Tankar kring Frestelsernas berg

Det här är ett gästinlägg skrivet av Jessica som beskriver sig som en norrlänning som behöver böcker för att överleva. Hon läser väldigt blandat; skönlitteratur, deckare, ungdomsböcker, lyrik, fantasy/SF, klassiker, facklitteratur, chick- & ladlit, noveller, biografier – och en massa bokbloggar! Snittet ligger runt 200 böcker/år, beroende på hur livet ser ut i övrigt. Inlägget är en del av Gardellördagen.

Frestelsernas berg är en skildring av en familj som faller i bitar. När mannen lämnar familjen för sin sekreterare – vilken kliché! – lämnas kvinnan och de tre sönerna att klara sig bäst de kan. Medan han börjar om på nytt i ett hus med sjöutsikt så får resten av familjen hålla till godo med en liten portvaktslägenhet, där deras flyttkartonger står staplade på varandra längs väggarna. Den trånga lägenheten är tänkt att vara en tillfällig uppehållsort i väntan på ett riktigt hem, men 15 år senare står kartongerna fortfarande på sina platser…

Jag har länge velat läsa något av Gardell, men när jag nu har gjort det så är jag lite… kluven. Jag hade väntat mig ett visst mått av humor i berättelsen, men det är över lag tungt och sorgligt. Mannen/fadern är en egoistisk skitstövel, rent ut sagt, och kvinnan/modern slutar i princip att leva när familjen har splittrats. Ingen av dem verkar tänka på barnen. Det verkar som om familjens devis är att antingen älta eller förtränga saker – här accepteras ingenting. Det är också viktigt med traditioner, nostalgi och minnen, vilket jag till viss del kan ställa mig bakom, men man kan ju faktiskt skapa nya traditioner också.

Det är en ganska jobbig bok att läsa emellanåt, trots att det ”bara” är en roman. Det tyder ju på att Gardell är bra på att beskriva känslor och situationer, jag ser det tydligt framför mig och känner ofta det karaktärerna känner. Jag uppskattar även hans korta kapitel; å ena sidan är det väldigt lätt att läsa ”bara ett kapitel till”; å andra sidan är det skönt att kunna avbryta läsningen på en gång när man behöver lite andrum…

Bokens titel, då? Frestelsernas berg anspelar på berget dit Kristus blev förd av djävulen för att frestas. I berget har man huggit ut ett kloster, som stupar lodrätt hundratals meter ner. Rummen är endast några meter djupa och där bor och lider några munkar, och varje dag frestas de att göra slut på lidandet genom att bara luta sig lite för långt ut… Men varje dag lever de vidare – ”Du skall icke fresta Herren din Gud”.

Det är väldigt mycket religiösa tankar genom hela boken, tankar om att Gud straffar en för det ena eller andra. Jag har full respekt för människor som tror, men här blir det mest enerverande att läsa om. Trots detta så är det faktiskt böckerna Om Gud och Om Jesus som jag är mest intresserad av att läsa, ifall jag tar mig an några fler verk av författaren. Som sagt, kluven var ordet…!

~

Tack Jessica för att du ville vara med och skriva om Jonas Gardell trots avsaknaden av blogg (och det är klart att du måste skaffa en ögonblickligen :))! Det är väldigt länge sen jag själv läste Frestelsernas berg men jag minns att jag tyckte väldigt mycket om den och att jag håller med om det mesta du skriver.

5 Replies on “Tankar kring Frestelsernas berg

  1. Tack än en gång för möjligheten att gästblogga! Jag ska försöka hitta tid och ork för att starta en egen blogg snart…!

Leave a Reply

Your email address will not be published.*

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.