Biblioteksdrömmar

Nu har jag jobbat heltid i en månad och börjar komma in i rutinerna, och ickerutinerna när det gäller bloggandet men den biten sätter sig väl också vad det lider. Eftersom det är på ett bibliotek jag arbetar så kan ni ju tänka er att jag gillar sådana inrättningar – som demokratiska platser, sociala platser, informationsbärande och förmedlande mötesplatser. Och som rum, bokknökade, stillsamma eller röriga, fantastiska rum…

Gissa om jag blir lite till mig när jag hittade den här hemsidan med mängder av bibliotek. Som bokälskare och biblioteksdito kan man ju bara drömma om en boksamlingsplats som ser ut såhär (lite opraktiskt kanske, men…):

 

 

 

 

 

 

 

 

Eller såhär:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fler bilder för bokälskaren att drömma sig bort till finns här.

 

 

Favorit i repris

Kanske, kanske börjar läströttman släppa… Precis som under förra årets februarisvacka fick jag tillslut ta till det tunga artilleriet i form av Anita Blake. När nu Cirkus of the Damned snart är utläst känner jag en begynnande lust att fortsätta följa det vinnande konceptet från 2011 och alltså nu ge mig på en bok av Margaret Atwood (ifjol Kattöga). Så Oryx & Crake, here I come!

Blå skymning

Joan Didion är en oerhört modig kvinna. Att orka fortsätta leva efter allt som hänt henne, att orka skriva ner sina tankar, att våga vara gammal och imperfekt inför alla oss andra – det är mod i sin renaste form. Det är mod som betyder någonting för mig.

Jag förväntade mig att gråta igenom hela boken, att läsa genom en tårgardin, att sitta med halsen sammansnörpt och sårig, att gå sönder och gå sönder och gå sönder. Men det gör jag inte. Visst fäller jag en och annan tår och visst snärjs halsen åt och gör ont av gråt på väg men för det allra mesta berörs jag på ett annat sätt av den här boken. Och jag berörs djupt. Jag kommer aldrig att kunna släppa den på riktigt och precis som fallet var med Ett år av magiskt tänkande så tror jag att Blå skymning kan få mig att se livet, mitt liv, ur ett lite annorlunda perspektiv. Jag tror att jag kan lära mig något av Joan Didion och hennes vilja att visa sina skavanker.

Blå skymning är en bok om att åldras, om att vara människa, kvinna, mamma och dotter. Om att försöka hantera att man inte är så jäkla bra alla dagar… och att det spelar roll. Så jag stänger av den har tekniska makapären nu och letar upp barnen och försöker vara en Good enough mamma en stund.

~Atlas, 2012 / Recensionsexemplar~

Den där jäkla Game of Thrones…

Jag har ondgjort mig över tröttheten som följt på heltidsjobbet och skylt min lässvacka på det. Jag har argumenterat för att det kan vara en februarigrej (ungefär som kräksjukan). Nu är det dags att föra fram en tredje, kanske mer kontroversiell förklaringsmodell – lässvackan kan mycket väl ha orsakats av extremhajpade megatjocka A Game of Thrones (som igår tv-seriedebuterade på svt).

Missförstå mig nu rätt. Jag gillar boken, riktigt mycket till och med. Men. Måste den vara så jäkla lång, långsam och detaljerad. Just nu alltså. På semestern vore det alldeles utmärkt, nu skulle jag istället behöva en GoT för dummies. Dags att introducera den nya intelligenta boken kanske, den som känner av tillgänglig hjärnverksamhet hos läsaren och anpassar sig. Så slipper jag anklaga oskyldiga tegelstenar på detta sätt igen. Bara ett förslag alltså…

Death comes to Pemberly

Det ska sägas redan från början att jag fullkomligt älskar allt Jane Austen och samtidigt är lika fullkomligt allergisk mot alla de här sentida uppföljarna som kommit. Jag ska väl fortsätta med ärligheten och medge att jag enbart läst en sådan – Emma Tennants Pemberly – men den gjorde mig måhända orättvist allergisk mot hela företeelsen. Därför är det ganska motsägelsefullt att jag över huvud taget övervägde att läsa P. D. James nya roman om Darcy, Elizabeth och hela persongalleriet från Stolthet och fördom. Att jag dessutom skulle läsa och till en början bli handlöst förälskad kan tyckas på gränsen till absurt.

Alldeles kort om handlingen: En blåsig höstkväll kommer en oväntad gäst till Pemberly, och hon bär med sig en mycket uppskakande nyhet. Någon har blivit skjuten bara några kilometer från Darcys gods. Därpå följer sökandet efter den skadade, en polisutredning, rättegång och avslöjanden som skakar om såväl Darcys som Bingleys.

Det första jag reagerar på är hur väl skrivet det är, hur troget Austens språk det är samtidigt som det känns modernt. James har verkligen läst romanerna och lärt känna Elizabeth och de andra så som jag känner dem för deras agerande är helt i stil med vad jag förväntar mig. Till en början är det alltså frid och fröjd och jag är överraskande positiv till hela grejen, men sen, någonstans i mitten börjar det gå snett. Eller om problemet är att historien bara tuffar på rakt fram utan en enda sväng eller skumpig förvånande vändning. Det blir så himla segt och långtråkigt till slut att jag bara önskar att boken ska ta slut. När den äntligen gör det landar mitt slutomdöme i: välskriven, småtrist och sss(nark)eg.

~Faber & Faber Crime, 2011~

Den där rean

Dagarna innan nätrean offentliggjordes kollade jag mailen jag vet inte hur många gånger. Sen kom den igång och gissa om jag slängde mig över den och beställde järnet… Inte. Jag drabbades av den stora tröttheten och la till och med bort tankarna på att ens gå igenom vad som fanns där. Sen blev det en beställning av en hög engelska pocketar i alla fall men som en till synes logisk följd av min neggiga attityd var de flesta böckerna slutsålda så antalet beställda och förväntade böcker är än så länge näst intill noll för mig på bokrean i år. Den fysiska bokrean besöker jag möjligen om några veckor när alla andra slutat trängas kring borden. Den allmänna tröttman sprider sig med andra ord… Hur går det för er med planering och eventuella förhandsbeställningar?

Tröttman

För två veckor sen började jag jobba heltid efter flera år av arbetslöshet, plugg och småjobb här och där. Efter två veckor kan vissa saker konstateras.

  • Det är väldigt trevligt att ha ett jobb att höra hemma på och arbetskamrater som ger lite mer (= mycket mer) intellektuellt utbyte än katten…
  • Jag var ju lite orolig för hur det skulle gå med bloggen och det är jag fortfarande, jag måste jobba lite på att få in en rutin för det men än så länge har det ju blivit några inlägg i alla fall och uppstyrandet av Gardelldagen gick ju bra.
  • När det gäller läsningen så har den påverkats klart negativt av det där med heltidsjobb. Lästiden har förvisso inte minskat, kvällarna har alltid varit min boktid. Det som förändrats är orken. Jag är så trött på kvällarna att jag på sin höjd orkar spela hjärndött spel på mobilen. Jag hoppas att det blir lite bättre när jag vant mig och att jag ska börja orka igen. Hur gör alla ni andra som jobbar heltid? Har ni fått ge upp läsambitionerna eller blir det bättre när man hittar rutiner och får lite vana?

Jane

Jag älskar Jane Eyre. Karaktären alltså. Och boken. Och senaste filmen. I stort sett så är det väl bara det där av många (och vanligen också mig) förträngda slutet som inte faller mig i smaken.

Nu har jag även läst romanen i serieform och det var också en intressant upplevelse. Inte väldigt stark kanske, för det var romanhandlingen för hårt klippt för min smak. Naturligtvis förstår jag att det måste väljas och väljas bort för att få till en serieversion men jag hade nog föredragit ett tjockare album istället för det jag upplevde som snuttifiering. Men helt ok var det ändå och som ingång för klassikernoviser kan det nog fungera.

Estetiken är intressant – känns det inte väldigt mycket följetong i Allas 1982 (eller ännu tidigare, eller kanske till och med idag för bland Allas följetonger har kanske tiden stått still…)? Det blir liksom läsnostalgi och bildnostalgi i ett på ett riktigt trivsamt sätt. Jag kan inte säga att serievarianten av Jane Eyre gav mig något mer än vad romanen redan gett mig och som filmen i höstas också gladde mig med, men det är helt klart en habil serie och naturligtvis klart läsvärt – som allt Jane-relaterat ju per automatik är 🙂

~Argasso, 2012 / Recensionsexemplar~

Hej bokkonsument

Dags för den där enkäten som snurrar runt just nu, jag såg den först på Bokhora för någon vecka sedan men många andra har också svarat.

Senast lästa: P.D. James Death Comes to Pemberly var den senaste bok jag läste ut och den var inte särskilt fantastisk

Senast köpta bok: Jag gjorde en rätt stor beställning på The Book depository för ett tag sen innehållande bland annat Ali Smiths senaste The man who rained.

Senast lånade bok: Hus är gott sa Oskar till barnen och en bok om sociala medier till jobbet.

Senast fådda bok: Räknas recensionsexemplar? I såfall var det Blå skymning och De hatade från Atlas förlag. Annars minns jag inte – det är ingen som vågar ge mig böcker av någon märklig anledning…

Favoritbokhandel: Eftersom jag bor i bokhandelstomt land så blir det mycket handlat på nätet. Favoritbokhandeln är annars ett superfint antikvariat på Öland som jag tyvärr tror har lagt ner nu. Det var beläget i en lada.

Favoritbibliotek: Det jag jobbar i förstås.

Antal lånekort: Ett kort för Värmlands (nästan) samlade bibliotek, ett för Karlstads universitet, ett för Borås stadsbibliotek, ett för Borås universitetsbibliotek, ett för Gävle stadsbibliotek och ett för Gävle högskolebibliotek. Så sex stycken alltså…

Använder som bokmärke: Helst mina fina Londonbokmärken men mest något som följer med när jag köper böcker (iaf från Book depository).

Favoritfärg på bok: Kan jag omöjligen svara på, det beror på omslagslayouten.

Favoritmat/snack vid läsning: Chokladerade mandlar.

Favoritdryck vid läsning: Te eller kaffe.

Favoritställe att läsa på: Läsfåtöljen längst ner i hörnet vid bokhyllan i vardagsrummet.

På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: Vet inte exakt men ca 300 i A Game of Thrones.

Den här boken köper jag till en förälder: Mamma skulle helt klart vilja ha Ninni Schulmans senaste.

Den här boken köper jag till en partner: Eftersom min man inte brukar älska det jag älskar så får det bli presentkort med vidhängande tips, och så får han förstås läsa mina böcker (utom mitt ex av The Passage då, jag köpte en faktiskt en egen pocketutgåva till honom men det slutade med att han läste den som e-bok istället).

Favoritgenre: ? Jag kan nog inte definiera det, någon mörk genre…

Favoritformat: Inbunden.

Författarfavorit: Margaret Atwood

Den tjockaste bok jag läst: Det av Stephen King skulle jag tro, på ca 1400 sidor.

Den tunnaste bok jag läst: Den där boken av Magris (Som ni säkert förstår) var ju inte så tjock.

Favoritljud när du läser: Tystnad, eller på sin höjd dämpat bakgrundssorl.

Favorittidning: Magasinet Filter, men jag hinner aldrig läsa den tyvärr.

Prenumererar på: Ingenting längre.

Favoritbokblogg: Jättesvår fråga, läser i perioder väldigt många bra bloggar men Enligt O och Bokstävlarna är alltid intressanta på varsitt sätt.

Mitt bästa bokminne: Svårt att välja, någon av de där gångerna när jag hittat en bok som jag sedan kunnat försvinna in i på det där hänförda sättet – som Sookie-serien i början, Stad-serien, Emma osv, osv, osv… Och så bokmässorna och bokbloggsträffar förstås.

Senaste bokfyndet: Alla bokköp är fynd i min värld, men jag var särskilt glad över att få tag på Elizabeth Hands Walking the Moon på antikvariat häromveckan.

Senaste impulsköpta bok: Det mesta jag köper i bokväg är impulsköp…

En bra bok att ge bort: Det beror på vem den ska ges till, men en bok (nästan vilken som helst) är väl alltid en bra gåva.

Bokgenre som jag undviker: Jag försöker utmana mig själv med jämna mellanrum men det finns ju sådant jag inte läser så mycket av – som deckare och biografier. Och så har jag lite svårt för novellformen.

Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Skänker till Myrorna eller ger bort till släktingar.

Så här håller jag koll på vad jag läst: På bloggen och i läsdagboken + att jag har en bok där jag skriver upp alla böcker jag köper/får och alla böcker jag läser i en lång lista med betyg och allt.

Så här sorterar jag min bokhylla: Såväl jag som maken är bibliotekarier (även om det bara är jag som praktiserar yrket nu för tiden) så vi har i alla fall relativ ordning bland våra böcker. På bottenvåningen finns facklitteraturen ordnad efter ämne, på övervåningen trängs skönlitteraturen företrädesvis ordnat efter författarens efternamn men jag har också brutit ut några teman (vampyrer, poesi och snart också serier). Barn- och ungdomsböcker finns i nära anslutning till småfiktiviteternas rum på bottenvåningen.

Nästa bok jag ska läsa: Ingen aning faktiskt, är lite planeringsallergisk för tillfället.

Gardellhelgen i backspegeln

Oj så fint det blev alltihop! Jag hade förväntat mig intressant läsning men jag hade nog inte förstått att jag skulle få läsa så många berörande inlägg som fick mig att bli riktigt rörd och nästan gråtmild. Men det är nog så med vissa författarskap att de talar till de där innersta, djupaste känslorna och i vissa fall minnena vi bär med oss. Jag kan bara konstatera att vi är ett gäng för vilka Jonas Gardell betytt väldigt mycket och glädjande nog förde Gardellördagen också med sig att flera upplevde Gardellböcker för allra första gången och berördes av dem, något som gör mig alldeles särskilt glad.

Pocketlover inledde Gardelldagen med att skriva om sitt första möte med författaren Jonas Gardell i och med den nyliga läsningen av En komikers uppväxt. Mötet blev lyckat och lockade till såväl skratt som tårar. Också Bokföring enligt Monika läste första boken om Juha inför Gardellördagen och överraskades över hur mycket hon tyckte om den och hur den samtidigt som den lockade till skratt lämnade kvar en tagg av sorg i hjärtat efteråt. Västmanländskan upptäckte vis sin omläsning av En komikers uppväxt att ångesten och det mörka ökat sedan hon själv blev förälder och tankarna kring mobbing blev mer påtagliga. Mirthful´s bookblog fastnade också för skildringen av mobbingen och det komplexa i att den som mobbas kan vara den som mobbar i nästa situation.

Sagan om sagorna skrev om hur läsningen av bok nummer två om Juha och hans värld, Ett ufo gör entré, var en befrielse att läsa i en tid av utanförskap, något som kopplar an till mitt eget inlägg om vad Jonas Gardell och hans böcker betydde för mig under en synnerligen ensam tid i mitt liv. Enligt O bidrog också med en fin text om sin väg genom Gardells författarskap och utnämnde honom till en sann balanskonstnär. Enligt O bjöd också på ett inlägg till Jennys ära – lilla Jenny som väl är Juhas vän men som aldrig blir riktigt sedd, älskad eller uppskattad. Och Jenny var också den som fick ett inlägg hos Beroende av böcker som skrev oerhört fint om henne och om sina egna skolupplevelser.

Boklandskap skrev om Så går en dag från vårt liv… och konstaterade att det är en typisk Gardellbok i tonen och i sitt sätt att beskriva det vardagliga. Jessica som skrev ett gästblogginlägg om sin läsning av Frestelsernas berg slogs också av tonen och hur väl Gardell beskriver känslor och situationer, men hon upplevde också sin första bok av författaren som tung. Butter tar ordet skrev om sin favoritbok av Jonas Gardell, Vill gå hem, som hamnat i skuggan av En komikers uppväxt men som behandlar delvis samma tematik men med en gnutta mer hopp.

Om ni inte redan läst alla inläggen så rekommenderar jag er varmt att göra det, alla är synnerligen välskrivna och intressanta. Förhoppningsvis blir ni lite läspeppade också, det blev i alla fall jag.

Tusen tack till er som ville vara med och göra den här Gardelldagen till den fina tillställning som det blev, tack för att ni ville dela era upplevelser med mig!