Allt jag lärde mig

Det fanns en tid i mitt liv när jag inte blev insläppt, inte släppte in och där böckerna var mitt enda sällskap. Det var en fasansfullt frusen och ensam tid. En instängd tid när ett av mina få sällskap var Jonas Gardell i form av de romaner och textsamlingar han producerade under de där åren och dessförinnan. Det var de där åren efter barndomen, strax innan vuxenvärlden släppte in mig. Innan jag flyttade och alldeles efteråt. Då läste jag dem alla – Fru Björks öden och äventyr, Vill gå hem, En komikers uppväxt, Frestelsernas berg och de alldeles fantastiska textsamlingarna. Jag läste och läste och läste. Såg Jonas Gardells shower inspelade på vhs-band, spolade tillbaka och såg dem igen. Det var jag och Jonas. Bara, bara vi. Och med honom, bara med honom, kände jag mig fullkomligt trygg.

Så vad lärde jag mig då, vad fick jag ut av den där intima närheten till en människa jag aldrig träffat, en bild av den människan? Det sanna svaret på det är förstås – så mycket att det omöjligt kan reduceras till ett kort blogginlägg. Men kort och förenklat så fick jag försjunka i tanken att det skulle bli bättre en dag, att jag inte var ensam om min ensamhet, att det fanns andra människor där ute, eller här ute, som skulle möta mig och inte vända sig om. Och så lärde jag mig att det finns två sätt att möta utanförskapet – man kan ändra sig, jämka och anpassa för att få tillhöra eller så kan man vara sann mot bara sig själv och uthärda en tid till. Och ingen av de där sätten är särskilt ultimata. Själv valde jag nog ett mellanting där jag delvis anpassat mig men nog allra mest kämpat för att få vara den jag är. Jag har härdat ut och hoppats att det skulle komma en tid när också min person kunde få ett värde för andra, där också jag fick vara en del av något stort just för att jag är den jag är. Och det gjorde det. Den där styrkan jag känner när jag tänker tillbaka kommer naturligtvis från mig själv men läsningen av Gardellromaner och det oändliga tittandet på inspelade scenshower hjälpte mig att gräva fram den och bära den som något fint. Liksom det lärde mig att orka bära ärren från det som varit in i allt det nya som blev.

Därför kommer jag alltid bära Jonas Gardell och hans böcker allra närmast mitt nästan ihopläkta hjärta. Därför kommer jag någon gång om inte allt för lång tid återknyta vänskapen, inte för att jag måste den här gången utan för att jag vill.

18 Replies on “Allt jag lärde mig

  1. Jag brukar ofta undra hur folk klarar sig utan böcker… Böcker kan användas på så många olika sätt! Jag läser ofta för att fly verkligheten, ibland för att jag vill känna igen mig, emellanåt behöver jag uppmuntran eller ett gott skratt. Oavsett vilket så finns det alltid en passande bok!

    Tack för en inspirerande text!

    1. Böcker är definitivt en rikedom i de flesta skeden av livet. Tack och lov finns där såväl tröst som uppmuntran som lugn.

  2. Jeg er glad for at jeg endelig har oppdaget Gardell, og takk for at du dyttet meg til å lese mer av ham.

    Men jeg er også lei meg for at jeg ikke oppdaget ham før. Jeg hadde hatt usigelig godt av å lese En komikers uppväxt når jeg var tenåring. Nå vet jeg i hvert fall én ting jeg kan svare når noen spør hva jeg ville skrevet i et brev til mitt femten år gamle meg: “Les Jonas Gardell,” skulle jeg skrevet, “du vil ikke angre”.

    1. Det är ett riktigt gott råd, jag tror att de flesta tonåringar skulle må gott av en dos Gardell – åtminstone så länge de får hitta fram till honom själv. Jag är väldigt glad att ha fått bidra till din fortsatta upptäcktsresa in i Jonas Gardells författarskap, jag är säker på att du kommer trivas med honom också framledes 🙂

  3. Jättefint inlägg.

    Även jag såg inspelade Gardellshower på video, om och om igen. När jag genom jobbet fick chansen att se honom live tog jag den givetvis och jag har nog aldrig varit med om något så starkt på en teater. Och aldrig tidigare eller senare har jag gråtit så öppet inför så många människor. Jag som är allmänt dålig på att gråta kunde inte hejda mig utan det var som att öppna en dammlucka.

    1. Jag förstår det, själv har jag aldrig sett honom live men dyker möjligheten upp så ska jag definitivt ta den. Blir också, en dag som denna, sugen på att gräva fram de gamla vhs-erna men jag har ingen aning om var jag ska börja leta…

    1. Ja, det är rätt fantastiskt att böcker (och musik för vissa) kan ge så mycket tröst.

      Tack för att du ville vara med och göra Gardelldagen så bra!

  4. Tack för att du ordnade den här Gardellördagen, så jag äntligen fick träffa på honom som författare också. Det var en, kanske inte så angenäm, men en bra upplevelse.

    1. Tack för att du ville vara med, jag känner mig hedrad att ha fått vara med och bidra till att du upplevt och upptäckt en mycket fin författare.

    1. Det är faktiskt stärkande att dela med sig samtidigt som det är frustrerande att inte riktigt kunna förmedla styrkan av det man känner… Jag tror vi är många som känner oss “vi” med Jonas Gardell, han har betytt mycket!

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.