna åt att göra det där som ska göras (eller läsa det där som man vill läsa). Ibland är det dock lättare sagt än gjort att lyda sina egna goda råd 😉
Känner absolut igen mig. Jobbar ju också på bibliotek, dock skolbibliotek. Hela dagarna är man omringad av böcker. Helst när jag sätter tillbaks böcker tänker jag att den här borde jag läsa och den här och den här. Så tar man hem en bunke och så blir man så stressad så i stället för att läsa sätter jag mig i soffan och tittar på något skräpprogram 🙂
Precis så reagerar jag på den stressen också, tyvärr…
Är rätt lässtressad just nu med en kurslista lång som satan och en mental läslista som är helt galen. Hur jag gör? Fortsätter läsa, lite som den galna fisken i Hitta Nemo, är det Doris? Fortsätt simma, fortsätt simma.
Jag tror att Doristänket är det enda som funkar, att fortsätta läsa och inte tänka så jäkla mycket…
Jag har också ”lässtress” eller dödsångest som det faktiskt är. Tiden bara tickar iväg och kvoten böcker att läsa innan man dör fylls konstant på. Har inga botemedel tyvärr.
Dödsångest ja, påminnelse om livets korthet och allt man inte kommer hinna… Bäst att sluta tänka så mycket och koppla av med en god bok skulle jag tro…
Visst blir jag också stressad av alla böcker som står olästa i bokhyllan, och om alla bokbloggares långa listor på lästa böcker 2011. Har inte kommit upp i så många böcker de senaste åren men det finns så mycket olika saker jag vill göra.
Försöker bara läsa den bok jag vill och känner för just nu utan att titta för mycket på vad andra läser. Svårt när bokbloggarna svämmar över av bra böcker. En lätt bok mellan ett par andra bara för att få igång läsandet försöker jag med nu då jag kommit in i en svacka efter Justin Cronins Flickan från ingenstans förra året. Just nu tittar jag lite i dotterns Rum 213 och funderar på att läsa den.
Att varva de tyngre böckerna med lättsammare eller mer lättlästa böcker är ett bra tips. Och lite mer lättsmält läsning kan man verkligen behöva efter den mangling som Flickan från ingenstans/The Passage är… Är också sugen på att läsa något av Angeborn förresten och Rum 213 ligger bra till.
När jag är lässtressad – och det händer ju titt som tätt, so many books so little time, som sagt! – brukar jag försöka låta hjärtat bestämma. Lägga alla måsten åt sidan och bara fokusera på det jag verkligen vill läsa. Och så är det sällan fel att avlasta lässtressen med lite Maria Lang. 😉
Nej det är förstås aldrig fel 😉 Lang är också mitt allra bästa knep mot läströttheten som drabbar med jämna mellanrum (februari brukar kunna vara en sån månad av någon anledning så jag kanske får anledning att plocka lite i Langsamlingen snart 🙂